Mario Kart Wii

Mario Kart Wii är uppföljaren till succén Mario Kart Double Dash till Gamecube.
Double Dash var ett av mina favoritspel under förra generation. Jag spenderade säkert minst 100 timmar på multiplayer och tröttnade aldrig på det. Självklart har man sett fram emot uppföljaren. Mario Kart Wii är här, men hur bra är det egentligen?

Spelet handlar först och främst av ren spelglädje. Om du tror att det här är ett äkta racingspel så tänk om. För att kunna komma i mål krävs mycket annat än bara körkunskaper. Här måste du kunna utnyttja alla föremål du hittar under en banas gång. Här hittar du bland annat klassiska föremål i form av bananskal, gröna och röda skal, blixten från DS versionen, svampar, megasvampar från DS versionen som gör dig hur stor som helst för ett kort ögonblick där du kan köra över vem som du än vill, gul svamp från DS versionen, samt det hemskt blåa skalet som skjuter den som är etta plus en massa annat smått och gott.

Vad som är nytt för Wii versionen är förrutom en medföljande plastratt att du numera kan spela med rörelsekänslig kontroll, ett fullspäckat onlineläge, så kallat "sneaking" är borttaget, upp till tolv spelare kan spela, motorcyklar är inkluderade för första gången i ett Mario Kart spel samt möjligheten för att kunna göra tricks uppe i luften för extra boost.

Den rörelsekänsliga kontrollen fungerar absolut. Kontrollen reagerar när du lutar den åt höger och likaså om du lutar den åt vänster. Tyvärr kommer man inte långt med den kontrollen då du lätt kör över en och annan bananskal som du inte hade gjort om du hade kört med den traditionella kontrollen. Det är roligt till en början, men man tröttnar på det rätt fort anser jag.
Ett annat kontrollval är Gamecube handkontrollen som testat lite grann och det fungerar dock inte perfekt den heller. Eftersom man numera måste kunna göra tricks uppe i luften för att ens kunna ha en chans mot andra erfarna spelare så blir det svårt med Cube kontrollen då den har sitt digitala styrkors ganska långt nere så måste man alltså flytta på tummen så långt ner att du nästan tappar fart varje gång du utför det.
Classic Controller går också att köra med och det är bättre än Cube handkontrollen, fast återigen ungefär samma problem. Den utan tvekan bästa kontrollen i spelet är Wiimote plus Nunchuck metoden. Här är det lättast att göra tricks med då det räcker med ett litet lyft med Wiimoten och den reagerar direkt. Alltså inget bökande med en massa knappar för att göra snygga tricks i luften.

Onlineläget är ett stabilt sådan till skillnad från andra Nintendo spel. Här kan du lätt tävla mot andra människor i världen och Nintendos system hittar lätt många andra du kan spela mot. Du kan välja att bara spela genom kontinenten, men om du är som mig så vill du också kunna spöa några amerikaner och japaner. I spelet ingår även en channel du laddar ner, en channel vid namnet Mario Kart Channel. Den kan du därefter använda utan att ens ha tillgång till själva spelet för att kunna se världsranking, ladda ner Ghost Data, se efter om det finns några nya tävlingar tillgänliga för dig plus lite annat. Detta ska kort och gott sägas att det är det bästa onlineläget Nintendo hittills bjudit oss spelare på.

Numera är "sneaking" borttaget vilket jag finner som den största besvikelsen i spelet. Den gjorde så att du kunde få extra fart i flera kurvor och även raka sträckor. Ibland tävlar upp till tolv spelare samtidigt. Och då blir det extra bökigt eftersom det nu krävs mycket tur istället för skicklighet för att komma på första plats. Inte ens tricksen hjälper då dem är så lätta att utföra att även alla andra gör dem. "Sneakingen" var något som kunde göra dig bättre än andra. Det kan inte tricksen göra. Bara göra dig ungefär lika bra som andra.

Motorcyklarna är bra då dem tillför en variation i spelet. För att kunna bli riktigt duktig med en motorcykel är det att föredra att man börjar med en vanlig kart till en början för att lära sig tricksen.

Grafiken har uppgraderats lite grann. Detta märks främst när du spelar ensam och inte delar skärm med någon annan. Spelar du exempelvis fyra spelare på en och samma skärm blir det suddigt och bildhastigheten sjunker mycket jämfört med när du spelar ensam.
Det finns många banor som är roliga att köra på, jag giller särskilt höstbanan. Musiken är så mysig där att jag aldrig kan tröttna på den. Spelet har sammanlagt 32 banor varav 16 tagna från tidigare spel och 16 helt nya banor.

Just när det gäller musiken och ljudet kan jag säga att musiken är bra och passande. Charmig Nintendo musik är egentligen bara förnamnet. Gällande ljudet i sig är det tyvärr inte lika bra. Du hör många irritationsröster här och där från alla Nintendo karaktärer. Det passar inte riktigt bra ihop med dem vackra banorna som finns i spelet.

Jag rekommenderar det här spelet. Inte för att grafiken har uppgraderats, inte för att du kan köra motorcykel, inte för att du kan spela upp till tolv spelare samtidigt och verkligen inte för plastrattens skull. Utan främst för att du måste uppleva det bästa onlineläget Nintendo någonsin släppt. Det gör att det här spelet håller längre än vad det annars hade gjort. För att det finns ju brister i spelet, fler än vad det fanns i Double Dash.

Plus: Ett enastående onlineläge.
Minus: Sneaking är numera borttaget.

Grafik: 7
Kontroll: 7
Ljud: 7
Hållbarhet: 9

Totalt: 7/10 = Ett utmärkt partyspel.