Resident Evil 4 (2004)

Ett obestridligt faktum bör fastställas innan jag börjar lovorda det här spelet:Resident Evil 4 är ett av världens bästa spel och det överlägset bästa från sin årgång (fastän det står en nia och inte en tia där uppe).

Tekniskt sett ser spelet helt fantastiskt ut och håller än idag.Karaktärer och omgivningar är otroligt detaljrika och de olika effekterna,som eld,kan mycket väl vara de vackraste från den förra generationen.

Musiken imponerar även den då den bidrar starkt till spelets stämning och atmosfär (speciellt i den inledande byn).
Spelmässigt är kontrollen i teorin densamma men i praktiken är skillnaden enorm gentemot tidigare delar i serien.Kameran lunkar troget efter protagonisten Leon så att man sällan ser lägre än midjan och man har hela tiden klanderfri sikt.
Med axelknapparna drar man Leons kniv respektiva det equippade primära vapnet.Kameran zoomar då in ovanför hans axel och man får sikta fritt med laser-eller kikarsiktet alla vapen är försedda med men i gengäld kan Leon inte röra sig ur fläcken.

Fienderna har dock anpassats för Leons offensiva förmåga och är mer mänskliga,snabba,beväpnade och alltid jävligt många.

Capcom tycks ha satsat på att inge spelaren skräcken hos ett villebråd vilket styrks av att man vid några tillfällen kan barrikadera sig i en byggnad medan fienderna försöker slå in dörren och klättra in genom fönstren.
Leon är i konstant numerärt underläge och fienderna:bönder,munkar,soldater samt en massa monster som alla blivit viljelösa och blodtörstiga av en otrevlig parasit innuti deras kroppar är inte att underskatta.De samarbetar till en viss mån,försöker omringa Leon,anfaller med högafflar,yxor,armborstar och dynamitgubbar.

Prickskyttet skulle utan tvekan falla platt om det inte vore för fiendernas individuella träffpunkter.Ett skott i t.ex. armen får fienden att tappa sitt vapen,ett skottet i benet fäller densamme till marken.Träffar man i huvudet kan fienden rygga tillbaka av skadan,varpå man kan rusa fram till honom och leverera en hård spark.Eller så belönas man med en köttig explosion,vilket en bit in i spelet inte garanterar att fienden faktiskt dör.

Hållbarheten får liksom grafiken också fullpott.Jag spelade igenom spelet fyra gånger i rad och storyläget varar längre än genomsnittet för actionspel.Man kan låsa upp vapen i att par underhållande sidoaktiviteter och köpa nya och uppgradera dem hos handelsmannen (en av de coolaste birollsinnehavarna någonsin)vilket utökar omspelningsvärdet enormt.