The Elder Scrolls IV: Oblivion

Oblivion! Jag kan fortfarande komma ihåg dagen jag fick ögon på spelet! Tänk er att man är hemma hos en vän en rätt trist dag på höstlovet! Spelet bara låg där på hyllan och jag tog fram det och kollade lite på det!
Det verkade ju intressant, så jag fick låna spelet! Jag åkte hem och installerade det på datorn! Och jag var FAST! Jag tror inte jag haft en sådan spel glädje på ett riktigt bra tag! Jag fick lite nostalgi över det hela, som om jag vore 10 år igen och spelade The Legend Of Zelda Ocarina Of Time för första gången på mitt Nintendo 64! Ungefär så fast kände jag mig åter igen!

Det jag älskar med spelet är själva handlingen och uppbyggnaden! Du kan göra The Amulet Of Kings huvuduppdraget men istället för att rädda världen från Lord Dagon kan du istället utan att behöva tänka på att världen kan gå under, göra exakt vad du än vill! Spring ut i skogen och låtsas vara en bandit! Skaffa ett riktigt dyrt hus och låtsas vara en adelsman med mycket pengar och makt! Jag kan till och med känna på vissa ställen i spelet att man kan få en känsla inombords, att man kan bli lite rädd eftersom vissa karaktärer i spelet verkar rubbade och lite läskiga faktiskt!

Jag älskar det här spelet, det är som att gå från en okänd äventyrare till en hjälte alla älskar och ser upp till! Jag kan inte beskriva hur många timmar jag lagt ner på det här spelet!

Det enda negativa med det här spelet är att det faktiskt finns för lite att göra! Spelet är mycket stort och det finns en hel del sidequests och quests inom guilds där man kan gå från botten till toppen! Men ändå är jag inte nöjd! Jag vill kunna känna att det finns oändligt med saker att göra och se!

Det här spelet får faktiskt en tia av mig!