Rune Factory 5

Det var ett tag sen Harvest Moon var på tapeten. Visst, det släpps spel med jämna mellanrum, men storhetstiden måste väl ändå ha varit under konsolgenerationen med första Playstation. Efter det har det varit ganska dåligt med liknande spel. Där vi får ta hand om vår egna lilla farm medan vi utforskar den lilla byn vi bor i och skaffar vänner. Sen kom Stardew Valley och slog igenom med dunder och brak. Helt plötsligt hade genren fått nytt liv. Det fick utvecklarna bakom Rune Factory-serien att inse att det kanske vore bra med ett nytt spel i serien. 2019 släppte de visserligen Rune Factory 4 Special (i Japan. 2020 i väst), men det var bara en nyversion av ett spel som släpptes för tio år sedan till Nintendo 3DS. Utvecklarna Neverland Co. gick i konkurs år 2013, men producenten Yoshifumi Hashimoto startade 2018 studion Hakama och det är dessa som ligger bakom detta spel.

Om du undrar vad Rune Factory är finns det egentligen knappt någon bättre beskrivning än att det är som Stardew Valley (eller Story of Seasons), fast där alla karaktärer är sådär japanskt rollspelsaktiga. På tal om det så bjuds vi direkt på det som rollspelsskapare älskar att använda, nämligen minnesförlust på huvudkaraktären. Jag förstår att det är ett sätt för att få spelaren att lära sig allt om världen samtidigt som huvudkaraktären, men det börjar bli rätt uttjatat. Snälla, gör nåt annat. Varför kan personen inte bara ha flyttat dit från någonstans långt borta? Sedan slängs vi direkt in i det dagliga livet. Vår karaktär får en liten yta att använda som sin egna lilla trädgård, men den är så klart fylld av ogräs, stockar och stenar. Det gäller att hålla koll på dina grödor och vattna varje dag så att de inte dör. När växterna väl är redo att plockas kan du antingen sälja dem eller spara som medicin eller liknande. Det här är dock mindre av en "bygg din egen bondgård" än vad Stardew Valley är och fokuserar istället på det vardagliga livet i byn. Sedan är berättelsen mycket mer japansk med inriktningen på att ta reda på vem du är och varför du dök upp just här och nu.

Berättelsen i sig är väl inget att egentligen hänga i julgranen och är något trögstartad. Den kickar dock igång så småningom då bland annat fler personer med minnesförlust dyker upp. På det stora hela är det en ganska bra, men inte fantastisk berättelse. Men lång, det är den. Räkna med 35-40 timmar om du bara vill köra igenom huvudberättelsen och skippa allt annat. Men det gör samtidigt att du missar en stor del av spelet. Som att bli bästa vän med ett helt gäng knäppa invånare.

För att förbättra relationer med invånarna krävs att du kollar läget lite då och då, kanske bjuder på någon gåva och klarar av små uppdrag som de fäst på anslagstavlan. Vissa av dessa invånare går sedan att gifta sig med om man så önskar och har tillräckligt hög relationsstatus. En av dessa är en succubus och jag vill nog inte veta hur den relationen kommer vara. Vår karaktär, som kan vara antingen man eller kvinna, räddar en av invånarna i byn Rigbarth under spelets introduktion för hur striderna går till. Och det är i Rigbarth vi sedan tillbringar våra dagar då vi blir inbjudna att vara med i Seed, en grupp jägare. Allas vår hjälte får i uppdrag att ta hand om sin lilla trädgårdsyta, som sedan blir fler och större, hjälpa invånarna och kampas med monster för att se till att byn får vara i fred. Detta görs under fyra årstider, alla med fyra veckor som består av sex dagar. Saker som väder påverkar hur dina växter växer och vad invånarna i staden gör. Vissa karaktärer finns på samma ställe nästan varje dag, som de som är butiksägare, medan andra vandrar omkring mer fritt. För att inte få byn att kännas alldeles för öde har det slängts in karaktärer som bara går runt. De går att prata med, men de är annars bara generiska figurer.

En av de andra stora delarna av spelet är strider mot monster. Stridssystemet är ingenting nytt eller revolutionerande och kan egentligen spelas med hederlig button mashing, men det är variationen som är det bästa. Det finns många olika vapen, som går att skapa helt själv med insamlade material, från tunga svärd om du vill vara en som satsar full fart framåt till stavar om du vill känna dig som en trollkarl. Olika egenskaper eller magi kan läggas till med vapnen för att kunna bygga en karaktär och spelsätt som passar dig. På tal om monster så går de faktiskt att fånga och göra till dina egna små husdjur. Om du lyckas fånga ett monster i en strid hamnar de på din farm och genom att bli bättre vän med dem kan du ta med dem ut i strider. Men det går faktiskt också att låta dem göra jobb på din odling för att göra ditt liv lite enklare. Eller varför inte rida på ett? Allt som görs i spelet leder till att karaktären går upp i nivåer i olika kategorier. Försvar går upp efter att du blivit slagen tillräckligt med gånger i strider till exempel. Varje kategori gör karaktärens egenskaper bättre, så även de mest onödiga (som att gå upp i nivå för sömn) är viktiga.

Nu till det jag anser vara det största problemet med Rune Factory 5. Grafiken. Visst, jag förväntar mig inga mästerverk i ett spel till Nintendo Switch, men jag förväntar mig ändå att det inte ska vara fult. Och Rune Factory 5 är fult. Ibland gräsligt. Det är väldigt suddigt och miljöerna är inte speciellt välgjorda. I ett spel som har så mycket innehåll är det trist att det ska vara jobbigt att titta på. Speciellt med tanke på att mellansekvenserna, gjorda i bästa anime-stil, är riktigt snygga.

Rune Factory 5 försöker att vara så många olika saker i ett och samma paket, men tyvärr är ingen av delarna utomordentliga. Det finns så otroligt många bättre japanska rollspel. För en bättre farmupplevelse behöver du inte leta längre än till Stardew Valley och jag skulle nästan hävda att Animal Crossing: New Horizons är ett bättre val när det gäller att bygga upp och ta hand om en by. För många kockar, du vet. Det är dock ett unikt spel som går att spela på många olika sätt.