Svenska
Gamereactor
recensioner
Infinite Undiscovery

Infinite Undiscovery

Världen måste räddas från ett ondskefullt imperium av ett gäng hjältar. Ingen annan ville ta på sig jobbet, så Mikael har dragit på sig hjältetofflorna...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Näst efter "du vaknar upp hemma i sängen och går ut på äventyr, en timme senare anfalls byn av monster" måste "du sitter i en fängelsecell och blir plötsligt befriad" vara den mest stereotypa rollspelsöppningen någonsin. Spelets ofrivillige huvudperson, Capell, sitter mycket riktigt fängslad, men på grund av en förväxling med den store hjälten Sigmund blir han befriad och snart inblandad i Sigmunds lilla uppror. För visst, en förtryckarmakt vill förstöra världen och ni ska stoppa dem.

Befrierskan i detta fall är Aya, en hittills okänd halvsyster till Rinoa, Tifa, Yuna, Garnet... ja, ni vet, ganska precis varenda halvkaxig prinsessa/ickeprinsessa som Square någonsin hittat på. En lagom politiskt korrekt kompromiss mellan självständig girl power och hjälplöst våp. Snart trillar stereotyperna in och i slutändan får Infinite Undiscovery ett stort utbud av folk att välja mellan. De flesta är hyfsat intressanta men alltså knappast nyskapande.

Nej, ingen kan beskylla Infinite Undiscovery för att vara originellt på något sätt. Det följer standardmallarna för actionrollspel, en genre som dykt upp främst för att folk tycker att menybläddrande är omodernt. Istället för att välja "attack" i en lista och sedan titta på resultatet så får man snällt springa fram till den man tänker använda "attack" på och istället trycka på ett par knappar för en liten kombination.

Omodernt kan tyckas, men i gengäld får såna här spel betydligt sämre överblick och mindre kontroll. Det blinkar och blixtrar runt omkring och kameran gör sitt allra bästa för att antingen visa en närbild på Capell eller blockeras av massiva ljusexplosioner. Att finlira är nästan omöjligt och även oftast onödigt. Medan Capell kutar runt och slår folk i huvudet sköter sig hans medhjälpare helt okej, och det är bara i vissa enskilda fall som man behöver ge order om att placera ett eldklot någonstans eller använda sina kumpaners speciella förmågor för att lösa pussel. Tanken är kanske att efterlikna det briljanta Final Fantasy XII där man mycket riktigt nästan aldrig behöver detaljstyra sina medhjälpare, men det som Tri-Ace missat är att detaljstyrningen i XII är placerad innan striden (med hjälp av det geniala Gambit-systemet) istället för att elimineras helt.

Detta är en annons:

Resultatet är ett spel som aldrig riktigt imponerar. Grafiken är hyfsad, även om det ofta känns just som ett påkostat Playstation 2-spel med snäppet snyggare texturer och HD-upplösning, musiken är hyfsad, vilket är ett lågt betyg för Motoi Sakuraba som vanligen imponerar, och spelsystemet är hyfsat och lättspelat även om det alltså saknar finess. De småtrevliga karaktärerna lyckas väva ihop en ganska mysig berättelse om det onda imperiet som vill kedja fast månen (!) och utnyttja dess magiska kraft, och det är trots allt rätt spännande.

Som vanligt med Tri-Ace (som även ligger bakom Star Ocean- och Valkyrie Profile-spelen) finns det också massvis med saker att syssla med utanför själva huvudhandlingen, bland annat ett gediget konstruktionsläge för att fixa ihop mat, vapen eller andra småprylar som gör livet lättare. Man hittar rätt få användbara prylar medan man slåss. Istället dräller det av djurskinn, metallbitar, blandade grönsaker och annat som kan kombineras ihop i portabla gör-det-själv-kit så fort gruppen tar en rast.

Jo, det är också ett lite udda designval. I Infinite Undiscovery, som alltså gör anspråk på att vara ett actionrollspel, pausas inte spelet då du tar fram menyerna. Har du inte gjort en magi redo eller om du behöver en dryck lite akut så får du glatt trycka på Back och bläddra fort som fasen, för fienden kommer att fortsätta slå dig i huvudet (dina kumpaner som inte behöver bekymra sig om menyer, datorstyrda som de är, kommer förstås också att kämpa vidare). På samma sätt sätter sig figurerna utanför strid bara ner och väntar på att du ska joxa klart i menyerna. En intressant idé men den gör hela spelet ännu lite segare.

Till skillnad från de mer påkostade spelen i Square Enix stall finns det tyvärr många småmissar som gör att det hela känns onödigt primitivt. Att världen är inrutad i små passager omgivna av osynliga väggar får man kanske ta som normalt i genren, men jag tycker inte att vi, 2008, ska behöva föreställa oss att en borg eller en skog består av en enda korridor som vindlar runt, eller gå vilse i en halvtimme för att ingen verkar vilja säga vart man ska.

Detta är en annons:

En annan klassisk rollspelsgrej är att mäktigare kompanjoner dyker upp tidigt i spelet. Då brukar man inte kunna ändra i deras utrustning, men det kan man här; om det är avsiktligt för klipska och samvetsfria spelare som jag, eller bara en bugg, är osäkert. Så jag plundrade Sigmund på hans tuffa utrustning och tog sedan emot det dyra men i rena siffror värdelösa svärdet som han lånade ut till mig. Lite senare träffade jag honom igen och då fick jag behålla det. "Vadå behålla, det sålde jag till en tant i en by"...

I grunden är Infinite Undiscovery inte alls dåligt. Det känns bara lite ogenomtänkt och framslarvat utan den noggranna poleringen som brukar göra Squares spel till mästerverk (och, det ska erkännas, få dem att ta fyra år att göra). Så på det hela taget är det ett okej spel för fans av genren men absolut inget spektakulärt på något sätt. Det är fortfarande Eternal Sonata eller Blue Dragon som gäller för fans av japanska rollspel. Vi får sätta vårt hopp till kommande Tales of Vesperia, Star Ocean: The Last Hope eller The Last Remnant istället...

Infinite UndiscoveryInfinite UndiscoveryInfinite UndiscoveryInfinite Undiscovery
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Trevliga karaktärer, okej musik, lättspelat
-
Bökig kamera, otydliga kartor, halvseg kontroll
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • The Hurricane
    Square Enix senaste rollspelssatsning till Xbox 360 heter " Infinite Undiscovery" och berättar sagan om en fängslad måne. "Infinite... 5/10
  • Christoffer Ekelund
    Upp till bevis för tri-Ace omtalade rollspel. Enligt Yoshiharu Gotanda (grundare av tri-Ace och företagets centralgestalt) är Infinite... 5/10

Relaterade texter

Infinite UndiscoveryScore

Infinite Undiscovery

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Världen måste räddas från ett ondskefullt imperium av ett gäng hjältar. Mikael har dragit på sig hjältetofflorna...



Loading next content