Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots

En liten historia att värma upp med först. Detta tar då plats för ca. 2 månader sedan på en pub, det är jag och tre vänner som börjar argumentera. Kom ihåg att detta var innan vare sig GTA IV eller MGS4 hade släppts. Våran argumentation handlade om vad vi trodde skulle bli årets spel 2008. Vi delades direkt upp i två läger, två personer i varje läger. Jag var med i lägret som trodde på MGS4...

Varför berättar jag då detta? Jo, för att visa ungefär var mina förväntningar låg på detta spel. Absurda förväntningar! Så, skynda, installera och spela då!

Det är en gammal man med ärrade minnen och en kostym som användts alldeles för sällan vi möter... Solid Snake, Snake, Old Snake. Han får veta att Liquid fortfarande är vid liv och är nu ännu mer sugen att ta över världen. Och hur hade han tänkt göra det denna gång? Jo, via att ta över det dataprogram, detta AI som nu mera styr alla soldater som är utspridda över världen, detta SOP-system. Kojima har alltid varit en jävel på att knåpa ihop historier som får spelaren att sitta blixtstilla under de timmar spelet pågår.
Jag och min kontroll som styr Old Snake alldeles ypperligt får masa ner till mellanöstern och testa på lite stealth-kickass. Och det är här jag finner spelets styrka - Variation på hur jag tar mig från punkt A till B. Vill jag smyga som i de gamla spelen är det bara att smyga på, men jag kan även välja att slakta mig igenom horder av dumma människor och på det sättet få motståndrörelsen på min sida!

Och det är även här i första uppdraget tre saker till slår mig. Kontrollen är oerhört precis. Det fungerar klockrent oavsett om jag vill smyga eller röja! Likaså fungerar kameran smärtfritt och gör exakt det jag vill att den ska göra.
Så måste jag bara nämna musiken som är helt befängt storslagen/minimalistiskt underbar! Vissa partier tar den i så man skiter knäck i spiraler av storslagenhet och andra ligger den bara i bakgrunden och puttrar så att man får sig en stämning som är grymt underbar.
Den tredje saken är att Metal Gear Solid har alltid haft en design som är obönhörligt vacker och i MGS4 så har Hideo Kojima har kraften, tiden och pengarna för att kunna göra den extrem rättvisa. Spelet är genomgående det snyggaste mina ögon skådat i spelväg. Designen, grafiken och skärmuppdateringen är klockren.

Hideo Kojima har alltid varit en sucker för cut-scenes och vi som spelat MGS förut har kanske märkt att för varje spel blir dessa bara längre och längre. Och i MGS4 är dom bitvis längre än någonsin. I de äldre spelen störde jag mig ofta på detta, men nu är det absolut ingenting som irriterar mig. Kanske för att grafiken är löjligt underbar, men mest för att dom är väldigt bra regisserade och alltid spännande, man får veta mycket om bakgrund och framtid samt att spelare som inte spelat tidigare spel så en chans att få en helhetsbild av spelserien.

Nu vill inte jag lämna för mycket sagt så därför ska jag runda av nu, men detta måste ut. Efter den tredje akten så hade jag svårt att se hur någonting skulle kunna bli mer storslaget och mäktigare än det jag precis spelet. Kanske tänkte också Kojima på detta då allting enbart blir fetare och fetare med en variation som inte är av denna (spel)värld och återseenden man blir tårögd av.
Förutom att variationen är vansinning, tempot underbart högt, en handling som får en att sitta klistrad och en design som äntligen fått sin rättvisa är det mesta sig likt från tidigare spel. Humorn, bossarna, känslan, vi har varit med om det förut men ändå aldrig på detta sättet. Allting är gammalt och allting är nytt och jag måste erkänna i samma veva att jag har inte spelat ett spel med samma spelglädje sedan Final Fantasy VII.

MGS4 är Jesus och Hideo Kojima är Gud! Dyrka dem!