Svenska
Gamereactor
recensioner
Ridge Racer 7

Ridge Racer 7

Ridge Racer 7 är precis som Ridge Racer 6 en riktigt lat och oambitiös produktion från en utvecklare som vägrar förnya en urgammal spelmekanik...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Varje gång Sony släpper en ny konsol släpper Namco ett nytt Ridge Racer-spel. Det är tradition idag, en självklarhet som inte går att ta miste på. Och som det ser ut just nu så är det varannan damernas ungefär, hälften fullträffar hälften surmissar för Namco som inte riktigt förstått vad som i slutändan gör ett racingspel superbt, trots flera fullträffar. Arkadkonverteringen av det första Ridge Racer-spelet till Playstation var en superb sådan som jag spelade sönder, fullständigt. Nästa gång Sony släppte ny hårdvara i form av Playstation 2 släppte Namco det mycket efterlängtade Ridge Racer V, och det till skillnad från Ridge Racer till Playstation var ett skräpspel. Ett bra spel, ett dåligt. Två bra spelmaskiner.

Nästa Sony-konsol; PSP. Premiärspelet hette enbart Ridge Racer och var lite av en best of-samling av tidigare spel i serien såsom Ridge Racer, Ridge Racer Revolution, Ridge Racer Type 4 och Rage Racer. Ett bra spel, eller... ja, ett superbt spel skulle jag vilja säga, som fortfarande står sig som den bästa bärbara racingupplevelse jag någonsin upplevt. Således två bra spel, ett dåligt.

På fredag släpps Playstation 3 och samma dag släpps också Ridge Racer 7. I enlighet med min teori med vartannat bra, vartannat dåligt alltså borde det alltså vara ett dåligt spel. Och det stämmer, om ändå inte helt. Ridge Racer 7 är ytterst medelmåttigt, segt, stelt och sterilt. Det är långtråkigt och oambitiöst som bara den. Däremot är det inte direkt dåligt utan snarare sjukt mediokert och inget jag rekommenderar varken nyblivna Ridge Racer-anhängare eller gamla racingrävar.

Vad Namco har gjort är att de tagit det mycket slätstrukna och allmänt trista Ridge Racer 6 (Xbox 360) och lagt till ett par grejor. Det är det enklaste sättet att beskriva Ridge Racer 7. Jag tänker nu gå igenom nyheterna på enklast möjliga sätt. Det kommer att bli ganska tråkigt (ungefär som att spela spelet) men jag är så illa tvungen.

Detta är en annons:

Den största nyheten i Ridge Racer 7 är att Namco frångått det stelbenta upplägget med turneringsracing vilket i de tidigare spelen inneburit att man avancerat längs en fast linje med tävlingar och helt enkelt tvingats till att tävla enligt en mycket linjär struktur. För mig har detta aldrig varit ett problem då Ridge Racer som spelserie aldrig aspirerat på en särskilt dynamisk spelstruktur (eller en särskilt dynamisk spelbarhet för den delen) men Namco ansåg tydligen att detta var en svaghet i Ridge Racer 6 som de nu åtgärdat.

I Ridge Racer 7 heter den huvudsakliga utmaningen Ridge State Grand Prix och man får själv välja vilka lopp man vill delta i genom att surfa omkring på en liten karta. Man kan nu tävla i tre olika typer av tävlingar som delats in i kategorierna; Grand Prix, Manufacturer Trials och Single Events. De huvudsakliga tävlingarna faller under Grand Prix och i dessa vinner man en viss mängd poäng beroende på hur man placerar sig som sedan gör att man men dessa poäng automatisakt kvalificerar sig till andra tävlingar som finns utplacerade på Ridge State Grand Prix-kartan.

Ridge State Grand Prix är en förbättring i själva upplägget från Ridge Racer till PSP och Ridge Racer 6 men ändå ingenting som räddar mig från att somna ganska omedelbart då jag spelar Ridge Racer 7. Den frihet som ges i val av tävling räddar inte den racingupplevelse som Namco bjuder på här som i slutändan måste beskrivas som bakåtsträvande stel och odramatisk.

En annan nyhet i Ridge Racer 7 är att man nu kan trimma sin bil, något som många fans av Namcos spelserie efterfrågat i en längre tid (dock inte jag). Beroende på hur bra man kör kan man byta ut motorn i bilen, eller däcken man använder och därmed bli ännu snabbare. Den mest användbara aspekten av detta är att man nu kan skräddarsy hur ens bil använder de nitro-tuber som man samlar på sig under tävlingarna genom att sladda mycket.

Detta är en annons:

Man kan nu exempelvis aktivera tuberna så att de självmant aktiverar sig vid bilens toppfart eller enbart då knappen är nedtryckt och aldrig annars. En bit in i spelet kom jag underfund med hur jag kunde ställa in min bil så att den automatiskt samlade betydligt mer nitros än vad den någonsin tidigare gjort, och efter det blev jag aldrig omkörd igen av en enda datorstyrd motståndarbil under alla de kvarvarande tävlingarna. Ett ganska korkat tillägg med andra ord som jag tycker redan gör ett för enkelt spel ännu enklare och i slutändan saknar Ridge Racer 7 utmaning på precis samma sätt som Ridge Racer 6 som jag spelade igenom utan att någonsin komma sämre än etta i något av spelets alla lopp.

Vilket direkt tar mig vidare till ett stycke om bilfysiken och den spelmekanik som Ridge Racer 7 innehåller. Den delen av Ridge Racer-serien som Namco helt enkelt vägrar att förändra och som i Ridge Racer 7 känns väldigt gammal. Du som spelat något av tidigare spel i serien vet att Ridge Racer handlar om att åka på bredden, sladda som ett svin, och försöka vinna tid genom att styra sig ur sladden ganska tidigt i slutfasen av varje asfaltskurva. För tolv år sedan var det sanslöst häftig spelmekanik och i PSP-versionen fungerade det mycket väl, men i Ridge Racer 7 precis som i Ridge Racer 6 känns det här spelsystemet så förlegat att det nästan svider i skallen då man tävlar.

I drifting existerar ett passionerat förhållande mellan däck, tyngd, gravitation, friktion och momentum. Det gäller att våga men samtidigt alltid bibehålla kontrollen. Det handlar om att bli ett med sin bil, och om att styra sin sladd med gasen. Detta har Namco aldrig riktigt begriprit och även om det har varit ganska enkelt att förlåta dem för det i tidigare Ridge Racer-spel har jag inga planer på att göra det den här gången.

Att sladda i Ridge Racer 7 känns som att åka tåg, längs en tågräls. Man sladdar inte enligt egen vilja längre utan bara släpper gasknappen en liten stund innan varje kurva och bevittnar hur ens glansiga sportvagn liksom trackar sig runt kurvan per automatik och sedan rätar ut sig i kurvans slut. Utmaningen ligger inte i att styra sladden med rätt mängd gas eller att hitta rätt linje för att sedan provocera ut bakändan, för den finns ingen direkt bra eller dålig linje i kurvtagningen i Ridge Racer 7. Istället handlar det enbart om att släppa gasen lite innan motståndarna släpper sin gas så att den automatiska sladd som inträffar hamnar en bit ifrån motståndarnas bilar, annars kör man in i dem och liksom studsar av, och tappar fart.

Till spelets försvar ska dock sägas att om man stänger av alla nitro-funktioner, väljer någon av de klassiska banorna från tidigare spel och utmanar ett par polare att tävla över internet går det att ha roligt med Ridge Racer 7, särskilt om man är jämnbra och kan ligga och gnugga varandras kofångare längs de soldränkta vägarna i spelet. Just dessa multiplayermatcher utan nitrohysteri eller slapp artificiell intelligens kan som sagt vara riktigt underhållande och just därför belönas Ridge Racer 7 inte med betyget underkänt. Precis bara därför.

Rent grafiskt är Ridge Racer 7 faktiskt aningen fulare än Ridge Racer 6, trots att det belönades med grafikbetyget 5/10 då jag recenserade det för lite över ett år sedan. Ridge Racer 7 är lite blekare, saknar färgdjupet som Ridge Racer 6 bjöd på och även den sammetslena känsla som grafiken i Xbox 360-spelet bjöd på. Istället innehåller Ridge Racer 7 en del nya effekter som Ridge Racer 6 inte innehöll som exempelvis en ny effekt för att simulera fart samt reflektioner från gatuljusen i den blanka asfalten. Ridge Racer 7 renderas också i full HD-upplösning (1920x1080p) vilket automatiskt gör att det är dubbelt så högupplöst som Ridge Racer 6 som stödjer 720p. På en riktigt bra (och stor) skärm blir det såklart en mycket märkbar skillnad mellan de två spelen just beträffande upplösning då Ridge Racer 7 innehåller 2 073 600 pixlar och Ridge Racer 6 endast 921 600. Dock är Ridge Racer 7 inte nog detaljerat för att bjuda på den där riktiga wow-upplevelsen, trots überhög upplösning.

Ridge Racer 7 är precis som Ridge Racer 6 en riktigt lat och oambitiös produktion från en utvecklare som anser att förnyelse är möjligheten att själv få välja vilken tävling man vill köra, eller hur man vill använda sin nitro-boost. I direkt jämförelse med det läckra Motorstorm eller det mycket underhållande Formula One är Ridge Racer 7 ett blekt och tråkigt racingspel som inte alls demonstrerar styrkan i Playstation 3.

Ridge Racer 7Ridge Racer 7Ridge Racer 7Ridge Racer 7
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Ett par roliga nya banor, grym fartkänska, ursnygg presentation
-
Stel och förutsägbar spelbarhet, superlåg svårighetsgrad, tråkiga nyheter
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Jag är lättflirtad (easy), säger i alla fall Petter. Han kallade mig värre saker än så också under gårdagen då jag fortsatte att vinna våra onlinerace i Ridge Racer 7. Jag är som sagt Wolfman, jag är tänder, kött, päls, klor. Mindre galen nu, men fortfarande galen. Raaaaooorrwwh!

Och trots att Ridge Racer 7 är "totally mad flat out maniac drift racing" enligt Namco själva finns det inte mycket som bör kategoriseras som "Loco" i det här hemtama, lite trista racingspelet. Sure, jag diggar grafiken som på vår 1080p-skärm är så skarp att ögonen tenderar att ploppa ur skallen på mig. I övrigt är detta dock inte mer än okej. Men jag är fortfarande Wolfman. 6/10

Relaterade texter

Ridge Racer 7Score

Ridge Racer 7

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Ridge Racer 7 är precis som Ridge Racer 6 en riktigt lat och oambitiös produktion från en lat utvecklare...



Loading next content