Fem miljarder kronor... Fem! Miljarder! Kronor! Så mycket pengar har finska Rovios surmulna fågelskrällen dragit in genom åren vilket naturligtvis innebär att vi kommer att få ett nytt spel ur denna följetong per år, för resten av våra liv. Allt annat vore "bad buzinezz" från finnarnas sida och det senaste i raden av Angry Birds-avstickare stavas Journey, och är någon slags märkligt mix mellan Angry Birds Casual, Angry Birds-originalet samt en liten släng av Puyo Puyo. Det handlar fortfarande om att använda en slangbella för att skjuta iväg en arg pippi mot en ranglig byggnad som huserar glada gröna grisar, som man ska knocka ned med sin fågel.
Jag begriper att Rovio som sagt vill fortsätta maximera sin vinst från dessa ultrapopulära fåglar men det börjar kännas desperat, det här. Grafiken här har man hämtat från Angry Birds Casual och spelmekaniken direkt från Angry Birds 2 för att skapa ett spel som känns som en upprepning av något som vi alla spelat, till förbannelse, i åratals åratal. Allt man som spelare ombeds göra är fortfarande att spänna slangbellan och sikta var fågeln ska hamna, och det blir inte djupare eller mer spännande än så. Personligen har jag ofattbart svårt att begripa varför någon människa på denna jord skulle vilja spela det här när det finns så himla många bra spel till Android och Iphone, att lägga sin dyrbara tid på - istället.
Storyn här är densamma som den alltid varit. Fåglar mot grisar, det saknas karaktärisering och identitet och det förenklade upplägget förmodar jag har att göra med att man från Rovios sida vill inkludera ännu yngre spelare, kanske? I min värld ser varenda av de 200+ banorna som finns inkluderade identiska ut och varenda liten "utmaning" som dyker upp här löser man som spelare på exakt samma sätt vilket gör att Angry Birds Journey blir hopplöst, hysteriskt enformigt väldigt, väldigt snabbt. Designen är förvisso lite gullig men vi har ju set allt detta förut, i omgångars omgångar och jag skulle mycket hellre önskat mig låt säga ett påkostat plattformsspel med fåglarna i huvudrollerna, eller varför inte en shooter, eller åtminstone nånting annat som vi inte redan sett i 191 tidigare versioner.
Det blir inte bättre heller av att Rovio kör vidare på deras trötta free-2-play-affärsmodell där man relativt snabbt ställs inför mängder av "grindande" för att kunna avancera, så till vida man inte är villig att öppna plånboken, vill säga. Med tanke på att detta ytterst medvetet riktar sig främst till lite yngre spelare känns återigen detta upplägg lite extra äckligt, anser jag, och i kombination med stel, enformig, tunn, tråkig spelbarhet och ett alltför begränsat och välbekant/uttjatat upplägg är det svårt att rekommendera detta. Faktum är att jag hellre varnar för det. Skippa Angry Birds Journey.