Far Cry 2

Hösten har alltid varit en hektisk tid för oss som älskar tv- och datorspel, och synnerligen för oss som rapporterar om tv- och datorspelsindustrin. Å ena sidan går det inte att förneka att hösten är den mest intressanta och händelserika årstiden, å andra sidan får man varken någon ro eller chans att njuta av alla förstklassiga titlar som släpps oavbrutet ända fram till jul. En av årets mest emotsedda och omtalade titlar är Far Cry 2 - uppföljaren till en av de bästa förstapersonskjutarna de senaste åren.

Tyvärr lever inte Far Cry 2 upp till förväntningarna. Det är på intet sätt ett dåligt spel, snarare tvärtom, men det lider av för många brister och framför allt ett slätstruket in- och eftertryck för att nå de allra högsta betygen. På förhand verkade den levande och interagerbara afrikanska miljön som ett spännande inslag - i realiteten går det att tända eld på gräs, buskar och träd. Som upplevelseförhöjande effekt klart fungerbart, som stridskomplement och krigstaktik inte lika funktionell. Fenomenet hype har en tendens att överdriva speltekniska inslag i spel.

Samma problem har storyn. Inför releasen har Ubisoft målat upp ett episkt äventyr om en kallblodig vapenförsäljare, kallad Schakalen, som på ett eller annat hörn är inblandad i flera av världens konflikter. Spelaren sänds till Afrika för att eliminera honom, men insjuknar i inledningen av spelet i malaria, och missar chansen att penetrera Schakalens huvud med kallt stål. Den är, ur spelindustrins perspektiv, hyfsat trovärdig och jordnära, men långtifrån så gripande som Ubisoft och diverse medier påstått. Storyn lider också av en uppenbar konflikt; vad rättfärdigar att vår hjälte dödar, snarare massmördar, hundratals människor i sitt mål att döda schakalen? Oavsett mål, är det rimligt att göra vad som helst för att uppnå det? Uppenbarligen i Far Cry 2.

Spelets handling förs vidare av att spelaren gör uppdrag för två olika fraktioner som befinner sig i en väpnad konflikt med varandra. (Schakalen har försett båda med vapnen.) För att få en chans att slutföra sitt lönnmördaruppdrag måste spelaren dels arbeta för båda fraktionerna, dels utföra sidouppdrag för mindre organisationer. Spelvärlden är gigantisk och transportsträckorna mellan uppdragen långa. Och däri ligger också ett av de största problemen i Far Cry 2: nämligen att actionfyllda sessioner hamnar i skymundan av dödtiden, då spelaren tvingas ta sig från punkt A till B. Inte särskilt speldesignmässigt genomtänkt. Förvisso finns det fordon utplacerade lite varstans, men bilfysiken och körkänslan är hopplöst föråldrad. Jag är medveten om att Far Cry 2 är ett förstapersonskjutarspel, men när transportsträckorna är ett så frekvent och dominerande element i spelet går det inte att ha överseende med.

Och varför blir jag ständigt attackerad av kulspruteförsedda bilar? Första gången var det en överraskning, kul, femtielfte mindre underhållande. När jag dessutom dör, och enbart kan spara mina framsteg i safehouses och hos vapenhandlare, innebär det att värdefull tid går till spillo. Som mest har jag förlorat någon timme. Ett oförståeligt, frustrerande irritationsmoment.

Online bjuder Far Cry 2 på fyra spelalternativ, varav två är intressanta. Utöver vanliga dödsmatcher, individuella och lagbaserade sådana, finns spellägena Capture the Diamond (diamanter istället för flaggor) och Uprising. Det sistnämnda är också det som underhåller mest. Tillsammans med dina vapenvänner ska du ta över tre punkter på kartan och samtidigt skydda er ledare. När laget kontrollerar alla tre punkterna blir motståndarsidans ledare möjlig att döda, vilket också krävs för att vinna matchen. Det är än mer underhållande än det låter, framför allt på vidöppna savannslagfält med kuperad terräng och enbart några enstaka buskar, träd och klippor att ta skydd bakom. Prickskjut eller bli prickskjuten. Det är också tack vare onlinedelen som spelet föräras med ett högt betyg, trots att enspelarlägets brister är påtagliga och inte lever upp till förväntningarna. Far Cry 2 är ett bra spel, men inte så bra som Ubisoft och medierna gjort sken av inför releasen.