Panzer Dragoon Orta

Tiden är vår följeslagare, liksom den lyssnar till allt vi gör talar den också om för oss allt vi vet. Den berättar och förändrar, men består alltid i nuet. Genom tidens drag kan vi inse och förstå, liksom förinta och skapa. Ensam kan bli älskad, kan bli funnen. Kan kanske finna sig själv. Och tiden kan berätta, att det vi först trodde var en sanning, egentligen bara var början. Ingenting består. Varken flickan på draken eller åsikterna kring de, eller någonting annat för den delen.

Så jag gav mig alltså in på att rätta till något. För med tiden fann jag att det inte riktigt stod rätt till. Det som först var intresse utvecklades till kärlek. Flickan på draken, var hon verkligen dömd att vara ensam? Jag kan inte svara, för då avslöjar jag någonting stort, kanske till och med större, för efter att ha spenderat ytterligare tid med Orta, flickan, och Lagi, förstörelsens drake, vet jag åtminstone att en åtta inte är tillräckligt. Panzer Dragoon Orta är så mycket mer.

Först och främst; har jag skådat något vackrare på en Xbox? Jag tror inte det. Färgerna, miljöerna och i synnerhet den speciella designen, vad gäller hela världen med alla dess invånare, är en ren fröjd för ögat. Det är annorlunda, abstrakt och exotiskt, i vågor som anländer och avgår. Inte minst drakens Berserk-attack, som bryter hela världen itu med kraftfulla och ogripbara nyanser av sprakande död. Med detta sagt måste jag givetvis gå in på stridssystemet.

Den uppenbara skillnaden mellan Panzer Dragoon spelen och andra rälsskjutare i tredjeperson är självklart spelarens förmåga att svänga synfältet ett helt varv. Inte nog med det finns även - under bossar då - möjligheten att cirkulera runt dessa vidunder genom att antagligen störta framåt eller bromsa ned farten, vilket skapar ännu mer variation och möjlighet till taktik. På tal om variation har draken tre olika former, alla med sina speciella styrkor och svagheter, liksom en varsin unik Berserk-attack. Lägg sedan till systemet för utveckling, där man genom att besegra fiender belönas med poäng som - beroende på vilken av formerna draken har då man får uppgraderingen - stärker den specifika formen och förändrar utseendet, då man plockat på sig så många att man går upp i nivå.

Och inte nog med en enorm variation i stridssystemet, även banorna bjuder på omväxling. Trots få i antalet har var och varannan episod alternativa vägar som skiljer sig så pass mycket att det inte tycks som om man har spelat den förut. Sedan utspelar sig varje bana dessutom på olika platser och fienderna skiljer sig stort. Endast på fåtalet ställen möter man döda punkter, där en mindre utdragenhet visar sig. Annars är variationen och flytet enormt.

Bossarna själva måste självklart nämnas. Där bjuds det på massor av utmaning, snygga animationer och musik i toppklass, förutom den variation bossarna själva delar med sig av genom distributionen av attacker i både det ena och andra mönstret. Utöver detta; även designen och ljusspelet är där underbara.

Jag försöker fatta mig kort, för det här känns mer som en hyllning än en recension. Men efter tre genomspelningar och avklarandet av de flesta extrauppdragen, känns det som om det är min plikt att rätta till det betyget. Jag ångrar inte den tidigare åttan, för jag förstod inte bättre. Visst, det kan låta konstigt då jag recenserade spelet för bara några månader sedan, men tiden är som sagt enbart för en sak: förändring.

Med tidens andetag utvecklades den karga värld som var Orta och Lagi's från en enkel boning av intresse, till ren kärlek. Det blev liksom bara bättre med tiden. För då varje enskild sekund är mer eller mindre underbar, och sedan det fantastiska avslutas i ett abstrakt endorfinrus, då kunde jag inte göra annat än skriva om recensionen. Inte minst då det avrundas med en av världens bästa eftertexter, där jag sitter med konstant gåshud och bara smälter hela den upplevelse som är Panzer Dragoon Orta. Det finns liksom ingen annan ursäkt än att detta är ren konst som förtjänar det högsta av betyg. Ingen ursäkt skulle ändå räcka till.

Plus:
Fantastiskt vacker grafik; underbar musik; djupt, engagerande och smidigt stridssystem; snygg och annorlunda design, både vad gäller fiender och miljöer; utmanande; klockrena bossar; mycket bra story; stort filosofiskt djup; massor av extramaterial; helt underbara eftertexter och avslut.

Minus:
Fåtalet (läs: ungefär två) partier något utdragna; känns lite kort; eldeffekterna håller inte lika hög klass som resten av de grafiska effekterna.

95 %