Svenska
Gamereactor
recensioner
Ayo the Clown

Ayo the Clown

Niclas har spelat som världens kanske gulligaste clown i jakt på en försvunnen hund...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jag kan inte påstå att jag någonsin lidit av clownskräck, det är för det allra mesta en ganska obefogad rädsla att ha kan jag tycka. Visst kan jag förstå att man kan tycka Pennywise är lite läskig men han är ju trots allt fiktiv. Värre var det med John Wayne Gacy, men det är en helt annan historia som skiljer sig avsevärt både från Pennywise och ännu mer ifrån det bedårande lilla äventyr jag fått uppleva med clownen Ayo.

HQ

Jag hade ingen aning om vad för typ av spel Ayo the Clown var när jag startade upp det, det kan jag ärligt säga. Med tanke på att clowner inte sällan är förknippade med just skräck så började jag förvänta mig en mörk historia om en skoningslös mördar-clown eller åtminstone något åt det hållet. Jag kunde verkligen inte haft mer fel, Ayo är ett fruktansvärt gulligt spel utan minsta tillstymmelse till att vara otäckt. Jag hade troligtvis uppskattat en mörk historia lite mer, men Ayo är så vansinnigt charmigt och oskyldigt att jag inte kan låta bli att sitta och småle för mig genom hela äventyret. Inte ens om man är notoriskt skraj för clowner så kan detta vara skrämmande. Det finns nämligen inget ondsint med Ayo på något vis.

Ayo the Clown
Inte ens om man lider av clownskräck som kräver KBT-terapi så går det väl att vara rädd för lilla Ayo?

Historien börjar med att Ayo, en liten clown med en stor personlighet vars hund Bo plötsligt försvinner under mystiska omständigheter och så slängs vi in i äventyret. Ayo vill förstås ha sin älskade kompis tillbaka och det blir en färgglad, fartfylld resa som han sent ska glömma. Ayo får ge sig ut i vida världen som är full av faror och han själv har inte mycket att komma med i början, han kan faktiskt inte ens hoppa inledningsvis utan det är en färdighet som man får låsa upp. Men han blir snabbt varm i kläderna och får lära sig alltfler tricks ju längre han kommer.

Det finns massor av juveler för Ayo att samla på, för alltid samlar man väl på något i plattformsspel - det hör liksom genren till. Dessa är värda olika mycket beroende på färg och storlek och kan sedan kan användas att uppgradera exempelvis den ballong Ayo har till sitt förfogande för att kunna hoppa lite högre och glida till plattformar som annars inte hade gått att nå. Det är förvånansvärt dyrt dock så vill man uppgradera så gäller det att finkamma banorna efter juveler samt döda så många fiender som möjligt då dessa också släpper ifrån sig en juvel när de besegras. Med det sagt så klarar man sig ganska bra utan att uppgradera något, på de dryga sex timmar det tog för mig att klara av det hela så har jag endast uppgraderat min ballong en gång och känslan är att jag hade klarat mig bra även utan att göra så.

Detta är en annons:
Ayo the ClownAyo the ClownAyo the Clown
Det är mycket barnvänligt, läskigare än så här blir inte fienderna.

Bandesignen är Ayos absolut starkaste kort av dess många starka kort, för den är alldeles, alldeles lysande. Variationen är god och eftersom det trots att det är 2D inte bara är spring från vänster till höger så känns det aldrig heller särskilt linjärt. Variationen på miljöerna är mycket god och det finns mycket att utforska åt alla håll. Utöver Ayos huvudsakliga fokus som är att leta efter sin älskade hund så finns det gott om sidouppdrag att utföra som för det mesta är ganska simpla, något som gör att det är värt att ödsla någon minut på då det ju genererar lite extra juveler och samlarobjekt. Visst går det bra att klara ut hela spelet och skippa allt sådant men det blir en lite trevligare upplevelse om man ger sig på att upptäcka lite och ta lite sidospår längs vägen. I gammal sann plattforms-anda så har man också ett begränsat antal liv vid starten, tre närmare bestämt och det går att samla på sig så att man har fler, men skulle man förbruka alla dessa så får man inte börja om från senaste checkpoint utan då är det raka vägen tillbaka till starten på den aktuella banan. Det kan ju kännas lite tufft, men jag föredrar faktiskt det upplägget. Det finns ganska gott om checkpoints på banorna men de upphör alltså att gälla om liven tar slut.

Ayo the Clown
Miljövariationen är god och bandesignen är alldeles lysande.

Förutom att Ayo kan hoppa på sina fiender för att ta kål på dem så finns det ett antal vapen att använda sig av så som svärd, vattenballonger och en och annan gummiklubba. I ärlighetens namn tycker jag inte att de tillför särskilt mycket alls. Det går att ta död på alla fiender genom att helt enkelt hoppa på dem och varje gång du tar en smäll så förlorar du dessutom direkt det vapen du precis samlat på dig. Jag använde dem lite då men oftast glömde jag helt bort att jag ens hade ett vapen så det känns inte som att de gör någon egentlig skillnad. Jag tycker också att det är en viss fördröjning när man väl använder vapnen vilket ger en liten plump i en annars väldigt tajt och fin spelkontroll.

Detta är en annons:

Det bjuds också på bossfighter och när bossen är besegrad så låses nästa del av kartan upp, har man spelat mycket plattformsspel tidigare så är ju det ett ganska bekant koncept. Precis som alla andra fiender i spelet så är de inte särskilt skräckinjagande men mot slutet så bjuds det ändå på ganska lagomt med utmaning. Det är ganska trevliga drabbningar men bossarna har inga livmätare vilket gör det lite svårt att veta hur pass nära man är att besegra dem, helt plötsligt så har man bara vunnit och det känns ändå lite märkligt. Noterbart är också att bossarna inte dör när de besegras, vissa av dem erkänner sig bara besegrade och sätter sig därefter och gråter.

Ayo the Clown
Ibland får man köra till och med köra någon sorts pansarvagn.

Vid en första anblick kan Ayo the Clown se ganska barnsligt ut och det är det också i mångt och mycket, men man ska inte döma hunden efter håren som det så fint brukar heta. Ger man väl Ayo en chans så kommer man upptäcka att finns mer bakom den barnsliga ytan. Det är gulligt och oskyldigt nog att älskas utav de lite yngre men samtidigt också utmanande och charmigt humoristiskt nog för att också kunna uppskattas av en vuxen publik. Det är i sådana här lägen jag hade önskat att min egen son utvecklats lite snabbare så att vi hade kunnat spela tillsammans, men han är trots allt bara fyra månader ännu så det är kanske lite väl mycket begärt av honom. Han kan ju nätt och jämt ens greppa saker i nuläget så jag får nog vänta ett par år innan jag kan dela detta med honom. Cloud M1 står för en riktigt fin debut med Ayo the Clown och det är väl värt att lägga några timmar av sin tid på, extra roligt blir det sannolikt om man dessutom då har barn att spela igenom det med.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Otroligt gulligt och charmigt, lagom utmaning för både vuxna och barn, underbar bandesign
-
Lite kort spellängd, uppgraderingar samt vapen hade kunnat göras bättre
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Ayo the ClownScore

Ayo the Clown

RECENSION. Skrivet av Niclas Wallin

Niclas har spelat som världens kanske gulligaste clown i jakt på en försvunnen hund...



Loading next content