Svenska
Gamereactor
recensioner
WWE Legends of Wrestlemania

WWE Legends of Wrestlemania

Efter att år efter år ha tolkat Smackdown- och Raw-cirkusen, tar Yuke's på sig sina nostalgiglasögon och skildrar WWE under deras glans dagar. Men är de lika bra som vi minns dem?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

I backspegeln blir allting lite vackrare. Man kommer smidigt ihåg allt bra men tenderar att hoppa över det som var dåligt. Därför blir nostalgiska minnen alltid lite mer rosenskimrande än de faktiskt var när det utspelar. Det inkluderar "Ravishing" Rick Rudes hockeyfrilla, "The American Dream" Dusty Rhodes håriga ölmage och den fruktansvärt gnälliga rösten från "Mouth of the South" Jimmy Hart som idag framkallar fåniga leenden för en wrestling-entusiast som undertecknad.

Men var allt verkligen så bra som vi minns det? Ja, det tror i alla fall THQ som nu baserat ett helt spel på bara wrestling-nostalgi. Idag är den mäktige Hulk Hogan en närmast stelopererad och skallig programledare, stjärnor som British Bulldog och Mr. Perfect är båda döda av överdrivet användade av både smärtstillande och steroider medan en före detta världsmästare som Bret "Hitman" Hart är närmast att betrakta som ett kolli efter en allvarlig hjärnskada.

Men Yuke's och THQ har tagit ifrån tårna för att framställa dem som vi minns dem, vilket inte nödvändigtvis har med verkligheten att göra. Därför är exempelvis Hulk Hogan större än någonsin och Shawn Michaels har vad som närmast kan kallas för en riktig frisyr på huvudet. En idé jag applåderar och egentligen tycker är riktigt kul. Wrestling-karikatyrer gjorde med värme för att skildra ett fenomen som aldrig tar sig självt på minsta allvar heller.

Problemet är bara att den som haft ansvar för designen haft samma fingertoppskänsla som alla de klåpare man träffar på charter-semestrar som envisas med att rita en karikatyr för en billig penning. Med ett resultat därefter naturligtvis. Därför känner jag knappt igen en personlig favorit som Shawn Michels alls, tycker "King Kong" Bundy mest påminner om Stay Puft Marshmallow Man och "Superfly" Jimmy Snuka ser ut som en sliten och nerknarkad städerska.

Nåja, lyckligtvis gäller det långt ifrån alla. Hulk Hogans galna uppsyn från 80-talet när allt handlade om att be sina böner, ta sina mediciner och vara en riktig amerikan är klockrent återskapad och en kille som Andre "The Giant" har aldrig sett bättre ut. På samma sätt såg Undertaker riktigt fjompig ut de första åren medan han här ser ut som en ung version av den roll han spelar idag.

En blandad kompott alltså, även om det övervägande är åt det positiva hållet. Men när vi ändå är inne på det grafiska så lämnar det tekniska en hel del i övrigt att önska. Det saknas bra motion capture i flera fall och många rörelser ser läskigt spöklika ut. Dessutom är kollisionsprogrammeringen undermålig och mängden händer som går rakt igenom brottare har jag tappat räkningen över och chockas över hur pinsamt det ser ut när Andre ska in i ringen och praktiskt taget går genom repen.

Men så är det ju inte wrestling-fansen man siktat in sig främst på heller. De där allra mest hårdkokta åtminstone, de förväntas hålla sig till WWE Smackdown vs Raw 2009 med de senaste och mest korrekt återgivna brottaruppställningarna. Här är allt mer inexakt och godtyckligt återgivet. Egentligen borde jag väl som gammal brotttningsfantast bli upprörd över hur vårdslöst man valt legender att ha med. Att WWE:s ägare Vince McMahon varit inblandad med sin sedvanliga politik är uppenbart.

Exempelvis saknas en så viktig person som "Macho Man" Randy Savage (mer känd för icke-wrestling-fantaster som killen som spelade "Bone Saw i första Sider-Man-filmen). Han var som bekant onekligen en av de allra största, men gjorde något och blev så svartlistad att han aldrig förlåtits av Vince. Och då ska man veta att han normalt förlåter alla om det finns pengar att tjäna, även värsta konkurrenter, folk som vittnat mot honom i rätten, folk som gett honom stryk och folk som skadat förbundet i övrigt.

Nåja, man kan väl inte få allt och precis ens egna favoritlåtar alltid saknas när man köper en samlingskiva så är det de största namnen som finns med här. Även om jag inte kan låta bli att fundera över varför Hunter Hearst Helmsley är med redan nu och varför killar som Koko B. Ware och Kamala får vara med när Earthquake, The Genius och Razor Ramone saknas. Jaja, totalt finns 42 spelbara figurer (varav några är managers som Mr. Fuji), vilket är mer än godkänt. Har du dessutom WWE Smackdown vs Raw 2009 kan du föra över samtliga brottare från det spelet till WWE Legends of Wrestlemania.

Nej, de man siktat på att nå med WWE Legends of Wrestlemania är alla som såg wrestling förr i tiden. Som hoppat över de senaste 10-20 åren av tidsbrist, ointresse eller något annat. Ja, eller du som bara vill ha ett kul spel att lira med polarna i TV-soffan. Lite slagsmål alla mot alla eller varför inte lagvis. Du som mycket väl vet vem Hulk Hogan är, vet vem The Rock är (idag mer känd som skådespelaren Dwayne Johnson från filmer som Doom och Scorpion King) men som inte har koll på nya brottare. Och här fyller WWE Legends of Wrestlemania definitivt sitt syfte, även om det såklart inte är någon slump att det kommer precis innan Wrestlemania 25 går av stapeln.

Eftersom man inte främst siktar på wrestling-fantasterna har spelsystemet kraftigt förenklats från Smackdown-spelen. Istället för dubbla analoga spakar för du här nöja dig med en. Slåss gör man med knapparna. En för kast, en för grepp, en för att blocka och en som kallas action som nyttjas för att exempelvis plocka upp föremål. Busenkelt.

Till det bättre om du frågar mig och gör att WWE Legends of Wrestlemania påminner lite i sitt upplägg om Gamecube-serien WWE Days of Reckoning. Det gör det lättare för icke insatta att ha kul med det färgglada gänget, samtidigt som det självklart skett på bekostnad av speldjupet. Det finns inte samma mängd attacker, det finns inte riktigt samma finlir och som glad knapphamrare kan man komma en bra bit innan motståndarna antingen lärt sig kontra eller nyttja alla de taunts som finns.

Att göra Hogan sådär härligt odödlig så han bara studsar upp, ilsket pekandes efter att ha blivit nedslagen är exempelvis fullt möjligt, liksom att ställa sig vid repen och skaka dem som Ultimate Warrior under våldsamma adrenalinrusher. Ljuvligt. Minispel har också gjort sitt intrång i matcherna och skickar du exempelvis in någon i repen med en resolut Irish Whip kommer de studsande tillbaka varvid knapptryckarexercis tar vid. Den som är först att trycka in knappen som visas får in nästföljande attack i en serie om runt tre tillfällen, vilket ger utrymme för kontringar.

Ett system olikt det mesta men som faktiskt får wrestlingen att likna just wrestling, och som gör att det blir lätt för alla att leverera förödande Drop Kicks eller vansinniga kast medan man springer. Knappast hardcore, men kul. Och det räcker långt en sådan här gång. Men säg den glädje som varar för evigt och Yuke's har även krånglat till mycket i onödan.

Det är bland annat en osynlig vägg som hindrar dig från att gå för långt från ringen, istället måste du göra en specifik attack på din polare för att du ska kunna föra honom ut mot utgången av arenan. På samma sätt är det svårt att få fram tillhyggen under ringen. Dessutom är tempot väldigt långsamt. Visst, nu var inte "King Kong" Bundy och Sgt. Slaughter några kometer i ringen direkt. Men det är för ryckigt och styltigt för att bli helt njutbart. Lite mer tempo och flyt till uppföljaren så lovar jag att skruva upp en betygspinne, Yuke's.

Den stora grejen med WWE Legends of Wrestlemania är trots allt den enorma mängden nostalgi man petat in i spelet. Här kan man exempelvis spela igenom kända Wrestlemania-matcher från en svunnen tid som när Hogan bodyslammade Andre "The Giant" på Wrestlemania 3 eller Hogans möte med bindgalne Ultimate Warrior på Wrestlemania 6 och Bret "The Hitman" Harts möte med "Stonecold" Steve Austin på Wrestlemania 13.

Allt börjar med klipp från fejden som ledde fram till fighten och avslutas med film från själva bataljen där man får se vinnaren. Därefter gäller det för dig att vinna och hinna med alla de nyckelelement som gjorde just den fighten känd. Ett klart kul koncept där man verkligen uppmuntras att spela som en legend och inte bara försöka spela fegt.

Det finns även gott om andra spelsätt där man istället ska ändra historiens utgång, skapa en egen stjärna och kämpa sig fram mot toppen och online-lägen. Dessutom finns de sedvanliga tag team-möjligheterna och ett både rappt och kul Royal Rumble-läge som snabbt brukar bli allas favorit där det gäller att eliminera folk genom att slänga ut dem ur ringen istället för att slå dem sönder och samman. Inställningsmöjligheterna är dock inte lika bra som Yuke's senaste spel, men det viktigaste finns otvivelaktigt med och återigen tycker jag det är skönt med lite mer arkad och lite mindre simulator.

Den blotta mängden mängden av klipp, musik och liknande från en svunnen tid som finns i WWE Legends of Wrestlemania räcker för att göra mig på gott humör. Och tack vare att man plockat ur gräddan av de största WWE-profilerna är laguppställningen intressant även för de som normalt inte är wrestling-frälsta. Men även om spelsystemet är härligt lättillgängligt och lagom lättsamt, är animationerna styltiga och kollisionsprogrammeringen långt ifrån den bästa. För den som bara vill ha ett kul fightingspel att lira med polarna, fyllt av härliga profiler och nostalgi är det dock Legends of Wrestlemania du ska leta efter i spelhyllan.

WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
WWE Legends of Wrestlemania
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Packat med innehåll, grym uppsättning brottare, lättspelat, massor av nostalgi, bra onlinestöd
-
Dåliga animationer, saknar riktigt djup, tveksam kollisionsprogrammering
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Precis som Jonas fastnade jag för WWF direkt, första gången jag såg det. Jag var 12 år gammal, vi hade precis fått kabel-TV och jag såg Hulk Hogan för första gången. Det var hypnotiskt. Åren som följde präglades av hemmabyggda slangbellor och egenbyggda BMX-hopp lika mycket som av Ultimate Warrior och Mr. Perfect.

Intresset svalnade för WWF (numer WWE) dock, och jag är idag inte särskilt intresserad av wrestling alls. Istället tycker jag att det nuförtiden bara är fånigt, och oftast av väldigt dålig kvalitet. När Yukes och THQ nu släpper ett spel proppat av gamla legender från min barndoms glada dagar är förväntningarna höga.

Men Yukes misslyckas igen...

WWE Legends of Wrestlemania är innehållsrikt, betydligt mer lättspelat än Smackdown vs Raw-spelen (positivt) och presentationen andas gammalt härligt Super Nintendo-spel. Men det faller istället, som vanligt i Yukes spel, på spelsystemet. Det är hackigt, ryckigt, slumpartat och segt. Jag längtar tillbaka till TNA Impact... jag längtar bort från Yukes sega brottning. 5/10

Relaterade texter

WWE Legends of WrestlemaniaScore

WWE Legends of Wrestlemania

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Efter att år efter år ha tolkat Smackdown- och Raw-cirkusen, tar Yuke's på sig sina nostalgiglasögon och skildrar WWE under deras glans dagar. Men är de lika bra som vi minns dem?



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy