Att spela 2K Drive efter att ha ägnat så mycket tid som jag har gjort i Asphalt 8: Airborne är som att köra ned bilen i en sjö av sirap. Dels för att förstnämnda är en förhållandevis trög simulator skapad av folket bakom Project Gotham Racing-serien medan sistnämnda är en vanvettig arkadracer, förstås, men 2K Drive dras också med olidliga laddningstider, innehållslösa filmsekvenser och stökig spelkontroll. Bör du spela det ändå? Kanske.
Det är inget fel på ambitionen. Lucid Games har gjort allt i sin makt för att skapa verklighetstrogna, licenserade bilar och banor som ska likna sina förlagor. Detta medan grafiken imponerar med fantastisk ljussättning och mjuka texturer. Ändå blir det aldrig särskilt roligt att spela, och tummen längtar hela tiden efter att få trycka på telefonens enda knapp vilken stänger av applikationen, snarare än efter nästa race.
Problemet, anser jag, är att renodlad racingrealism inte alls går i hand med formatet. Spelkontrollen, som förvisso går att justera på alla möjliga sätt, är för mig omöjlig att få grepp om, hur mycket jag än spelar, och det hjälper inte att jag efter varje misslyckat försök måste genomlida en lång laddningssekvens i form av en extremt innehållslös film. Inte sällan föreställandes en bil på plätt asfalt, filmad ur perspektiv som drar tankarna till Playstation 2.
Gasar gör du genom att hålla höger tumme på höger sida skärmen medan bromspedalen sitter vänster sida. Dra vänster tumme i en uppåtvinkel och bilen börjar sladda. Svänger gör du genom att luta telefonen. Svårare än så är det inte, i teorin. Det går också att växla till ett annat kontrolläge där vänster sida av skärmen agerar ratt medan höger sida rymmer såväl gas- som bromspedalen.
Dessvärre hjälper inte den justerbara spelkontrollen till särskilt mycket i någon av spelets utmaningar. Karriärläget består av ett gäng varierade event såsom traditionella race, dragrace, tävlingar en mot en, hinderbanor och ett spelläge där det gäller att hålla sig undan en vildsint attackhelikopter - eller snarare en cirkelyta som förföljer bilen och indikerar att en helikopter är efter dig någonstans där uppe i skyn.
Jag överstyr eller understyr konstant och kämpar mer med att hålla bilen på banan än att faktiskt göra bra ifrån mig i utmaningarna. Detta trots att jag förstår precis vad jag behöver göra i teorin. Det här innebär att jag måste spendera mina surt förvärvade slantar på att reparera bilen som straff för att jag körde in i en vägg, snarare än att kämpa mot nästa bilköp eller uppgradering. Det bör också tilläggas att även menyerna och tidigare nämnda laddningstider samt filmsekvenser är avskräckande moment som spetsats till för att få 2K Drive att framstå som en avancerad simulator - trots att man egentligen inte erbjuder något särskilt unikt. Resultatet blir tyvärr irriterande och förvirrande snarare än häftigt och matigt.
I slutändan hade man tjänat mycket på att bjuda på en betydligt mer lättillgänglig spelupplevelse. Man behöver inte svänga sig med obligatoriska filmsekvenser, grötiga menyer och reparationer för att skapa en bra simulator, och laddningstiderna är helt enkelt på tok för långa för att jag ens ska överväga att plocka fram telefonen för att spela 2K Drive på busshållsplatsen.