F1 2013

Det är nog inte många som tänker på det när de följer den nuvarande Formel 1-säsongen på TV, men att fullt ut förstå en bana och tolka den genom ett fordon som kan köra 300 kilometer i timmen kräver en kombination av kunskaper och färdigheter som endast ett fåtal av oss besitter. Det är det som avgör skillnaden mellan de idrottare som deltar i den verkliga sporten, och de av oss som tycker sig kunna detta bakom en plattskärm.

En kurva är inte bara en kurva, utan en utmaning som alltid leder fram till nästa utmaning. Om en kurva exempelvis åtföljs av en ny kurva, måste du överväga snabbaste vägen genom de båda. Om det i sin tur följs av en raksträcka, kommer du behöva överväga hur hög din hastighet in i kurvan borde vara, eftersom varje förlorad hundradel här kommer att multipliceras flera gånger på raksträckan där utgångshastigheten av föregående kurva avgör din toppfart. Ovanpå allt detta måste du naturligtvis överväga däckslitage, eftersom att det kommer att kopplas till din loppstrategi och dina pitstops.

Denna typ av grundläggande detaljer beskriver ett slags nörderi som få nog kopplar samman med världens mest populära motorsport. Ändå är det din vilja att förstå och uppskatta dem som kommer att avgöra hur mycket du kommer att få ut av Codemasters senaste del i den populära F1 -serien. Nyheterna i årets upplaga har dock inget med detta att göra, för om du läst på lite om F1 2013, har du förmodligen också hört talas om Classics-läget, där utvecklaren skaffat sig rättigheterna att inkludera några av sportens mest legendariska bilar och banor. Vill du sätta rekord i en Lotus 98T, en Ferraria F1-87/88C eller den ikoniska Williams FW12 så finns alltså möjligheterna.

Stor möda har lagts ned på detaljerna och utvecklaren har säkerställt att det hela ser ut som en TV-produktion från dåtidens racing när du spättar runt i Classic-läget. Gnistor flyger från bilarna på banan, färgerna är märkbart dämpade och bristen på aerodynamik får bilarna - och därmed även kameran - att gunga ordentligt i kurvor och på raksträckor.

Hela Classic-läget får det i teorin att vattnas i munnen, och det inkluderade innehållet lär säkert locka fram en del leenden från fansen, men tyvärr finns det för lite av allt. Ynka två banor erbjuds från start, även om nu både Jerez och Brands Hatch är fantastiska banor, och tillsammans med ett alltför snålt tilltaget antal bilar fungerar det på sin höjd som aptitretare. Istället känns Classic som något Codemasters endast inkluderat för att kunna ladda upp drivor med DLC i framtiden.

I huvudläget, modern racing, erbjuds de sedvanliga alternativen såsom Grand Prix, karriärläge och Proving Grounds, vilka i sin tur har fyllts med nytt material. Sistnämnda alternativ har utvecklats till en riktig läckerbit för dem som inte vill köra ett komplett race. Codemasters har gjort utmaningarna mer dramatiska, som när du till exempel bara har tre varv för att säkerställa en förstaplats på Spa, medan regnet vräker ner från ovan. Det är dock i karriärläget som du kommer märka de största förändringarna. Detta eftersom det framför allt är här man erbjuds möjligheten till långa lopp där alla spelmässiga nyheter faktiskt nyttjas.

Mycket har sagts på förhand om förbättrad artificiell intelligens, men det tar mig inte lång tid att hitta hål i detta som kan utnyttjas av spelare som inte vill följa de fullständiga reglerna. Hur hårt spelet ska tolka regelboken kan givetvis ställas in, men vad du än väljer känns upplevelsen inkonsekvent och ibland godtycklig. Därför är det upp till dig att rollspela lite, och gör du det kommer du att märka att motståndarna faktiskt är långt mer sofistikerade och realistiska i sina omkörningsförsök, i deras sätt att dra nytta av slipstreaming och i deras allmänna körstil.

Den största skillnaden för mig har dock varit Codemasters omvärdering av däckfysik. Jag vet att det låter som en detalj som bara noteras av fanatiker, men så är det inte riktigt. I F1 2013 är din körstil viktigare än någonsin tidigare, och precis som evolutionen har påverkat idrotten i verkligheten gäller det nu i ännu högre grad att ta hand om sina däck. Detta görs genom att ta kurvorna med mjuka svängar, undvika hjulspinn och en i allmänhet återhållsam inställning till användandet av både gas- och bromspedal.

Resultatet av den förbättrade däckfysiken är att loppen både ser ut och känns mycket mer realistiska än tidigare. Att få höra av sin Race Engineer att däcken använts upp tre eller fyra varv för tidigt tenderar att skapa panik medan Jenson Button-liknande förmågor nästan alltid ger goda resultat.

Utseendemässigt är det uppenbart att Codemasters har börjat känna de nuvarande konsolernas begränsningar, och det vore lögn att säga att mycket har hänt sedan förra årets spel. Vi har återigen valt att recensera PC-versionen, och även om spelet körs med en stabilitet och bilduppdatering som inte lämnar något i övrigt att önska, saknas detaljer och mer liv under själva tävlingarna. Med det sagt finns det fortfarande inga andra racingutvecklare som kan slå Codemasters rendering av regn, och vare sig det bara häller ned eller det bara är vatten på banan ser det ofattbart bra ut.

F1 2013 är det mest spelbara kapitlet i Codemasters F1-serie hittills, men samtidigt har den nu stagnerat så till den milda grad att det mest kommer vara hängivna fans som märker förbättringarna. Classic-läget är för närvarande alltför tunt för att kunna anses vara ett riktigt lyft, och när det mesta ser likadant ut som förra året, är det de små detaljerna som får avgöra om du anser att du ska köpa årets F1-upplaga.

För skillnaderna finns där under huven, och de är faktiskt imponerande och nog genomgripande för att det ska vara både roligare och mer realistiskt än tidigare. Huruvida detta är nog för dig får du dock bestämma själv, medan jag susar vidare i min trogna Williams för att försöka se till att Sir Frank mästerskapet han så väl förtjänar.

Bilderna tagna från Xbox 360-versionen, dessa fyra nedanstående bilder kommer dock från PC för den som vill jämföra.