The Legend of Zelda: The Wind Waker

Återigen får världen stifta bekantskap med Link. Jag är medveten om de blandade känslorna efter hans "makeover".

Mitt första intryck av mitt således första TLOZ spel var lite fundersam. Efter att ha sett Ocarina of Time och Majoras Mask i rörelse verkade allting väldigt ovant. Spelet börjar med en lång och innehållsrik förklaring av vad som hänt sedan Majora spred rädsla och kaos i världen Hyrule. Denna gång är det Ganondorf som står i rampljuset.

Speluppbyggnaden är detsamma som OoT & MM. Med hjälp av diverse föremål skall man klara sig igenom ett X antal rum i X antal tempel. Inga större nyheter finns att tillägga som tillför spelet något. Men istället för att kämpa sig igenom Huryle på land tas spelet ut på havet. Tillsammans med "King of the Red Lions", en röd båt som kan prata, får man segla över Great Sea. Det är en otrolig frihet och Koji Kondo har lyckats skapa den perfekta "havs-känslan" över spelet. Hela spelet kretsar kring "The Wind Waker" som är en stav. Med staven kan man kontrollera, dels Vinden, Statyer och dyl. men även levande varelser. Templen går i folkmun vid "Jord Templet" (Earth Temple) och "Vind Templet" (Wind Temple). Spelet har vissa likheter med Ocarina of Time. Likt "Sacred Realm" finns här även 2 st. karaktärer som båda innehar vardera ett unikt instrument som kopplar dem till respektive tempel.

Grafiken är utan tvekan den största nyheten i spelet. Här använder skaparna sig av en s.k. cel-shading teknik vilket får omgivningen, karaktärerna och föremålen att, vid en första anblick likna anime/manga. Vid den första visningen delades åskådarna direkt upp i två grupper. Älska och Hata.

Min personliga åsikt om spelet hamnar nog på Älska-sidan. Grafiken är inte och klaga på. Upplägget är lite annorlunda vilket bara skapar en avstickare från tidigare 3D Zelda spel. Stridssystemet är nog ändå det som jag älskar mest, såhär i efterhand. De speciella knappkombinationerna när man är i strid med starkare, bättre och stryktåligare fiender kommer verkligen till nytta. Fokus-läget känns vid från OoT men att pricka in A knappen vid rätt tillfälle tillför det lilla extra. Bossfighterna är inget nytt utan följer den klassiska linjen. Någonstans i templet finner man ett föremål som sedan spelar en stor roll i kampen mot bossen. Själv så tycker jag om idén att Ganondorf i scensätter tidigare bossfighter innan man får träda in och möta honom, öga mot öga.

Något att klaga på är dock spelets längd. Det är en väldig besvikelse vilket sänker betyget en aning. Å andra sidan finns det många side-quests att utföra. Wind Waker är ett fantastiskt spel och ett kapitel, värdigt att nämnas i den påbyggande Zelda serien.