Svenska
Gamereactor
recensioner
Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies

Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies

Allas vår favoritadvokat, Phoenix Wright, gör debut på Nintendo 3DS. Oskar har spelat sig rynkig och vet precis hur lång lagens långa arm verkligen är...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Om vårt rättsliga system i verkligheten såg ut som det gör i Phoenix Wrights värld skulle ungefär 99 procent av alla fångar vara felaktigt dömda. Domaren är nämligen helt från vettet, åklagaren är i regel ond rakt igenom och försvarsadvokaterna består av två rookies som, trots att de utför både detektivarbete och förundersökning, förlitar sig på tur i stundens hetta snarare än sammanställning av bevismaterial.

Varför jag, i egenskap av advokat, ränner runt på mordplatsen och utför detektivarbete i form av analyser, insamlande av bevismaterial och intervjuer har jag slutat ifrågasätta för länge sedan. Phoenix Wright är ingen ny bekantskap för mig, och jag kan repen vid det här laget. Ändå har jag det förvånansvärt superhärligt när Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies visar att serien fortfarande lever och andas i fulla drag.

Till att börja med är fallen, som alla delats upp i varsin episod, ordentligt köttiga den här gången. Episod 2 tog mig cirka 7-8 timmar att klara, och det märks att man lagt ned mycket krut på att skapa en mer intim spelupplevelse än tidigare. Samtliga involverade karaktärer får mycket tid i rampljuset, och misstankar om vem som begått brottet riktas ständigt mot nya karaktärer när nya personlighetsdrag visas upp och händelseförlopp beskrivs närmare.

Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual DestiniesPhoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies
Phoenix Wright är tillbaka! Men han håller sig för det mesta i bakgrunden den här gången. Istället är det Apollo Justice och Athena Cykes som får lysa i rampljuset.
Detta är en annons:

Detta på gott och ont, ska sägas, för även om jag uppskattar all förebyggande dialog när det väl kommer till kritan i rättssalen kan jag stundtals bli helt tokig på mängden dialog som fullkomligt vräks över mig i inledningen av varje fall. Under en specifik episod sitter jag och trycker mig genom dialog som jag inte ens kan påverka under minst två och en halv timme, och av den tiden har kanske en fjärdedel haft relevans till fallet.

Resterande tid ägnas åt taffliga försök till humor, som det återkommande skämtet med en liten flicka som tror att jag är en demon och kastar lappar i ansiktet på mig för att jag ska hålla mig borta. När detta sker för tolfte gången är det helt enkelt inte roligt längre, och jag irriterar mig ofta på att spelets storyförfattare har fått alldeles på tok för mycket utrymme. Samma sak gäller när en borgmästare ska beskrivas som skrämmande för att han ofta bankar i bordet, eller en åklagare som aldrig får bukt med sin peruk.

Phoenix Wright själv håller sig för det mesta i bakgrunden den här gången men framträder av och till under dramatiska former, ständigt ackompanjerad av sitt oefterhärmliga ledmotiv. Istället är det 23-åriga Apollo Justice och Athena Cykes, en 18-årig, nybliven advokat som har expertis inom psykologi, som står för det mesta av grovjobbet. Ett grovjobb som i korta drag går ut på att bevisa klienters oskuld genom att samla in och presentera motsägelser och bevismaterial i en rättegång.

Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual DestiniesPhoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies
Athenas psykologiska kunskap och Apollos förmåga att bedöma om någon ljuger är två färdigheter som kommer väl till hands under spelets rättegångar.
Detta är en annons:

Athena Cykes psykologiska färdigheter kommer väl till hands då hon kan nysta ut känslotillstånd med hjälp av en teknisk mojäng som beskriver exakt vad en person upplever när denne pratar om sina upplevelser från brottet. Här gäller det att ha fingertoppskänsla för när ett sinnestillstånd förändras, som när ett vittne plötsligt visar glädje i en situation förknippad med livsfara. Genom att markera en liten ruta som representerar glädje ställer Apollo följdfrågor och nystar vidare i vad som verkligen hände.

Samma sak gäller förresten för just Apollo, men hans färdighet ligger i att han kan avgöra när någon ljuger. Detta genom att koncentrera sig jättehårt så att tiden saktas ned varpå det gäller att peka ut små, sublima signaler såsom en ryckning i ett pekfinger eller en märklig blinkning.

Jag hade gärna sett att man tog hela konceptet ett steg längre och lät mig bestämma följdfråga själv snarare än att bara klara minispelet med att peka ut en lögn, men dit har man dessvärre inte riktigt kommit än. Visst, jag får presentera bevismaterial som har betydelse för fallet med jämna mellanrum, och jag får välja när jag vill pressa ett vittne till att berätta mer om specifika händelser, men drivorna med dialog som måste plöjas genom mellan varje tillfälle är nästan alltid för stora.

Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual DestiniesPhoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies
Prat och tjat. Under vissa sekvenser kommer du att trycka dig vidare genom dialogtjafs i timmar i sträck.

Den bristande delaktigheten skapar en klyfta mellan mig som spelar och själva handlingen. Istället för att bli mer och mer intresserad av fallet upplever jag dialogen som ett rent störningsmoment, och upplevelsen som sådan hade blivit betydligt starkare om jag hade fått vara med och bestämma vad som ska sägas från min sida. Det blir heller inte bättre när Apollo Justice i grund och botten är en torr, svårdefinierad och smått identitetslös karaktär.

Linjärt upplägg till trots har jag det för det mesta riktigt trevligt med Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies. Varje episod står på egna ben, om än stundtals förankrad med tidigare fall, och det är belönande att få ett tydligt slut på allt man kämpat för innan det är dags att ta sig an en ny klient. En ny episod innebär i regel en rätt rejäl uppförsbacke där tempot saktas ned och mängder av information om platser, personer, tolkningar och händelser ska redogöras för, men när jag väl tagit mig upp för krönet väntar alltid en fantastisk nedförsbacke där jag får visa upp hur väl jag uppmärksammat detaljerna i det som sagts.

Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual DestiniesPhoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies
Det här är den definitivt blodigaste installationen hittills. Åldersrekommendationen har som resultat ökat en aning.

Med det sagt vill jag passa på att nämna en spelsekvens där Apollo poängterade för domaren att något fattas. Att något hade gömts brottsmannen, och att jag visste vad det var. "Jaha", tänkte jag och såg två möjligheter till vad som hade gömts. Det ena var en fjärrkontroll kopplad till en bomb, och det andra var en kropp. Jag chansade på fjärrkontrollen, vilken var ett fullt logiskt val som fungerade i beskrivningen, men bestraffades för att jag inte valde kroppen. Återigen ett exempel på hur det överdrivet linjära upplägget skadar helheten.

Jag gillar verkligen Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies. Det vill jag poängtera. Hade det inte varit så linjärt som det trots allt är hade det aspirerat på ännu högre betyg, helt klart, men nu stannar det här. Du som har spelat tidigare installationer i serien vet ungefär exakt vad du har att vänta dig, och du som är intresserad av ett köp har all anledning att göra slag i saken.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Mycket speltid för pengarna, belönande episodsystem, utförligt karaktärsbibliotek, härlig musik
-
Extremt linjärt, utdragen dialog, banal humor
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Demo på kommande Phoenix Wright ute nu

Demo på kommande Phoenix Wright ute nu

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Först den 24 oktober släpps Phoenix Wright: Ace Attorney - Dual Destinies till Nintendo 3DS. Där får vi återigen träffa Phooenix Wright som ställs inför nya tuffa...



Loading next content