Resident Evil 4 (2004)

Till absolut ingens förvåning är Playstation 2-versionen sämre. Jämfört med Resident Evil 4 till Gamecube är grafiken här suddigare, ljudet saknar Dolby Pro Logic II och spelkontrollen känns mindre exakt. Däremot får Playstation 2-ägarna massor av smaskig extramaterial istället vilket mer än väger upp det hela. Den rödklädda superagenten Adas solo-äventyr står ut mest och trots återanvändning av kapitel är det fortfarande kul att ränna runt och ta del av händelserna ur hennes perspektiv och säregna spelstil. Resident Evil 4 är fortfarande bland de bästa spelen någonsin men faller här en aning på grund av småbristerna i konverteringen och då främst den svagare prestandan i Sonys konsol. I all ärlighetsnamn så är presentationen i sig inget jätteproblem kanske utan snarare är det de längre laddningstiderna som irriterar mest nu.

Vapnen regerar fortfarande och saknar motstycke i genren. Storyn är simpel tillika härligt 90-tals ostig vilket speglar de äldre Resident Evil väl och underhåller alltid på kungliga premisser. Presidentens dotter kidnappas, Leon ska rädda henne, go! Det är sedvanligt Capcom-inspirerat, detaljerat och välgjort in i minsta detalj. Som huvudrollsinnehavare är Leo karismatisk som alltid, mer så än Chris "torrboll" Redfield. Ashley är lika hopplöst skrikig och värdelös som hon var för några år sen. Jag vill överlämna henne till Sadler och co. lika fort som jag plockar upp henne. På tal om skurkarna, de är många, varierande och härligt ondskefulla. Resident Evil 4 är inte det mest skärmande spelet i serien men det är ett fantastiskt spel icke desto mindre.

Grafik: 5
Ljud: 6
Spelbarhet: 10
Hållbarhet: 10