The Legend of Zelda: Twilight Princess

Efter timmar av sökande så vet jag nu hur man recenserar ett spel på gamereactor, vad det säger om mig vet jag inte, men jag tyckte det var dags att spilla lite blod från min intellektuella ådra på gamereactors servrar.

Juste, Twilight Princess.

Spelet börjar med att man är Link, en obetydlig prick i det stora, rara landet Hyrule. Du bor i en by och jobbar med att skrika på getar, rida på en häst och se så androgyn ut som möjligt. Det börjar med att du går runt i staden och gör diverse tjänster för folk som bor i trakten för att öppna en affär för att köpa en slangbella. Spelet fortsätter sedan i sann TLOZ anda och kör dig genom ett skitlast av tutorials, fast jämfört med andra TLOZ spel så är det relativt lite.

Jag börjar bli ganska frustrerad på denna "guld och gröna skogar" dispositionen, men precis när jag är beredd på att stänga av skiten så kommer en plot twist á la Saw-serien och jag blir dragen genom en stor svart portal som förvandlar mig till en varg (jag skulle kunna ge en bättre bild av handlingen men jag har förtryckt det mesta med stor beslutsamhet).

Handlingen har något att göra med att det finns två världar, en mörk (Twilight Realmen) och en ljus (Hyrule). Den mörka försöker ta över den ljusa och Link är fast i mitten och ska rädda världen för att han är så jävla snäll, lättlurad och tyst.

Kontrollerna flyter på fint, inte för att det är Nintendos nya "inovativa" kontroller, bara för att alla rörelser med wii-kontrollen är slag. Detta skapar inte inovativt gameplay, inte i närheten. Det ger dig känslan av att vara en rabiat kärring som viftar med väskan på någon som yttrade en svordom värre än "järnspikar". Den enda fördelen med wii-kontrollen är förmågan att sikta med den med pilbågen och clawshoten. Gameplayet lyckas ibland med att bli involverande och roligt, fast det glöms jävligt snabbt när du ser att du viftade med kontrollen och att din attack kom en eon senare.

Grafiken är duglig. Duglig som att om du tog en skärmdump från ett spel med bra grafik, sänkte upplösningen med en bra bit och sedan lyste upp allt så att det såg ut som "Smackdown Vs. Raw 2007" fast att alla brottare var uppoljade bortom kännedom. Så ser grafiken ut, och det gör ont.

Svårighetskurvan är löjlig, all utmaning som fanns i de tidigare TLOZ spelen är som bortblåsta. Puzzlerna är lättlösta och bossarna går ner lätt, fienderna likaså. De enda puzzlen jag tyckte var svåra var i istemplet, och det kanske hade något att göra med att fienderna frös dig till is vid kontakt och tog dig ut ur spel för några sekunder.

Som min ligne d'arrivé så vill jag bara påpeka att spelet har grundstenarna av ett bra spel, den ramlar bara handlöst under dålig handling, ointressanta karaktärer (även om detta kan ha något att göra med avsaknaden av röstdialog) och lätt svårighetsgrad.

Så även om jag njöt av små delar av mina 36 timmar med spelet, så var det inte nog för att jag skulle göra det igen.