Svenska
Gamereactor
recensioner
Let's Tap

Let's Tap

Häcklöpning med streckgubbar, jenga och konstnärliga skärmsläckare - vi har recenserat det första spelet i världshistorien du styr med en pappkartong...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Att spela med en traditionell spelkontroll börjar bli så exotiskt att vi knappt vet vad "traditionell" innebär längre. Med en rörelsekänslighetsfixerad E3-mässa bakom oss, alla musikspel och de senaste årens Wii-titlar är trenden tydlig: det är enormt ute med spel som bara styrs med en simpel handkontroll. Om utbudet av, eller efterfrågan på detta kom först är omöjligt att spekulera i, men ibland kan det gå för långt. Jag har verkligen inget emot originella kontrollösningar, tvärtom, men i fallet Let's Tap förvandlas jag efter bara någon speltimme till en vresig gubbe som skriker efter något bekant och vettigt i kontrollväg. Jag menar... en kartong?

I en lång tutorial förklaras upplägget för mig: Wii-fjärren ska läggas upp och ned ovanpå en medföljande kartong, som vi sedan ska trumma på med fingrarna. Wii-fjärren läser av detta och översätter till rörelser i fem olika minispel. Jag sitter med ett recensionsexemplar av Let's Tap och får därför inte med den officiella Let's Tap-lådan (haha), men då denna bara är just en låda fungerar vad som helst; i mitt fall använder jag kartongen till det faktiskt riktigt underhållande brädspelet "När Då Då" (minirecension: 8/10!). Ett spel som stöttar ett spel, tänker jag, tror för en sekund att observationen är intressant, och överger snabbt filosoferandet för att börja trumma i stället.

Första spelet heter Tap Runner, och i likhet med andra, mer begeistrade kritiker håller jag med om att detta är det bästa spelet. Eller minst dåliga. Fyra streckgubbar tävlar mot varandra i häcklöpning och ditt trummande får dem att springa. Ett hårt slag på pizzakartongen och de hoppar över isväggar och el-hinder. Designen och neonet är visserligen grafiskt riktigt tilltalande, men efter ett lopp har jag tröttnat på trummandet och börjar längta till gamla Donkey Kong Jungle Beat och att styra med något "normalare" som kongatrummor i stället.

På tal om kongatrummor finns här även ett Donkey Konga-liknande musikspel kallat Rhythm Tap. Symboler för lös, normal och hårda taps rör sig från höger till vänster och du ska tajma in slagen. Återigen är presentationen inte alls dum, j-popen är stundtals riktigt trallvänlig, men då spelet inte är så bra på att känna av mina olika slagstyrkor och då jag dessutom sitter i ett rum fullt av Rock Band- och Guitar Hero-instrument blir det snabbt meningslöst.

Detta är en annons:

Just att längta efter andra spel under mina Let's Tap-sessioner blir en tydlig trend när jag testar Silent Blocks, en Jenga-kopia som får mig att kasta suktande blickar på mitt Boom Blox Smash Party. Silent Blocks har två spellägen, ett där du ska dra bort klossar från ett torn utan att det rasar och ett mer avancerat där färger från olika klossar ska matchas. Återigen är spelkontrollen mest märklig, att dutta på en kartong för att få en kloss sakta dras ut känns lika intuitivt som att applådera med armbågarna och eftersom det inte finns några kontrollmetoder utöver trummandet måste jag, för att välja kloss, vänta tills en ständigt roterande markör hamnar rätt.

Bubble Voyager låter dig kontrollera en rymddräktsförsedd snubbe som ska styras genom luften, mycket likt gamla Balloon Fight till NES. Här finns hinder som ska undvikas och med ett dubbel-tap avfyrar du en missil. I flerspelarläget kan du och tre vänner skjuta missiler på varandra vilket kan vara roligt en stund, men det beror nog mer på sällskapet än spelet i sig.

Sist ut har vi Visualiser, som inte är mer än en interaktiv skärmsläckare. Ditt duttande leder till att färgklickar stänks över skärmen, att fyrverkerier avfyras eller att vattenringar sprids i en bäck. Vilket spel jag längtar till när jag prövar detta? Inget. Däremot en riktig bäck, eller åtminstone känslan av att få hålla min hand under en rinnande kökskran.

Det grundläggande problemet med Let's Tap ligger i att en trummande rörelse med fingrarna inte kan översättas till en spelrörelse på något logiskt eller övertygande sätt, förutom möjligen om det hade funnits ett trumma-otåligt-med-fingrarna-på-köksbordet-i-väntan-på-posten-spel, en genre jag inte tror har stor kommersiell genomslagskraft. Alla minispel hade fungerat lika bra, bättre med en konventionell kontrollösning och om du inte blir akut fnitterlycklig av att nöta bort trycket från en gammal pizzakartong finns det lite att hämta här (är detta för övrigt så lättillgängligt som utlovats, har ett städat hushåll tre extra tomma kartonger inom nära räckhåll?) Hade här funnits femton i stället för fem minispel hade vi kunnat snacka högre betyg, men detta är väldigt fattigt. Let's Tap tappar helt enkelt bort spelglädjen på vägen.

Detta är en annons:
Let's TapLet's TapLet's TapLet's Tap
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Småroligt flerspelarläge, bitvis skön design
-
Otymplig kontrollmetod, få minispel, saknar djup
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • WiiDude
    SEGA försöker konkurrera mot Donkey Konga och Donkey Kong: Jungle Beat. Frågan är, lyckas dem? År 2004, eller 2003 i Japan gjorde Nintendo... 3/10

Relaterade texter

Let's TapScore

Let's Tap

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Häcklöpning med streckgubbar, jenga och konstnärliga skärmsläckare - vi har recenserat Segas senaste...

6
Let's Tap

Let's Tap

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Love Bolin

Sega-legenden Yuji Naka gör ett lika nyskapande som udda multiplayerspel till Wii. Sommarens regniga kvällar är räddade. Love berättar varför han redan börjat samla wellpapp...



Loading next content