Lost Planet: Extreme Condition

Jag vet inte vad det är med Capcom och deras berättande. Vare sig vi snackar Resident Evil, Devil May Cry eller Dead Rising ligger hela tiden en känsla av B-film över det hela med klyschig dialog och andrasorteringens skådespelare. Men så länge det är zombies med brukar B-filmskänslan snarast lyfta anrättningen som på det sättet blir mer lik de amerikanska skräckfilmer som trots allt inspirerat spelens producenter.

Lost Planet: Extreme Condition har det dock inte lika väl förspänt. Spelet är gravallvarligt seriöst och delar mer än tredjepersonsvinkeln med genrekamraten Gears of War. Det kretsar exempelvis kring en koloniserad planet, det har en märklig utomjordisk ras som hotar kolonisatörerna, det har fantastisk grafik och en tystlåten supersoldat i huvudrollen. Därför känns det inte alls upplyftande med den stundtals direkt pinsamma dialogen.

Lyckligtvis är det dock Capcom vi snackar om här, och om jag någonsin haft en tredjepartsutvecklare som favorit så är det just dem. Varför, kanske du tänker. Svaret är det väldigt enkla och väldigt sanningsenliga faktumet att Capcom gör bra spel, till och med fruktansvärt bra spel. Tack vare det lockas jag hela tiden att spela vidare Lost Planet: Extreme Condition, trots den ofta töntiga dialogen.

Spelet kretsar som sagt kring en misslyckad kolonisation av en planet med ett klimat som får Jämtland och Lappland att framstå som tropiska vid en direkt jämförelse. Som bara för att göra allt jävligare finns dessutom Acrid, en insektsliknande ras som bara älskar att göra livet riktigt surt för människorna. För att kunna ta upp kampen och för att alls kunna överleva i det karga klimatet har människorna tagit fram ett nytt vapen kallat Vital Suits.

Tack vare dessa vandrande rustningar kan man besegra till och med de största fienderna och dessutom utvinna det kraftfulla gula slem som finns i Acrids kroppar. Att inte göra en rak parallell med Starship Tropers vore tjänstefel eftersom dess fläskiga strider med horder av insekter och sprutande insektssekret helt uppenbart påverkat teamet bakom Lost Planet: Extreme Condition. Tänk samma grej fast med snö, Vital Suits, mer snö, en oumbärlig änterhake, ännu mer snö, grymma vapen och till sist ytterligare lite fruset vatten.

Spelet kretsar kring den talangfulle soldaten Wayne som efter en strid med en skalbagge av skyskrapstorlek tappat både minne och sin far. Det enda han kommer ihåg är små fragment av hur hans far räddade livet på honom, samt hur man trakterar alla former av skjutdon. Wayne tas om hand av tre stycken kolonisatörer som tycks ha en hemlig agenda. Gruppen är klassiskt sammansatt av en störig hackerunge som bara behöver tillbringa några sekunder med en elektrisk pryl för att kunna allt om den, den snälla och alldeles väldigt bystiga tjejen samt den väl mystiske ledaren som verkar ha massor av fuffens för sig.

Att spela Lost Planet: Extreme Condition till PC skiljer sig en hel del från Xbox 360-originalet. Det mest utmärkande är Capcom inkluderat stöd för mus och tangentbord, något som fungerar väldigt bra bortsett från att det saknas instruktioner om hur man spelar annat än med en Xbox 360-handkontroll. Ja, till och med alldeles för bra eftersom spelet har ett söligare tempo och är helt anpassat för handkontroll. Därför blir spelet ganska utmaningslöst när man spelar på det viset. Värst är det när man spelar med prickskyttegeväret och kan göra helt galna skott i huvudet på sin motståndare från andra sidan av en bana.

Tack vare den utskjutbara änterhaken kan man hoppa omkring som i gamla klassiska Capcom-spelet Bionic Commando, vilket enligt spelets producent Keiji Inafune är ett medvetet drag eftersom just det spelet råkar vara hans egna favorit från just Capcom. Det tar ett tag att vänja sig vid spelets möjligheter och den första tiden med spelet spenderades på marken. När man väl inser överlägsenheten i att studsa på väggar och klättra upp på höga avsatser blir det dock ett helt annat spel som ser lika läckert ut, som det faktiskt är roligt att spela.

Spelets Vital Suits används inte i så hög grad som man kan tro och det ska absolut inte förväxlas med ett mechspel. De finns där de behövs och om du sköter dem väl kan du ha kvar dem ganska länge. Flera av spelets mest spektakulära fighter klaras av bakom spakarna på dessa tingestar som ger spelschemat klart mer variation, inte minst tack vare det stora antalet olika Vital Suits som alla kontrolleras på olika vis. Min personliga favorit, Transformers-fantast som jag är, blev en Vital Suit som med ett enkelt tryck på Y-knappen förvandlas till den riktigt krallig snöskoter.

Den stora grejen med Lost Planet: Extreme Condition är dock intensiteten i striderna. Ofta anfaller mängder av fiender samtidigt och det känns riktigt mäktigt att stå med maskingevär och hagelbrakare för att hålla dem stången. Utan att spelet någonsin känns lika hänsynslöst som Gears of War, tål det ändå att påpekas att det här är det tyngsta japanska spel jag spelat. Det är helt enkelt omöjligt att inte känns sig riktigt manlig och cool efter en strid med mänskliga snöpirater beväpnade till tänderna med grymma Vital Suits.

Rent visuellt är spelet fortfarande ursnyggt. Lost Planet: Extreme Condition stödjer både DirectX 9 och DirectX 10 och ser snyggt ut med båda. Möjligen att sistnämnda trots allt är strået vassare med lite fler möjligheter att piffa till grafiken, men det är å andra sidan inte riktigt lika stabilt som DirectX 9. Till PC stödjer spelet också klart högre upplösningar, vilket får ett i grunden redan snyggt spel att se ännu läckrare ut.

Explosionerna är så intensiva, fienderna så detaljerade, omgivningarna så smakfullt designade att man inte kan annat än förundras över Capcoms grafiker. Detta inte minst vid det första besöket i en grotta där tusentals självlysande insekter flyger omkring i de enorma grottsalarna, allt utan att ens nämnvärt tulla på en mycket stabil skärmuppdatering.

Tyvärr är spelets multiplayerstöd helt hundraprocentigt och till skillnad från Xbox Live är det svårt att hitta motståndare och det känns ganska buggigt att hosta ett spel. De nedladdningar som finns till Xbox 360 saknas också vilket känns lite onödigt, kunde inte Capcom ha bifogat dem gratis såhär långt efter originalet premiär?

Jag gillar fortfarande Lost Planet: Extreme Condition. Det är gediget och actionfyllt och även om det mesta har gjorts lika bra eller bättre tidigare, så är det fortfarande ett underhållande äventyr. Tyvärr lever PC-versionen inte riktigt upp till sin konsolförlaga på grund av att det är för lätt med mus/tangentbord samt multiplayer-krångel. Men kan du stå ut med sådant är det klart värt att spana in lite närmare.