Om Advance Wars:Dual Strike har lärt mig en sak så är det att jag inte tycker om strategispel särskilt mycket.Det visste jag olyckligtvis inte vid köptillfället eftersom jag aldrig förr provat ett spel från den genren.
Knappt har krutröken lagt sig efter det förra kriget när Black Hole-armén oväntat återuppstår,ledda av en ny mystisk ledare.De riktar gevärsmynningarna mot Omega land den här gången och en ny grupp hjältemodiga befälhavare står beredda att offra sina trogna soldater och gullifierade pansarvagnar för att förhindra invasionen.Den ointressanta storyn förs fram på torraste möjliga vis med näst intill ändlösa dialogrutor före och efter uppdragen och karaktärerna känns ganska stereotypa.
Sett till grafiken är Dual Strike ett Game Boy Advance-spel.Allt är uppbyggt av simpla,färggranna pixlar och man tycker ju att Intelligent Systems kunde ha ansträngt sig lite mer på den punkten.
Advance Wars är strikt turordningsbaserad strategi och under spelarens runda kan man tillverka stridsenheter,förflytta trupper över ett tydligt rutnät och anfalla med desamma,förutsatt att en fiendeenhet befinner sig inom räckhåll,samt ockupera städer och fabriker.Under motståndares runda får man glatt sitta och se på medan dennes krigsmaskiner gör slarvsylta av de mina som jag positionerat oskyddat eller oförsiktigt.Målet är inte mer invecklat än att förinta alla fientliga trupper eller att ta över deras huvudbas.
Slagfältet visas på den nedre skärmen medan information om terräng och enheter finns på den övre.Under vissa uppdrag utkämpar man två strider på samma gång och då används även den övre för detta.
Uppdragen verkar ganska skriptade-ett misstag och uppdraget är förlorat.Lyckligtvis kan man åtminstone spara när som helst under dessa.
Ordergivningen sköts antingen med knappar eller med stylusen och det fungerar väl men av någon anledning föredrar jag det första alternativet.
Utbudet av enheter är brett och balanserat.Allt från infanteri till pansarvagnar av olika viktklasser till landsstigningsbåtar och slagskepp till stridshelikoptrar och stealth-plan dyker upp ju längre man tar sig i kampanjen.
Att tillverka dessa kostar dock rejält med kosing så man bör förvalta sin krigskassa väl.Denna får påfyllning i början av varje runda beroende på hur många städer man har i sin ägo för tillfället.
Allt medans CO Power-mätaren långsamt laddas upp.Den låter befälhavaren utlösa sin specialförmåga som till exempel skänker olika statistikbonusar till vissa enhetstyper.Denna har makt nog att förvandla ett skenande nederlag till en nätt och jämn seger.
Till spelets fördel kan jag säga att Dual Strike erbjuder en hel del att fördriva tiden med,för den som orkar.
Man kan köpa massor av olika kartor att slåss på eller laga egna,spela multiplayer och annat som jag inte kommer ihåg.
Problemet är att allt detta inte alls tilltalar mig och det känns heller inte som att jag blir bättre medan jag spelar.Och vad är det som driver en att fortsätta spela om varken story eller gameplay underhåller?