Dead Space

"I rymden kan ingen höra dig skrika".

Nej. Usch Fyfan. Det där måste vara det mest överanvända och o-originella citatet man kan använda när man skriver en recension om Dead Space. Just den där snutten ur trailern till första Alienfilmen. Varenda jäkla recension jag har läst har inlett med just den textsnutten, alternativt någon knepig, halvfyndig variation på den. Jag tycker dock att den snutten knyter an väldigt bra till spelet. Nej, jag snackar inte om det faktum att man är i rymden, jagad av tusentals köttätande zombies utan att spelet och dess gameplay fungerar lite på samma sätt som citatets relation till recensionerna. Hur? Låt mig förklara.

Framtiden: en mörk, kall plats där jorden använt upp alla resurser och använder numera stora, bruna skepp som samlar mineraler från diverse planeter att skicka tillbaka till Jorden. Ett av dessa skepp, USG Ishimura för att vara mer exakt, har dock inte hört av sig på ett bra tag och folket på Jorden väljer att skicka iväg ett gäng bestående av Hammond, en svart säkerhetsvakt, Kendra, en tekniker, Isaac Clarke, en reparatör, tillika spelets huvudkaraktär och hjälte, samt ett par namnlösa soldater, för att undersöka vad som skett på skeppet. Givetvis står inte allt rätt till, i enlighet med varenda science fiction film/bok/spel och resten av spelet handlar i princip om att överleva och ta sig ifrån det trasiga skeppet. Genom loggar, ljudupptagningar och videologgar får man bitvis reda på storyn; då besättningen på USG Ishimura bröt loss mineraler så fann det något hemskt, något ondskefullt och det är detta "något" som lyckats ta sig ombord på skeppet och tagit död på besättningen.

Jag kände direkt att de tagit en hel del inspiration från två speciella verk, båda två enormt bra och idag moderna klassiker. Ingen aning om vad jag snackar om? Bioshock och Alien, säger det dig någonting? Spelets story känns taget ur en Alienrulle och berättandet är äckligt likt Bioshock. Detta är givetvis trist och får spelet att bli ganska förutsägbart. Dock så duger storyn och jag ser själv möjligheterna i att kunna bygga vidare, vilket delvis är anledningen till att jag valt att beställa serien som berättar vad som skedde innan.

Spelets gameplay är simpelt och variation erbjuds sällan. Det hela sker på ett väldigt linjärt sätt (som än en gång påminner mig på Bioshock); få uppdrag av någon person, säg att du ska laga någonting exempelvis, på väg från punkt A till punkt B stöter du på en rad fiender som alla önskar sätta tänderna i lite fräscht Isaac Clarke kött. Väl framme får du nästa uppdrag och tar dig dit och inväntar order.
Men trots att det på papper ser ut att vara linjärt och tråkigt så är det otroligt underhållande att skjuta sönder fienderna, kallade Necromorphs, vilket, precis som det låter, är döda människor som ändrat form för att bli mer stridsdugliga. Vissa har enorma klor ur händerna, andra bär runt på små insektsliknande varelser som hoppar på dig och tvingar dig att frenetiskt trycka på A för att inte dö. Andra flyger för det mesta runt och får lik att resa sig och anfalla dig. Fiende designen kan vara lite tråkig och fienderna blir i slutändan smått enformiga, men sättet du tvingar avliva dem på är, föga anat, faktiskt ganska orginellt. Istället för att, i klassisk actionspel, sätta ett skott i pannan så krävs det mer taktik. Isaac Clarke är trots allt bara en vanlig mekaniker, utan någon avancerad militärutbildning. Du är således tvungen att använda en massa skärverktyg som vapen. Att kapa kroppsdelar är nyckeln till framgång och du lär dig snabbt att ett par skott i benet är tillräckligt då fienderna sakta men säkert kryper emot dig. Du får även med dig en trevliga mekanik att använda; stasis. Detta "kastar" du iväg på fienderna, vilket får dem att gå som i slowmotion, vilket gör jobbet betydligt lättare för dig. I början kändes det onödigt och mer som en grej de valde att slänga in bara för att de kunde. Det kändes helt enkelt gimmickartat och ointressant. Ju längre in i spelet jag kom så insåg jag dock att jag hade fel då vissa fiender i slutet av spelet är riktigt snabba och man hinner knappt hitta avtryckarknappen innan de är framme och mumsar Isaac i örat. Då är stasis bra. Väldigt bra.

Något som jag personligen tyckte var väldigt coolt var det faktum att man, på vissa platser fick studsa runt i tyngdlöst läge. Just detta tycker jag var väldigt imponerande och fysiken på de döda kropparna som svävade runt var otroligt realistisk. Men tro inte att allt är en lek, även necromorphs kan studsa runt och göra livet svårt för stackars Isaac. Det händer även att du får vandra utanpå skeppet för att laga någonting. När detta sker så har du en tidsgräns, det vill säga, skulle du springa runt alldeles för länge ute i rymden så tar syret slut och du dör tvärt.

Då och då erbjuds även lite variation i allt monsterköttande då du får ta över kanoner för att till exempel skjuta sönder meteorer som hotar att förstöra skeppet. Dessa stunder är dock tyvärr för korta och alldeles för få och jag skulle älskat att få lattja lite till med detta.
Variation kommer även i form av gigantiska bossar, som även de är alldeles för få. Dessutom är det ingen vidare utmaning och att experimentera kommer inte på frågan. Här har vi gula punkter på bossarna som ska skjutas på och skjuter du någon annan stans så kommer du bara slösa på ammunition, som är en bristvara.

Då och då i spelet får man, likt Resident Evil 4, chansen att köpa på sig livsviktig ammunition, livlådor och vapen i butiker med pengar som man finner i skåp eller ligger på golvet. Speciellt delen med att köpa vapen ger spelet ett djup då dessa går att uppgradera med hjälp av Power Nods, som även dessa finns i lådor. Det handlar egentligen om små, simpla saker såsom skada och hur snabbt man laddar, men det ger ändå spelet ett visst trevligt djup. Du kan även uppgradera din dräkt och på så sätt ge dig mer liv och syre.

Oj, jag har ju nästan glömt att spelet faktiskt klassas som ett skräckspel. Det kan dock bero på att jag inte blev särskilt rädd. Visst, en del panik kände jag av när jag vandrade i de mörka korridorerna då necromorphs kan poppa upp i princip var som helst, men någon riktig skräck eller rädsla kände jag inte först än på slutet. Jag tänker inte säga vad det var som skrämde mig, jag kommer inte säga hur, när eller var, men när ni stöter på det så kommer ni förstå precis vad jag menade. Annars innehåller spelen några sekvenser då lik som ses som döda helt plötsligt reser sig eller läskiga skuggor ackompanjerad med klassisk skräckmusik. Är du svårskrämd, såsom jag är, så lär du inte bli särskilt rädd, men jag tror lättskrämda kommer ha ett problem med att ta sig igenom spelet då en kuslig känsla hela tiden är närvarande.

Ljudet är... makalöst. Jag är helt förbluffad faktiskt. Överallt, hela tiden, så hör man små, små ljud som hela tiden får en att sitta på spänn. Det kan vara allt från ett realistiskt skrapande med klor i väggar till ett par rör som klingar runt hörnet. Musiken är dyster och mystisk och såfort något inträffar så blir musiken sådär pampigt läskig och paniken smyger sig på. Efter att man, bokstavligen, dekapiterat fienden så dör musiken ut och kvar hör man det där dunkla ljudet av ensamhet.

Något som varit en ganska stor grej med Dead Space är spelets HUD, eller borde jag kanske säga avsaknad av HUD. Ja, du hörde (eller tja, läste) rätt, spelet saknar helt HUD. Livmätaren har Isaac på ryggen och för att ta reda på hur mycket ammunition du för tillfället har i ditt vapen så behöver du bara sikta då man det står, via en holografisk skärm på vapnet, hur många skott du har i magasinet. Faktum är att allt sker i realtid. Försöker du av någon anledning kolla vad du har i förvaring på det, må det vara liv, skott, pengar eller power nods, mitt i en stressig situation så kommer fienderna fortfarande kunde snaska på dig, vilket innebär att man måste välja sina tillfällen. Pausa går dock naturligtvis på start, men då kan du endast pula med bild- och ljudalternativen.

Grafiken är enastående och detaljrikedomen är otrolig. Vissa delar utav spelet kan vara smått enformiga, men på det stora hela så är bandesignen grym. Designen är mörk, dyster, blodig och skitig och känslan av att man är på en plats man inte borde är påtaglig under hela spelets gång.

Så, hur menade jag då med att citatet påminner mig om spelet? Tja, om vi kollar igenom det jag skrivit en gång så hittar vi en massa likheter med en hel del andra spel och filmer. Alien, Resident Evil, Bioshock och Systemshock 2 har förmodligen alla varit stora inspirationskällor. Egentligen gör spelet inget nytt och nästan allt har gjorts tidigare. Gör det Dead Space till ett sämre spel? Nej. Absolut inte. Spelet är grymt underhållande med intressanta storytvistar, välskriven dialog, bra röstskådespel, väldigt underhållande gameplay och kuslig stämning. På samma sätt är citatet i början så otroligt överanvänt och kliché och att jag använder det förhindrar inte detta. Gör det citatet sämre? Nej. Absolut inte.

Usch, den halvfjantiga analysen av citatet kontra spelet lät mycket bättre i mitt huvud. Nåja, ni kan vara hur besvikna ni vill på min onödiga, fåniga liknelse med spelet, men en sak ni inte kommer vara besvikna på är Dead Space. Det kan jag lova.

Grafik: 8
Ljud: 9
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 7

Plus: Kuslig stämning, bra grafik, sjukt bra ljud, bra dialog, bra röstskådespel
Minus: Inte särskilt läskigt, smått enformigt