Battlefield: Bad Company

Imperial scout har sänkt betyget på Battlefield: Bad Company en aning.

I min förra recension gav jag det här spelet tio av tio. Efter att ha spelat om kampanjen och ytterligare flera timmar på online delen så ändrar jag betyget.

I Battlefield: Bad Company spelar man som Preston Marlowe. Han har gjort någonting som han kunde ha fått fängelse förr. Men istället placerade hans överordnade honom i B-kompaniet. Här samlar armeen alla ruttna ägg och bråkstakar. I B-kompaniet, som också kallas Bad Company, hittar vi sergeanten Redford, som vill skippa armeen och fiska istället, Terrence Sweatwater, en glasögon prydd kille som tycker att kompaniet är så uselt att han är mer rädd för att bli skjuten av sin grupp än av fienden, och Hagard. Hagard är nog den skönaste spelfiguren på länge som har stor kärlek för explosioner och allt som ger ifrån sig BOOM. Dessutom brukar Hagard retas eller irritera Sweatwater under vissa delar i spelet, när man får kontakt av sin nyckel person eller Redford lägger upp en plan, så kan Hagard peta på Sweatwater för skojs skull. En gång gjorde han ett golf slag med sin hagelbössa på en golfbana. Riktigt skönt.

I början av spelet så känns det inte så märkvärdigt, samma uppdag där man ska förstöra fiendens baser och artilleri. Efter ungefär en timme upptäcker Hagard eller Sweatwater (kommer inte ihåg vem av dom) en kille som tillhör ett band med legosoldater som vaktar en massa guld. Hagard vill söka efter guldet men Redford säger bestämt att dom inte ska göra det, för att det kan förlänga hans tid i armeen.

Efter ytterligare två timmar så visar det sig att Redford blir tvungen att stanna en längre tid i alla fall, så B-kompaniet tar upp jakten på guldet.

Battlefield: Bad Company bjuder på riktigt sköna stunder. Till exempel på sista banan när Sweatwater säger "Great! We are fightening against the Mechs, the Merchs, the American army, will the russians come too?" Eller när man räddar B-kompaniet och flyr därifrån med en jeep, samtidigt som man blir jagad av pansarvagnar.

Nästan allt går att förstöra. Och det med hjälp av fordon, raketgevär och granatkastare. Tyvärr funkar inte dom vanliga handgranaterna inte mot väggar och sånt, dom förstör ingenting.

Jag har en hel del att säga om fienden. Ibland är dom smarta, ibland är dom dumma. Men dt jag stör mig väldigt mycket på är att dom är hur pricksäkra som helst. Dom kan stå fem kilometer ifrån dig och skjuta på för fullt med automatgevär, och varenda skott träffar. Det hatar jag.

Fordonen går att använda precis hur man vill. Antingen att ta det för att komma fram fortare, eller använda den stativ monterade kulsprutan på taket för att rensa bort fiender. Alla bilar har också radiokanaler, vilket känns skoj.

Under spelet går det att samla Collecteibles, som är vapen, och guld lådor. Exakt vad guldlådorna gör vet jag inte. Sen finns det ju Trophys också, och dom är halvskoj.

Multiplayer läget är riktigt skoj. Det finns två speltyper, Gold Rush och Conquest. I Gold Rush är det två lag. Anfallarna och försvararna. Anfallarna ska förstöra guldlådor och försvararna ska försvara dom. I och med att anfallarna förstår guldlådor blir även försvararna av med baser. Det ser ut såhär; Anfallarna startar i sin bas och avancerar mot försvararnas första bas. Där finns det två guldlådor. När dom två guldlådorna har förstörts drar sig försvararna bakåt till sin nästa bas och anfallarna ska anfalla den. För det mesta brukar försvararnas gamla bas bli anfallarnas nya bas. Försvararna har oändligt med förstärkningar medans anfallarna har en viss summa. Det gäller för anfallarna att inte dö för mycket.

Sen finns det Conquest, som har funnits i tidigare Battlefield spel. Här ska båda lagen ta över baser. Det gäller att ta så många baser som möjligt eftersom fienderna förlorar förstärkningar ju mindre baser dom har gentemot det andra laget. Spelet slutar inte förens ett av lagen får slut på förstärkningar.

Det gäller att stiga i rang för att bli den bästa av dom bästa. Man samlar XP genom att döda fiender, förstöra guldlådor, desarmera sprängämnen, ta över en bas, hela lagkamrater och förstöra ett fordon som tillhör fienden. Man får också bonus poäng om man gör HS, räddar lagkamrater från fiender med mera. Allt funkar perfekt. När man går upp i rang så får man en Unlock Credit. Med den kan man låsa upp ett nytt vapen eller ett föremål till en klass. När man har gått upp till högsta rangen så får man fem vapen, en till varje klass.

En bra sak är att alla vapen går inte att låsa upp genom att gå upp i rang. Det finns fem vapen som kräver en kod eller som du måste göra en viss sak över internet för att få. Det gillar jag.

Det finns fem klasser i spelet. Skytte soldat, sprängämnes expert, spanare, specialist och support. Klasserna har olika vapen och prylar och det gäller att ta fram det bästa hos en klass.

I spelet finns det jättemånga medaljer. Man kan få dom genom att döda ett visst antal fiender med ett visst vapen, hela ett visst antal lagkamrater med mera. Det finns väldigt många.

Något jag stör mig ordentligt på i Battlefield: Bad Company är att man inte dör direkt. Om vi säger till exempel att du blir skjuten av ett krypskyttegevär. Du förlorar väldigt mycket liv och tar dig till skydd innan nästa skott. Sen när du har tagit skydd så dör du helt plötsligt, ingen skjöt dig när du var skyddad. Jag hoppas att du förstår vad jag menar.

Sen är det otroligt dålig matchmaking, eller vad det heter. Du hamnar nästan aldrig i ett spel med personer som har samma skills som dig, utan det är för det mesta väldigt ojämnt mellan hur bra alla är.

Sen är inte Party funktionen helt fungerande. För det mesta när jag försöker att ansluta till en kompis squad så att vi kan hoppa in i ett spel så står det typ varenda gång "Failed to join squad". Sjukt störande.

Grafiken är riktigt snygg, samma sak med ljudet. Det är kul att spela men kampanjen är ganska kort. Fast o andra sidan finns ju online läget.

Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 8

Plus:
Massiv förstörelse, skön story, kul online.

Minus:
Aningen pricksäkra fiender, för kort.