Svenska
Gamereactor
recensioner
Transformers: Revenge of the Fallen

Transformers: Revenge of the Fallen

Transformers återvänder till våra konsoler i ett spel som faktiskt är bättre än filmen med samma namn. Mikael har gjort klickande ljud och vecklat ihop sig till en svartvit polisbil i ett oväntat trevligt onlineläge

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Filmlicensspel är inte längre per automatik ett stycke skäms i plastförpacking. Nej, på sistone har det närmast varit regel att spelen håller en helt okej kvalitet. Kanske är det äntligen någon som fattar att man inte ska sätta sitt namn och rykte på spel bara för att kunna casha in en snabb licenscheck och sen gå vidare med sitt utvecklarliv. I det här fallet, för HD-konsolversionen, är det Luxoflux (True Crime) som tagit chansen.

Men allt sånt kan man glömma när man påbörjar kampanjen i Transformers: Revenge of the Fallen. Där är allt sig likt. En vagt omarbetad filmhandling delas upp i sega, enformiga uppdrag som är strikt styrda, uppblandat med dialogsekvenser där ett gäng Autobots respektive Decepticons står i ring och diskuterar läget. Produktionen är simplast tänkbara och även om det finns vibbar av det gamla Playstation 2-spelet (som rockade något alldeles otroligt) så osar det hemsk licens lång väg.

Vid de tillfällen då man faktiskt får springa runt lite på egen hand visar det sig att det faktiskt finns en del finess, även om den är onödigt omständligt gjord. Med triggerknapparna på handkontrollen byter du läge, dels till vapenläge och dels till förvandlingsläge. Redan här förstår jag att det blir oklart, så låt mig förklara.

Vapenläge innebär att du kan skjuta. Med den högra triggerknappen. Att hålla in den för att sikta noggrannare är etablerad standard, men så här blir det rätt bökigt. Alldeles för ofta försöker jag skjuta och åker istället iväg i förvandlad form. För om man håller in den högra knappen åker man automatiskt framåt i bil/flyg/helikopterform.

Detta är en annons:

Det låter krångligt och är krångligt, men faktum är att man lär sig efter ett tag. Då känns det ändå ganska naturligt och man kan dels boosta på och dels göra olika specialmanövrer. Eftersom de flesta av figurerna fungerar olika tänker jag inte gå in på detaljer, men att hoppa mellan taken med Bumblebee känns faktiskt riktigt kul.

Problemet är alltså att det är extremt styrda uppdrag, som allihop går på tid. Därför finns det ingen direkt möjlighet att utforska och man hinner heller inte upptäcka att omgivningarna är fula, statiska och väldigt trånga. Man kan tycka att tiotonsrobotar borde göra lite mer skada på husen där de kliver fram... men å andra sidan slipper vi pappershusen som plågade det förra spelet (Transformers: The Game).

Det finns höjdpunkter. Att upptäcka att de "Combaticons"-kloner man spränger i långa banor faktiskt föreställer Brawl, Swindle och Vortex, några av de ursprungliga Combaticons, är riktigt kul. Bosstriderna tenderar också att vara rätt mäktiga, särskilt om man spelar Autobot och får tampas med Devastator som även han ger lite vibbar från Tidal Wave-striden i Playstation 2-Transformers (även känd som den mäktigaste bossfajten alla kategorier). Men i det stora hela snackar vi ett fullständigt medelmåttigt spel som knappt den mest inkörda fanatikern kan hitta något nöje i.

Lyckligtvis finns onlineläget. Här är läget helt annorlunda. Det finns ett antal spellägen varav läget där man ska försöka besegra motståndarnas ledare är mest unikt. Men roligast är att köra vanlig death match med begränsade lag. Då blir det gammal hederlig Autobots mot Decepticons och de olika valen av alternativa former blir rätt viktiga.

Detta är en annons:

Autobots är ju generellt bilar. Det gör att de inte är lika flexibla, men å andra sidan lättare att styra. De har också fördelen att de är rätt små och därmed är svårare att träffa. Varje karaktär har också två olika vapen samt en specialare. Bumblebee är snabb och kan störa ut motståndaren, medan Optimus Prime är störst och starkast. Ironhide kan placera ut ett kanontorn för att försvara ett område och Ratchet kan hela sig och andra. Protectobot ser ut som gamla Prowl även om han borde vara Streetwise med tanke på namnet. Som flygunderstöd har de också dels Breakaway, en nyskapad karaktär för spelet, och Aerialbot som med all rätt borde heta Skydive (han har exakt samma dekor som den gamla figuren från originalserien).

På Decepticons sida är det mestadels flygfordon, även om Megatron finns i både tank- och flygvariant, Long Haul kör som gruvtruck och Sideways är en pytteliten sniperbil. Starscream känner ni sedan förut, Grindor är en ny version av gamle helikoptergiganten Blackout och Seeker är spelets tolkning av Starscreams polare Skywarp (som mycket riktigt kan teleportera sig). De är generellt större och lättare att träffa, men också starkare. Att köra rätt in i Long Haul i en mörk gränd är en rätt otrevlig upplevelse.

Att utnyttja allas olika små egenskaper gör att spelet blir ordentligt omväxlande. Trots olikheterna känns det rätt balanserat i slutändan och även om alla väljer Powered Optimus eller Megatron så är inte matchen på något sätt avgjord för det. Samarbete är livsviktigt som i alla vettiga onlinespel, och det känns som att den skickligare spelaren vinner.

Det som kan kännas lite avigt är karaktärsutbudet i allmänhet. Vi har alltså ett gäng gamla G1-referenser men inte viktiga figurer från filmen som Sideswipe, Arcee (om hennes tre motorcyklar nu skulle gå att tillämpa i spelet), Skids och Mudflap, Jetfire, Rampage, Mixmaster eller Soundwave. Vissa av dem finns till och med redan som fiender.

Sen minns jag att det är ett Activision-spel. Activision gillar det här med extramaterial, särskilt om det kostar. De borde dessutom vara väl medvetna om att Transformers-fans är ett samlarsläkte som absolut måste ha allt. Vi kan garanterat vänta oss rejäla tillskott längre fram i form av efterlängtade karaktärer som laddas ner för en liten extra slant och garanterat redan ligger på skivan. Å andra sidan, om de kan tillföra lika mycket som de figurer som redan finns så kan det vara värt det.

Ja, efter ett gäng onlinestrider lyfter spelet ordentligt. Det är skönt att man inte behöver spela ensam i någon större utsträckning utan kan ge sig in i hetluften online direkt. Man får fortfarande tampas med den aviga spelkontrollen till och från, men de dynamiska striderna är helt klart värda besväret. De enstaka referenserna till originalen ("I... still... function!") gör åtminstone mig glad.

Det är fortfarande långt kvar till Transformers (Playstation 2-spelet med det intetsägande namnet), som fortfarande är ohotat. Transformers: Revenge of the Fallen lyckas dock vara en god tvåa bland alla Transformers-spel som har släppts, vilket i och för sig inte är någon större bedrift. Gillar du de här robotarna så behöver du inte skämmas över att köpa spelet. Det blir en stark sexa - och om det blir något prisvärt extramaterial med lite intressanta robotar (hint, hint) så kan spelet nog vara värt en sjua.

Transformers: Revenge of the FallenTransformers: Revenge of the FallenTransformers: Revenge of the FallenTransformers: Revenge of the Fallen
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Omväxlande karaktärer, välgjort onlineläge, flexibel spelkontroll
-
Fula omgivningar, enfaldigt singleplayerläge
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • WiiDude
    Autobots och Decepticons är tillbaka som spel efter floppen med föregångaren, lyckas dem bättre den här gången? När jag först startar spelet... 4/10

Relaterade texter



Loading next content