Street Fighter IV

Sannerligen en värdig uppföljare till ett av de bästa fightingspelen i historien (Street Fighter 3: Third Strike). Man har kvar Super-systemet och EX-attacker från föregående spel men har tagit bort Parry-systemet från SF3 och ersatt den med Focus-systemet som är riktigt användbart när du har bemästrat det och man har även lagt till ett Ultra-system vilket i stort sett är Super fast när man tar skada. De karaktärer som finns spelbara är bra balanserade men som i varje fightingspel så måste man lära sig de olika slagskämparnas svagheter och deras styrkor för att på bästa sätt använda en bra strategi mor den andre spelaren.

Ett bra exempel på detta är om man tar fallet Abel vs. ska vi säga Sagat (eller någon annan stridslysten kämpe med projektilattacker), Abel är en rakt igenom närstridskämpe som har noll long-range attack. Vad han har istället är sin kullerbytta för att komma nära sin motståndare är ge järnet.

Detta är bara ett av många exempel men att lära sig alla är något övning är till för.

Street Fighter i överlag är inte något som kanske lockar en "casual gamer" eller en "hardcore gamer" för den delen, utan är mer inriktad mot figthingspelsfantaster (även om dessa kan vara "casual fightinggamers :))

Med det sagt så är detta spel inte så mycket för en 12-årig CS-spelare som är hög på socker/läsk. Det krävs tålamod för att tycka att SF4 ska vara en rolig upplevelse och inte se ett nedelag som att bli spöad av Seth 42 gånger i rad som något negativt, utan ta lärdom av det man lärt sig av hur han spelar (om det är en CPU-styrd Seth). Plocka upp kontrollen nästa dag och nu kanske du bara förlorar 38 gånger. Att behärska sitt temperament kan också spara in många slantar på trasiga kontroller, i skrivande stund så tror jag att jag just fick min bror att slå sönder sin andra handkontroll.

Jag kom just på att jag inte skrivit så mycket om just Street Fighter 4 utan mer fightingspelsmentalitet i överlag.

Så, Street Fighter 4 då, detta kan låta kortfattat men jag kan inte hitta några fel med SF4. Kanske ett par saker man skulle tyckt vart annorlunda men de är inte negativa. Själv så har jag svårt för att göra Guiles eller Vegas (Balrog i Japan) Super/Ultra-combo och till en början önskade jag att de vore lättare att göra men det är nu fightingspelsmentaliteten slår in; "De är ju inte omöjliga att göra utan det är jag som behöver mer träning". På detta sätt så kan man ta allt negativt man tycker med spelet och skifta om det negativa till sig själv, typ "det är inte ett dåligt spel bara för att jag är dålig på det" och det är så det är, bara för att ett spel är svårt betyder inte att det är dåligt (något min bror inte tycks känna till).

De nya karaktärerna är bra och de känns unika bland de andra äldre karaktärerna och har kännetecken som ja...kännetecknar dem. Rufus den tjocke, El Fuerte den maskerade, Viper den heta och Abel den....uhm....minnesförlustande? Anyway...
åh just ja låt oss inte glömma Ken-dockan Seth.

Förutom de fem kämparna så finns även till större delen av de som finns i Street Fighter 2-spelen, men vart fan är Dee Jay och T. Hawk!? Även en handfull kämpar från Alpha finns med på menyn såsom Sakura, Rose, Dan och Gen. Jag tycker att karaktärsvalen man har är riktigt bra även om jag skulle kanske vilja se ett par gatukämpar från Street Fighter 3 och kanske några från Alpha (är inte så förtjust i Alpha-serien dock). Det lustiga är att en del av dem finns med i några cutscenes för andra stridisar som i Sagat, Chun-Li och Guiles öppningskortfilm.

Annars så är allt bra; bra val av karaktärer (även om jag skulle vilja ha ett tillskott av ett par från tidigare spel), det är snyggt och har en skön stil, balanserat (viktigt i ett fightingspel), har bra system som är balanserade (Super, Ultra, Focus) och är helt igenom ett nöje att spela om du sedan tidigare tycker om fightingspel men även nya spelare ska inte behöva bli avskrämd för detta är ett spel som är lätt att lära sig men svårt att bemästra och du kommer ha skoj helt igenom, förutsatt att du kan kontrollera ditt temperament och inte se en förlorad match som ett nederlag utan som något du kan ta lärdom av.