Svenska
MEDLEMSRECENSION

Splinter Cell: Double Agent

Spelad version PS3, PAL

För första gången får du spela som dubbelagent, Sam Fisher är tillbaka och den här gången är fienden en terroristgrupp som planerar en attack på amerikansk mark. För att stoppa terrorn måste Sam infiltrera gruppen och sabotera den inifrån. Ljuga, döda, förråda dina vänner, du väljer. Kommer du ihåg vilken sida du kämpar för?

Historien är en av Splinter Cell: Double Agents starka kort. Det är en mycket spännande spionhistoria som spelas upp, och Sam får åka till varierande platser. Likt en amerikansk James Bond har han en massa teknisk utrustning till sin hjälp och det känns angeläget och fräscht när dessa ska användas.

Grafiken är okej, men det märks att spelet kom ut ganska tidigt i PS3:an livscykel. Det är lååånga laddningstider, det är kala och öde omgivningar, men ljus & skugga hanteras bra, precis som det ska i Splinter Cell-serien som bygger mycket på just mörker och ljus. Även personanimationer och ansiktsmodeller känns daterade från PS2-tiden.

Ljudet är bra, med musik som ligger fint i bakgrunden utan att störa. Sam grymtar som bara han kan, och de andra röstskådespelarena gör bra insatser. Det kommer också ett spänningsljud med jämna intervall som verkligen fick mig att nervöst titta runt omkring mig. Lät ungefär som en kniv som dras snabbt mot ett järnrör.

Spelkontrollen är för det mesta väldigt bra. Ibland blev jag dock väldigt frustrerad när jag, i mitt tycke, smyger perfekt bakom en fiende men "grabba tag"-ikonen aldrig dyker upp, eller så dyker den upp men inget händer fast jag trycker & trycker på X. Istället får han syn på mig och jag dör efter ett par salvor från nära håll.
Där är min nästa invändning, spelet är väldigt svårt, iallafall för mig. Jag är iochförsig inte någon stor smygare men även på lättaste svårighetsgraden blir jag snabbt upptäckt och därmed ett vackert lik. Jag fick spara efter nästan varje passerad vakt då risken för upptäckt, vilket var detsamma som död, var överhängande.

Folk har skrivit att spelet är kort, 2-4 timmar! Då har vi inte spelat samma spel, jag har kämpat och dött, och kämpat lite till (o dött lite till) och klarat av SC: DA på ca 12-14 timmar, på Easy.
Hållbarheten är hög, dels då man ställs inför olika val, och jag ville gärna se vad som hände om jag valde annorlunda i vissa fall. Dels finns det två svårighetsgrader till att ge sig på om man orkar.

En annan sak som jag upplever lite tråkigt är att spelet är väldigt linjärt. Det finns liksom oftast bara ett sätt att komma vidare och en väg att gå. Visst finns det val du ska göra men det är mer om du skall döda eller bedöva de du möter.
Jag måste också nämna den (ö)kända Kinshasa-banan. Ni vet, den som är i dagsljus, under fullt gerillakrig, i en stadskärna! Inget som påminner om Splinter Cell men jag älskar det! Det är en favorit, även om första delen, på hotellet, inte är så annorlunda som man kan önska.

Jag ska också nämna multiplayern, vilken är väldigt bra. Särskilt co-op challenges är överraskande kul och ger mersmak. Det kanske inte är alltför många spelare ute på nätet så här lång tid efter spelsläpp men jag tycker detta är roligare multiplay än Team Fortress 2.

Medlemsrecensioner16
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10