Resident Evil 4 (2004)

En total vändning i serien där pussel har blivit action och skräcken blivit panik! Välkommen till det nya Resident Evil!

I Resident Evil 4 tar serien en totalvändning. Den skräck som varit seriens signatur har kastats ut genom fönstret och ersatts med terror, panik och stress. Pusselmomenten och det slöa tempot har bytts ut mot explosiva actionmoment och hetsigt springande.
Resident Evil 4 kunde knappast ha tagit ett större kliv ifrån tidigare delar av spelet varken gameplay eller handlingsmässigt. Nej, även grafiskt sett skiljer sig spelet avsevärt från de tidigare delarna.

Spelet handlar om Leon S Kennedy, hjälten tidigare sedd i Resident Evil 2, som numera jobbar i en hemlig organisation direkt under presidenten. Presidentens dotter Ashley Graham blir kidnappad och Leon skickas till en ödslig by i Spanien för att undersöka.
Han behöver bara visa ett kort på flickan för att invånarna i byn ska bli ondsinta och innan han vet ordet av så har båda poliserna som skickades med honom blivit bortförda och en liten grupp arga bybor anfaller honom. Ju längre in i det lilla samhället han kommer ju mer inser han att något är fel på byborna och även att inte alla i trakten vill ha livet ur honom - i alla fall inte direkt.
Spelet är vackert indelat i kapitel och subkapitel. Varje av de fem kapitlen har ett eget tema som tydligt framgår genom alla kapitlets fyra subkapitel, varje som har sina egna spännande och unika utmaningar. Första kapitlet heter 1-1 och likt Super Mario fortsätter det med 1-2, 1-3 och 1-4 innan man kommer till andra kapitlet som heter 2-1 där det sedan börjar om igen.

Det första man märker när man spelar spelet är att alla fixerade kameravinklar, tidigare något som mer eller mindre representerade serien, nu är helt bortblåsta. Istället har kameran lagts i ett tredjepersons perspektiv placerat straxt bakom Leons vänstra axel, numera kallat en över-axeln vy. Man kan inte längre bara peka sitt vapen i en fiendes riktning, skjuta i luften och förvänta sig att kulan sugs in i fienden och träffar. Istället när man håller nere sikta-knappen så zoomar kameran in bakom Leon lite närmare, han håller upp sitt vapen och man får själv sikta runt vapnet och kan med hjälp av ett litet lasersikte kan man se precis vart man siktar. Att byborna reagerar annorlunda på skott i huvudet, axlarna, armarna, händerna, låren, knäskålarna, smalbenen och fötterna är extremt imponerande med tanke på hur många hundratals tusen skott du kommer ha avlossat mot dina fiender, och möjligen dina vänner, innan du är helt klart med detta spel.

Något annat du snabbt märker och som har stor effekt på spelandet är att man inte längre förvarar allt man bär runt i åtta stycken små rutor utan istället bär runt en (osynlig) affärsväska med 6x10 rutor. Detta kanske låter stort först, men allt man bär i Resident Evil 4 tar flera rutor (bortsett från hönsägg, som man kan äta eller använda som vapen). Örter, granater och ammunition tar två rutor medans vapnen tar mellan sex och 21 rutor plats.
Man bär nu även runt nycklar, pusselobjekt, skatter och liknande i en separat skärm där man kan bära hur mycket som helst och bläddra mellan allt man har.
Resultatet blir att man till sist kan bära en hel effektiv arsenal på samma gång som man kan bära helande saker för att hålla sig levande genom ett antal strider. Om man hittar något som tar mycket plats behöver man bara göra av sig med en klase granater, ammunition eller något svagt helande istället för att kasta något man verkligen saknar och inte kan hitta igen senare.

I vanlig ordning och som i de flesta spel används knappen A för att öppna dörrar, knuffa hyllor och plocka upp saker men numera används knappen även till flera betydligt mer levande saker såsom att hoppa över staket, kasta sig ut genom fönster, ducka under explosioner, sparka ner knäfällda fiender och liknande. Allt mitt i stridens hetta och utan avbrott eller väntetid.
Även när man blivit fångad i en fiendes klor kan man skaka styrspaken snabbt för att ta sig ur greppet och kontra. Ibland kan man använda knappkombinationer för att undvika att bli infångad av en fiende över huvudet taget.

Någonting annat som är helt nytt i Resident Evil 4 är också plötsliga actionmoment mitt i klippfilmerna. Det allra första dyker upp redan i början av kapitel 1-2 när en bybo plötsligt stormar fram mot Leon med en jättestor yxa och hugger mot honom. En kombination av två knappar dyker upp på skärmen i ungefär en sekund och beroende på om du klickade snabbt nog så antagligen spelas en direkt fortsättning av klippfilmen upp där bybon låter yxan falla och blod sprutar upp på kameran eller en klippfilm där Leon smidigt undviker bybon, kontrar och lyckas bryta hans nacke.
Vid andra tillfällen måste man hamra på en knapp så snabbt så möjligt för att kunna springa ifrån ett stort, rullande objekt familjärt för alla som sett Indiana Jones filmerna. Detta är något som troligen chockerat alla som spelat igenom spelet för första gången och till skillnad från andra spel där man bara sitter och slappar under klippfilmerna måste man nu konstant sitta redo med kontrollen i hand för att undvika "You Are Dead" skärmen, genialt. Även en av spelets senare bossar utspelas helt och hållet i en ända lång, imponerande klippfilm där man måste ha snabba reaktioner och vara på helspänn hela tiden för att lyckas klå bossen. En mästerlig idé som inte bara har lyckats bli en av spelets mest omtalade scener utan även en av de mest nyskapande och underhållande striderna i ett spel på många år.

Redan så tidigt som i spelets första stora strid runt tio minuter in i spelet märks det tydligt hur mycket tempot i spelet har ändrats. Leon kommer till en liten by och byborna ser honom och börjar skrika varningar till sina kamrater. Efter ett tag kommer förstärkningar från både höger och vänster och innan man får en chans att hitta en bra försvarspunkt så är man grovt övermannad och tvingas fly in i ett litet tvåvåningshus. Man knuffar snabbt ett litet skåp framför fönstret men inser snabbt att det inte är nog när byborna börjar flockas omkring huset, börjar banka på ett igenspikat fönster, reser flera stegar mot huset och börjar klättra in genom ett fönster. Leon måste snabbt knuffa en bokhylla framför det igenbommade fönstret, knuffa ner stegen som leder upp till ett fönster på andra våningen och skydda sig så bäst han kan med sina tillfälliga barrikader.
Scenen är oändligt tempofylld jämfört med de tidigare spelen i serien och när man till slut klarat den känner man sig mycket lättad och får möjligheten att utforska byn i lugn och ro.

Fienderna i Resident Evil 4 kommer i större antal och har betydligt bättre intelligens än i något av de tidigare spelen. Byborna kommer argsint springande och duckar, kliver åt sidan eller skyddar sig med armarna för att undvika dina skott. De anfaller dig i stora grupper, försöker omringa dig och kastar saker mot dig.
Utöver byarna finns även en ny tolkning av seriens obligatoriska hundar, denna gång en minst sagt skräckinjagande och ruffig varg. Senare i spelet kommer även fiender som tvingar spelaren att mer sträcka ut sin fantasi, men absolut inget i stil med vad man sett tidigare i serien. De nya fiendernas design är mycket välgjord och många av dem tar sig snabbt in på listan över tio saker du inte skulle vilja möta i en park mitt i natten.
Bossarna i Resident Evil 4 är alla mästerligt gjorda, designade väldigt bra vad gäller både utseende och attacker, lika underhållande att möta oavsett hur många gånger du klarat spelet och precis lagom svåra för att de inte ska vara lätta men inte frustrerande. Boss striderna har även kryddats lite extra med att man kan använda olika knappkombinationer liknande de i klippfilmerna för att undvika attacker, fly från ett dödligt grepp eller orsaka mer skada. Alla striderna spelar väldigt bra och även ser mycket imponerande ut på skärmen.

Ännu en ny detalj i spelet är att alla fiender kan tappa lite godsaker när de dör såsom extra ammunition, en och annan grön ört eller lite PTAS som är förkortningen för pesetas som är spelets valuta.
Man kan även hitta användbara saker i lådor eller tunnor som står utplacerade i spelet - eller på mer självklara platser som skattkistor eller väskor som förekommer på några få ställen.
Det ligger också bokstavliga skatter gömda nästan överallt genom hela spelet: pengahögar, ädelstenar, amuletter, antika klockor, pärldekorerade armband och huvudbonader.
En kort bit in i spelet dyker en av spelets intressantare bifigurer upp: handelsmannen, som mystiskt har små affärsstånd uppslagna lite här och var. Istället för att hitta vapen liggande (det är fortfarande ett alternativ, bara mycket sällsynt) som i tidigare spel i serien så kan man nu istället köpa vapen från handelsmannen. Han säljer även extra utrustning till dina vapen, större väskor, skattkartor och första hjälpen sprejer. Han köper också gärna dyrbarheter du hittat i spelet och kan uppgradera vapen du redan äger. Funktionen med handelsmannen är perfekt och ger stor variation till spelet då man garanterat inte kan köpa och trötta ut sig på alla vapen i en genomspelning. Att även kunna uppgradera vapen pumpar upp variationen ytterligare då skillnaden mellan ett helt ouppgraderat vapen och ett fullt uppgraderat är enorm. Plus alla vapens sista uppgradering, en så kallad "Exclusive"? Gigantisk. För att kunna köpa till sig en Exclusive uppgradering måste man dock ha fullt uppgraderat vapnets eldkraft, skjuthastighet, laddningshastighet och ammunitionskapacitet.
På varje Resident Evil 4-relaterade forum finns garanterat minst en tråd där man jämför vapnen Red9 och Blacktail, två stycken kraftiga pistoler som har mycket olika egenskaper men ändå ständigt kämpar om platsen som bästa.

Grafiken är bland det absolut bästa som kan hittas till förra generationens konsoler och många små detaljer såsom regn som studsar på Leons axlar, vissa fienders andedräkt och slem som rinner ur deras munnar bidrar alla positivt till spelets atmosfär. Spelet har blivit fråntaget alla riktigt ljusa, trevliga färger och även när man tittar på ett vackert och civiliserat dukat matbord ser man hur de gråa tonerna leker i skuggorna. Även fienderna har blivit designade mindre färgglada än tidigare vilket gör att de smälter in perfekt i resten av den bittra, mörka världen.
Dimma ligger tät utanför byn och det finns inget grönt gräs att skåda genom hela spelet. När mörkret inte helt oförväntat faller skapas även en ny, starkare dimma - mörkret. Man ser svaga konturer av byggnader i distansen, ser någon plötslig skugga röra sig några meter framför än men allt är väldigt otydligt och stämningsfullt. När mörkret exploderar bort i ljuset av en blixt blir allting sjukligt vitt och du ser för en kort stund alla faror som lurpassar på dig, bara för att en bråkdels sekund senare få återgå till att ana dem snarare än att se dem.
I varje av spelets klippfilmer har även läpparna synkats för hand, så istället för att munnarna bara glappar som en fisk så hänger de faktiskt med perfekt till vad personen säger.
Designen på allt i spelet är även lysande. Fienderna man möter är varierande till utseendet men har ändå alla en gemensam känsla och alla vapen har tuff design. De olika platserna man kommer till är alla både underhållningsmässigt och grafiskt sett perfekt designade och få ställen liknar varandra och många har unika fördelar och faror.

Ljudet i Resident Evil 4 är även det felfritt. Den mesta tiden märker man inte direkt musiken, men den finns nästan alltid där och bidrar till en djup stämning. Vapnen har också väldigt explosiva ljud utan att skada öronen. Inga ljud som tydligt är något som smäller ihop två hinkar eller små pistoler som låter som när någon kastar en sten på en plåtvägg.

Spelet har även mycket lång hållbarhet. Huvudspelet är runt 13 timmar långt men eftersom du varken kommer ha tid, pengar nog eller nöden att köpa alla vapen på din första genomspelning så finns möjligheten att börja om hela spelet på samma sparfil - fast med alla skatter, all utrustning, alla vapen och alla pengar du hade när du klarade spelet.
När man klarar spelet låser man även upp ett set nya kostymer till spelets tre huvudrollsinnehavare, ett nytt vapen (två om du spelade på normal svårighetsgrad) och de två underhållande minispelen Operation X (jag kallar det så i alla fall, för att undvika onödiga spoilers) och The Mercenaries.
Det första, Operation X, spelas ungefär som riktiga spelet fast man spelar som en kvinnlig karaktär som hjälper Leon några gånger under huvudspelets handling. Spelet är mycket kort, inte ens en timma, och innehåller inte mycket nytt. Klarar man spelet däremot, låser man upp i mångas åsikt det kraftigaste vapnet i spelet för användning i huvudspelet.
Det andra spelet, The Mercenaries, är ett slags oändlighetsspel och många fans våtaste dröm. Man kan spela som en av fyra karaktärer, tre som måste låsas upp, på en av fyra kartor och döda så många fiender så möjligt inom en tidsgräns på två minuter. Ju starkare fiender man dödar och ju fler i rad man dödar ju mer poäng får man. Man kan även hitta tidspickups gömda på flera ställen på kartan och bonusar som gör att man får extra poäng för en kort tid. Spelet fungerar perfekt och har effektivt fungerat som många timmars extra underhållning för hardcorefansen. När man klarat alla kartor med alla karaktärer låser man även upp ett supervapen vars styrka inte kan matchas av något annat.

Spelet har idag portats till både Playstation 2, PC och Wii vilket bevisar hur enormt populärt spelet har blivit.
Playstation 2 har fått extramaterial i form av ett nytt kostymset utöver det gamla, ett nytt supervapen, möjligheten att se om alla klippfilmer i spelet och ett nytt minispel som heter Separate Ways - där man likt Operation X spelar som spelets "hjältinna". Denna gång gjorde de ett bra val dock och spelet är betydligt länger än dess föregångare och man spelar parallellt med huvudhandlingen. Playstation 2 versionen lider dock av hemskt förvärrad grafik som gör att det tyvärr inte är att föredra om man inte redan spelat igenom det på en annan konsol. Även alla klippfilmer är bara filmer och renderas inte i realtid, vilket betyder att man inte heller kan se att man har en extrakostym på sig i filmerna.
Wii versionen har både allt extramaterial som Playstation 2:n fick plus Wiimote stöd, Gamecubens grafik och riktiga klippscener utom i Separate Ways. Det PS2/Wii exklusiva kostymsettet ser ut som de vanliga kläderna i klippfilmer också.
Som sagt finns även spelet till PC, men det bör undvikas helt.
Bäst är ju såklart Wii versionen, sedan kommer GCN/PS2 beroende på om du föredrar betydligt bättre grafik eller några timmar extramaterial och sist PC versionen.

Kort sagt, om du ska köpa ett ända spel från förra generationen så bör det vara just detta och spelet är mycket köpvärt även till Wii.
Spelet är helt fantastiskt och har få brister, väl förtjänt sitt 10/10. Grafiken, ljudet, kontrollen och hållbarheten är alla perfekta.
Jag rekommenderar det absolut till alla action- eller Resident Evil-fans eller någon inte är något fan alls utan bara vill ha något kul att spela.