Svenska
Gamereactor
recensioner
Warhammer 40,000: Dawn of War 2

Warhammer 40,000: Dawn of War 2

Gamereactor har lekt Space Marine och skrikit order till våra trupper i efterlängtade uppföljaren Warhammer 40,000: Dawn of War 2. Läs vår recension!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Har du någonsin målat rollspelsfigurer? Det har jag. Jag var inte särskilt bra, och mest av allt fokuserade jag på att göra vapnen blodiga. Med mitt halvdana tålamod var figurmålandet ett dödsdömt projekt från första början, men det var också min första kontakt med Space Marines. Dessa hårdhudade soldater är mänsklighetens sista utpost, om man ska tro Warhammer 40.000-mytologin, och Warhammer 40,000: Dawn of War 2 kan dessutom vara mänsklighetens sista utpost mot flera halvkassa RTS-spel.

Mitt första uppdrag i Warhammer 40,000: Dawn of War 2 är att guida ett fåtal soldater genom ett djungellandskap. Erfarenheter från tidigare realtidsstrategispel får mig att tro att jag tidigt kommer att nå en bas, där massproduktionen av nya enheter kan sättas igång. Men någon bas dyker aldrig upp. I stället får jag order om att föra mina trupper i skydd från ett kulregn som plötsligt börjar. Jag sätter i gång ett motangrepp och kikar desperat runt på skärmen för att se hur många resurser jag har till mitt förfogande. Men det är förgäves.

Jag letar efter genrens typiska karaktärsdrag eftersom jag älskade det första Dawn of War, ett tämligen ordinärt realtidsstrategispel, men med läcker grafik och ett par enkla men goda idéer som försäkrade god action. Del två är något helt annat, och efter flera timmars spelande har jag fortfarande svårt att se var gränserna mellan alla genrer som Relic blandat ihop börjar och slutar.

I stället för att koncentrera sig på resursinsamling och krigsproduktion har Relic tagit upplägget från sitt eget Company of Heroes. Därför har man konstant bara kontroll över fyra specialiserade grupper, med som mest fyra man per grupp. Dessa består av bland annat krypskyttar, stridsvagnsliknande supersoldater och flygande närkampsspecialister. Först i ledet är alltid din Force Commander, en livsfarlig kämpe som går fram som en tornado med sitt motorsågssvärd.

Detta är en annons:

Alla som spelat ett RTS vet att segern snabbt går till den som har flest pengar på banken - ett ibland irriterande faktum. Något sådant hittar vi ej här, och utvecklaren har i stället placerat strategiska punkter på kartan som låter dina soldater återhämta sig. Denna lösning på ett välkänt genreproblem är så simpel och effektiv att det är svårt att förstå att ingen använt den förr. Plötsligt tvingas man till att vara offensiv och taktisk.

Taktik är dock inte det enda som förbättrar dina chanser. Här finns också extra utstyrslar som du kan utrusta dina trupper med. Precis som i exempelvis World of Warcraft droppar besegrade fiender allt från rustningar till vapen och styrkehöjande prylar, som ofta betyder skillnaden mellan liv och död. Din trupper stiger också i nivå och genom att fördela erfarenhetspoäng kan du låsa upp nya färdigheter och bättre egenskaper.

På en karta över ett fjärran universum avgör du i vilken ordning du vill ge dig på banorna. Ju fler planeter du låser upp desto fler nya banor går det att välja bland. För att få kläm på spelets historia gör du dock bäst i att välja din framfart strategiskt.

Uppdragen varierar mellan att besegra bossar, återigen ett element lånat från rollspelsvärlden, och att försvara strategiskt viktiga punkter samt samla in hemliga föremål. Mest spännande är dock att ta över de byggnader som ger dig information om bland annat fiendens svagheter. En till detalj värd att nämna är att man efter varje bana belönas med erfarenhetspoäng baserat på hur effektivt man krigat och hur mycket ödeläggelse man lämnat bakom sig.

Detta är en annons:

Allt detta är förstås en snygg och originell inramning av ett strategispel, men de hade varit helt oväsentliga om det inte fanns intressanta fiender att kämpa mot. Här finns dock flera sköna motståndare; Eldars med sina mystiska trollkonster och de Alien-inspirerade Tyrants är tuffa, men bäst av alla är orcherna. De är klumpiga, våldsamma och primitiva till en sådan grad att deras vapen bara består av ett par bitar metall, ihopsatta med en bit industritejp. Orcherna är alltså spelets starkast lysande stjärnor och en av de bästa, hårdaste och mest livliga fiender i något RTS jag sett.

Allt är dock inte strategiguld och gröna skogar i Dawn of War 2. Trots en solid genreblandning och många goda idéer har några långtråkiga element smygit sig in i det nya Warhammer-spelet. Det absolut största problemet är repetitionen som blir uppenbart efter de första speltimmarna. Spelets upplägg tvingar mig att spela om flera banor, utan att fiendeplaceringen förändras. När skurkarna står på samma ställe hela tiden finns det ingen mening i att ändra på en vinnande strategi, och därför blir spelupplevelsen i bland satt på repeat.

Det tar dessutom ett tag att vänja sig med spelets långsamma tempo, och trots att de taktiska inslagen har hög prioritet är det ingen anledning till att man inte skulle kunna röra sig snabbare mellan de mer actionspäckade partierna.

Allt detta slipper man dock om man i stället ger sig på multiplayer-möjligheterna, som i skarp kontrast mot kampanjen bjuder på ett spel mer likt det första Dawn of War. Här ska resurser balansereas och enheter byggas och plötsligt känner vi igen genren igen.

Hade du frågat mig om vad jag tyckte om Dawn of War 2 efter bara fem speltimmar hade jag berättat om den mest actionfyllda och originella strategistund jag haft på åratal. Mer än femton timmar senare är jag dock tvungen att lägga till det trista klagomålet "om ändå inte spelet var så repetitivt". Utan upprepningen hade detta varit en riktig milstolpe för genren; som det är nu handlar det i stället om ett strategispel som kunde ha varit bättre, men som jag likt förbannat inte kan hålla mig från. Och orcherna är ju bara för grymma...

Warhammer 40,000: Dawn of War 2Warhammer 40,000: Dawn of War 2Warhammer 40,000: Dawn of War 2Warhammer 40,000: Dawn of War 2
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Taktiskt och lättillgängligt, grymma rollspelsmoment, orgiginell genreblandning, cool design
-
För mycket upprepning, aningen långsamt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Mårtensson
Lyckligtvis är jag mycket bättre än Thomas på att måla Warhammer-figurer (även om vår chefredaktör, enligt egen utsago, är långt mycket grymmare än oss båda). Men precis som honom så rådiggar jag Relics behandling av Warhammer 40.000-universumet. Det första spelet i serien, och alla dess expansioner, visade att det kanadensiska företaget hade grym koll på exakt hur mörk och hemsk Games Workshops framtidsvision var och det är något de följer upp i Dawn of War II. Lägg till grym taktisk action med underbara enheter och du har ett av världens bästa Warhammer-datorspel någonsin. For the Emperor! 9/10

Medlemsrecensioner

  • Themziss
    När Games Workshops små figurer blir levande i ett helt sprillans nytt kapitel i Dawn of War öppnas dörren till en galax, och en ny epok för... 9/10

Relaterade texter



Loading next content