Bionic Commando: Rearmed

Armerade armar.

Bionic Commando är en gammal arkadklassiker från det sena 80-talet som släpptes på en mängd olika format. Rearmed är en remake på NES-versionen av spelet. Det hela går ut på att du är en ultracool amerikansk kommandosoldat med en bionisk arm som ska rädda sin vapenbroder "Super Joe" som blivit tillfångatagen. Din bioniska arm har en änterhake som du mest använder för att ta dig mellan olika plattformar eftersom du helt saknar hoppförmåga, men du kan även använda den för att stoppa projektiler eller till att slita åt dig tunnor och fiendesoldater med. För det mesta springer du på en sidoscrollande tvådimensionell bana med plattformar med hinder och fiender utspridda och det gäller att ta sig vidare till slutbossen på varje bana. Till din hjälp har du, förutom din bioniska arm, även ett antal vapen som du hittar utspridda längs banorna samt lite granater.

De olika banorna är placerade som i ett rutnät med rutter markerade mellan dem och du tar dig mellan dem med hjälp av en helikopter. Ifall du skulle bli upptäckt av fiender när du flyger mellan banorna så blir du avsläppt på en vertikalt scrollande bana där du måste skjuta dig fram till luftvärnskanonerna som du behöer förstöra för att kunna ta dig vidare med helikoptern. Dessa banor är en retroflirt till Commando som är en annan klassiker från Capcom. Musiken på dessa banor är dessutom en ommixad version av det klassiska Commandotemat. Alla banor i rutnätet är dock inte fientliga baser utan ett flertal är baser som dina egna trupper innehar. På dessa kan du få tillgång till nya vapen eller olika träningsbanor där du får träna på din förmåga att använda din bioniska arm i ett flertal kniviga plattformstester.

Svårighetsgraden varierar mellan väldigt lätt och frustration, där det senare mest beror på att kontrollen brister när man ska använda sin arm för att svinga sig vilket får till följd att man faller ner i allsköns avgrunder eller på dödliga spikar. Dessutom så händer det ofta att man inte ser nästa plattform som man ska landa på och man får då helt enkelt slänga sig på vinst och förlust. Banorna är för det mesta inte speciellt stora och det går lätt att memorera dem så man kan snabbt springa genom dem när man väl dött ett antal gånger på dem. När man inte blir frustrerad på kontrollen eller bandesignen så är det ganska kul att spela och de övercoola och lagom töntiga mellansekvenserna som består av ett slags serietidningsrutor får en att dra på smilbanden. Bossarna är det klart roligaste i spelet och man får använda all sin list, arm och vapen för att bringa de små dvärgarna i sina stora maskiner till sitt oundvikliga öde. Tråkigt nog så har de flesta slutbossarna återanvänts genom spelet och du får möta de två gånger och även om dessa möten inte är exakt identiska så hade det varit kul med nya bossar varje gång.

Grafiken är tjusig med väldigt detaljerade banor och ett härligt tredimensionellt djup, snygga färg- och ljuseffekter samt läckra partikeleffekter för vapnen. Animationerna är även de väldigt snygga även om de ibland är lite för långsamma hos huvudpersonen och de mänskliga fiendesoldaterna så det nästan ser ut som om de rör sig i ultrarapid. Musiken har ommixats från det klassiska Bionic Commando-temat och har ett skönt technostuk med mäktig bas vilken passar alldeles utmärkt till spelet. Ljudeffekterna är annars sparsamma och traditionsenliga och höjer sig inte riktigt till någon högre upplevelsenivå men är helt funktionella.

När man klarat av storyläget så finns det de speciella träningsrummen som man kan spela och försöka slå tider på. Tiderna laddas upp på en server och man kan jämföra sina tider mot alla andra som spelar spelet. Spelet går att klara av på under en timme om man är en bra spelare som spelat igenom spelet men om du är en nybörjare så kan du lägga på åtskilliga timmar då dödsfallen ibland haglar tätt och det inte är alldeles lätt om man inte vet vart man ska. Som tur är behöver man inte börja om hela spelet när man dör utan får börja på den bana man kommit till. Man kan även spela igenom huvudstoryn i samarbete med en vän och det finns även ett fyrspelarläge där man i en dödsmatch ska ha ihjäl varandra vilket kan få spelet att hålla något längre. Sedan finns det lite andra smågrejer som man kan försöka klara av om man inte kan få nog av spelet och har tråkigt.

Trots sina brister så ger spelet en skön retroupplevelse och eftersom det är ett relativt billigt nedladdningsbart spel via PSN så kan det ändå varmt rekommenderas till alla som vill ha ett tvådimensionellt plattformsspel att liva upp gamla minnen med.

Grafik: 7
Ljud: 7
Spelbarhet: 5
Hållbarhet: 4

Plus
Sköna musikslingor, läcker grafik och härlig retrokänsla.

Minus
Bristande kontroll, frustrerande svårt och man måste leva på hoppet.