Arcadegeddon

Så fort man startar upp Arcadegeddon, det nya actionspelet från utvecklaren Illfonic (skaparna bakom Predator: Hunting Grounds), så är det tämligen uppenbart vad man har försökt skapa. Den färggranna designen och den barnvänliga grafiken påminner nämligen friskt om supersuccén Fortnite, och upplägget med dagliga utmaningar och möjligheter att skräddarsy din karaktär doftar av storslagna Games as a Service-vibbar. Att det därtill erbjuds mikroköp och hektisk multiplayer spär sedan på visionen om att taktiska företagsstrategier har sjösatt projektet ifråga, men bland all denna nymodiga sörja finns ändå ett spelbarhet som underhåller på sina simpla premisser.

Det förekommer en hel del story i Arcadegeddon, och även om den inte är kristallklar i sättet den förmedlas så sätter den ändå scenen för det som komma skall. Du axlar rollen som brorson till en av världens största spelskapare, och när denna har utvecklat ett nytt arkadäventyr är det upp till dig att äntra dess digitala värld, bygga upp ditt rykte och rädda arkadscenen från de stora och stygga utgivarna. Längsmed vägen mot toppen kommer du sedan stöta på en del bikaraktärer, och även om dessa främst finns till för att ge dig uppdrag så har de ofta en charmerande personlighet och bra röstskådespelare som uppmanar en att stanna till och ta ett snack. Räkna dock inte med några djupa personporträtt och något invecklade drama, men som simpla och papperstunna instick bland all hektisk action så fyller de sitt syfte mer än väl.

Själva spelandet påminner sedan en hel del om ovannämnda Fortnite - fast utan själva Battle Royale-delen - och om flamsig tredjepersonsaction är din grej så finns det absolut en del att hämta. Att det erbjuds mängder av olika krutpåkar adderar sedan såklart till lekfullheten, och det var faktiskt något ytterst trivsamt i att grod-hoppa över färggranna miljöer samtidigt som man sköt raketstrutar och energiprojektiler runt omkring sig. Fienderna man möter erbjuder visserligen inte den största utmaningen, men du kan närsomhelst utöka svårighetsgraden för att således sätta din fingerfärdighet på större prov samtidigt som du får mer belöningar om du lyckas.

Själva upplägget hämtar sedan inspiration från diverse roguelike-titlar, och ditt mål är att klara av ett flertal olika nivåer och besegra fyra stycken bossar under en så kallad "run". I takt med att du får mer erfarenhet och virtuell kosing kommer du sedan kunna låsa upp saker som hjälper dig på din väg, och det är således aldrig lönlöst att spela en runda även om du inte når ditt huvudsakliga mål. Du kan även hosta upp egen sluring för att låsa upp saker, men (om jag inte missar något väsentligt) det verkar i detta nu enbart vara knutet till kosmetiska föremål, och du kommer därmed inte bli en bättre spelare bara för att du har en stor plånbok. Titeln är dessutom relativt frikostig med sin egen valuta, och bara genom att spela så kan man få ihop en bra mängd kosing som räcker till en och en annan häftig rymdhjälm eller åtråvärd läderjacka.

Jag har sedan snudd på uteslutet spelar Arcadegeddon som ett singleplayer-äventyr, men du kan om du vill ansluta till dina vänner för att således göra resan mer social. Det förekommer även ett renodlat multiplayer-läge, och här ställs man mot tre andra spelare i åtta olika grenar där den som samlar ihop mest poäng i slutändan står som segrare. Det är ett intressant koncept, helt klart, där allt från regelrätta dödsmatcher blandas med omgångar där man ska försöka skjuta sönder isblocken de andra spelarna står på, och ibland tvingas man dessutom samarbeta i lag om två där ens personliga mål kan stå stick i stäv med lagets framgång. Jag kommer sedan förmodligen inte spela detta i någon allt för stor utsträckning i framtiden (finns alldeles för många bättre alternativ på marknaden), men för var det är så levererar man underhållning på en tämligen hög kvalité.

Om jag sedan måste klaga på något så är det musiken. Jag köper absolut att smaken är subjektiv, men den aggressiva techno-dubstep-vågen man bjuder på här kan emellanåt vara rent av störande på en nivå som inte känns helt okej. Att det liksom konstant låter som någon våldför sig på en keyboard är nämligen inte ett plus i min bok, och när oregelbundna takter ständigt bombas ut ur högtalarna är det svårt att hitta något fokus i själva spelbarheten. Det hjälper sedan inte heller att spelmässiga ledtrådar drunknar i det våldsamma ljudlandskapet, och det har hänt ett par gånger att jag missade att jag blev beskjuten då jag trodde att det smattrande ljudet av bly mot min kropp enbart var ännu en gräslig låt i soundtracket.

För att sammanfatta så är Arcadegeddon ett spel som riktar in sig på exakt samma publik som Fortnite. Visst, det saknas ett visst mått av polering samtidigt som man inte har samma marknadsföring som Epic Games största kassako, men rent spelmässigt delar Arcadeaggedon många liknande attribut med spelvärldens största framgångssaga, och gillar man det ena är chansen stor att man även fattar tycke för den andra. För min egen del har jag dock aldrig riktigt förälskat mig i just Fortnite, men det innebär givetvis inte att man inte kan uppskatta grunderna dessa typer av spel erbjuder, och när Arcadegeddon dessutom försöker bygga upp något eget (istället för att bara kopiera) så förtjänar det att applåderas. Något skyhögt betyg räcker det dock inte till, men för fans av genren så kan man säkerligen addera både en eller två pinnar till mitt slutomdöme om det vill sig väl.