Vi befinner oss i Radlandia, den levande legenden som är The Skate Wizard har bestämt sig för att gå i pension, träda in i Gnarvana för gott och efterträdaren eftersöks nu med ljus och lykta. Det är där jag nu kommer in i bilden, ett flertal av landets invånare verkar tämligen säkra på attt jag är den den utvalda som kan föra arvet vidare, men det är såklart upp till bevis först. Vem som helst kan inte bli en legend som bekant och det står klart att jag kommer testas och jag kommer testas hårt.
Upplägget i OlliOlli World är i grunden väldigt enkelt, man ska åka skateboard och man ska framförallt åka neråt, göra ollies, grinda, kickflips och ett flertal andra klassiska skateboard-tricks längs vägen till dess att man går i mål på den aktuella banan. Lyckas man med kombos blir det mer poäng och en vanlig enkel Ollie räcker därmed inte långt om man vill krossa poängrekorden som finns. En del av målet är ju förstås att ta sig i mål men man får också en del frivilliga uppgifter vid sidan av som man kan ta sig an lite som man vill. Det kan till exempel vara att hoppa igenom ett spöke, skrämma rådjur eller något annat galet. Undan går det också, tempot är riktigt högt, något man faktiskt också varnas för på laddskärmen innan spelet dundrar igång.
Allteftersom så lär man sig också nya tricks och till största del utför man dessa med L-knappen, men fler knappar inkluderas ju längre i spelet man kommer, de blir också då förstås successivt mer och mer avancerade. Responsen i kontrollen är bra och man lär sig sätta tricksen efter ett par försök, det svåra är att utföra dessa i den hastighet som allt går i, men när man får in rätta knycken och får flyt då är det faktiskt bara att njuta.
Karaktärerna är gulligt designade och de ser ut lite som en kombination av gammal tjeckisk dockfilm man såg på SVT på 90-talet och The Simpsons. En enligt mig väldigt färgstark kombination som bidrar till att ge spelet sitt eget liv och sticka ut från mängden. De har alla sina egna personligheter, någon drar konstant ordvitsar, någon är aningen korkad men älskvärd och så är det en som gissningsvis röker både det ena och det andra. Lite som en genomsnittlig vänkrets faktiskt.
Det finns verkligen massor att göra, det kryllar av rekord att slå och andra utmaningar att klara av. Exempelvis kan man välja att tävla mot en Grizzlybjörn som glider runt på en stor badring i floden bredvid, det enda man behöver göra är att försöka ta sig i mål före denna. Låter det enkelt? På förhand ja, men det visade sig vara en ordentlig utmaning. Till slut handlade det inte ens om att spöa den slöa livsnjutaren till björn som glider fram i sin badring helt bekymmerslöst. Det handlade tillslut bara om att ta mig i mål och klara åtminstone det momentet. Lättare sagt än gjort och jag vet inte hur många försök det tog innan jag tog mig i mål. Slog jag björnen då? Det vill jag helst inte säga, vi säger väl att det blev oavgjort.
Det är stundtals nästan frustrerande svårt, man behöver vara väldigt reflexsnabb och tajma in hopp i det närmsta perfekt för att klara vissa passager, plus att man måste se till att ha ordentligt med fart hela tiden annars blir det ofta en vad som ser ut att vara ordentligt smärtsamma krascher. Det är inga grafiska krascher på något vis, det förekommer inget blod, men det ser ändå rätt brutalt ut när man smäller in med pannbenet först i en sten. På vissa banor finns det checkpoints om man skulle råka krascha, men vid sidouppdrag så är det bara att börja om ifall man ramlar, hur långt man än kommit. Vilket kan kännas lite hårt, åtminstone när man får börja om för tjugonde gången. Men samtidigt så uppskattar jag också mitt i den värsta frustrationen att det inte är alldeles för lätt, det blir på så vis väldigt belönande när man väl klarar de svårare bitarna.
Det finns fem olika områden, sex om man räknar med Gnarvana som är det slutgiltiga testet och det är väldigt varierande miljöer vilket gör att det hela tiden känns fräscht och nytt trots att upplägget till största delen är detsamma hela tiden. Vi får bland annat åka igenom skog, öken och jag kan inte låta bli att imponeras hur mycket detaljer man tryckt in, det händer otroligt mycket i bakgrunden och med tanke på den nästan konstant höga farten är det lätt att missa detta. Det dyker upp små och ofta väldigt komiska detaljer lite överallt, så det är definitivt något man bör hålla utkik efter vid genomspelning. Om man hinner med vill säga.
En viss miljöpolitisk agenda kan anas här och där med subtila kängor till bland annat kapitalism. Inget som det behöver gås in närmare på men viljan att värna om världens bin och planeten överlag är svår att kritisera. Sen om det är rätt plattform att göra det i är en annan femma. Det är dock inget som på något vis dominerar berättandet, men nog för att man ändå hajar till lite när det dyker upp.
Jag har spelat en hel del skateboard-spel genom åren och jag kan bara konstatera att OlliOlli World nog är ett av de allra bästa jag råkat på någonsin. Det liknar inget annat, det har sin helt egna identitet och kommer väldigt långt på det. Mixen av en lite småmysig historia, fartfylld, utmanande åkning och ljuvlig design både vad gäller karaktärerna och miljöerna gör att det snabbt blir beroendeframkallande. Det har varit mycket svårare än jag trodde att lägga ifrån sig handkontrollen, jag vill bara fortsätta rulla igenom de underbara världarna och nå det slutliga målet Gnarvana och bli nästa Skate Wizard. För att sedan återvända och slå alla poängrekord som rimligtvis går förstås. OlliOlli World är hur mysigt som helst, missa för allt i världen inte detta guldkorn, du behöver inte ens ha ett gediget intresse för skateboarding för att uppskatta det.