Svenska
Gamereactor
recensioner
Thief: Deadly Shadows

Thief: Deadly shadows

I fought the law and I won. Ion Storms tjuvaktige anti-hjälte är tillbaka i nytt smygarepos.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Året var 1998 och en spelgenre föddes. I och med Thief: The Dark Project så var det helt plötsligt viktigare att hålla sig dold och i skuggorna än det var att ha stora och stygga vapen. Vi fick lära känna mästertjuven Garrett och den medeltida miljö som han, utan någon större moral härjade i. Nu är stealth-spelen här för att stanna och de mest framstående på senare tid är Metal Gear Solid-serien och Splinter Cell. 2004 är konkurensen något hårdare för smygarspel än det var 1998. Ion Storm vilar inte länge efter att, med blandad framgång släppt Deus Ex 2 här om sistens. Även om Deus Ex 2 var önskad av en stor skara fans så vågar jag nog säga att Thief 3 har en ännu större skara förväntansfulla som går runt spelbutikernas hyllor som rastlösa spöken och väntar på uppföljaren.

HQ

Thief 3 eller Thief: Deadly Shadows som spelet heter, för att inte skrämma bort de som inte spelat den fyra år gamla föregångaren, håller fast vid Thief-seriens framgångsrecept. Man spelar självklart som den skrupellöse tjuven Garrett vars mål inte är att rädda världen eller jungfrun för den delen. Nej, Garrett kämpar bara för sin egen skull och för att berika sig själv. Den inställningen ger en slags känsla av frihet. Man förväntas inte göra "rätt" val hela tiden och behöver inte besväras av småsaker som samvete och moral. Garrett är inte heller direkt ond. Han är en särpräglad cyniker som lever i en hård värld där de rika stjäl från de fattiga och man själv tar man från de rika och ger till sig själv. Världen som Garrett smyger omkring i är en medeltidsblandning full av magi och skuvad teknologi. Det har gått över fyra år sedan Thief 2: The Metal Age släpptes. Spelutvecklingen har gått framåt med stormsteg. Framför allt har konsolerna blivit så pass mycket bättre att sådana här spel går att överföra dit. Delvis på grund av det har Ion Storm den här gången valt att låta oss kontrollera Garrett ur en tredjepersonsvy. Även om jag kan tycka att det är något av ett helgerån mot seriens tradition kan jag inte göra annat än att erkänna att det passar den här typen av spel mycket bättre än förstapersonsvyn. Nu behöver man inte alls ha spelat de tidigare delarna, och spelet förväntar inte det heller. Men för oss som smygit och ålat oss igenom de tidigare Thief-spelen så bjuds det på en mängd trevliga referenser till Garretts historia. Bland annat är de olika fraktionerna, som man kan hjälpa eller motarbeta, gamla bekanta.

The Keepers: Dessa har till uppgift att hålla de andra stridande parterna i schack. De använder magi och makt för att hålla världen i balans. Det var även the Keepers som tränade Garrett och gav honom de unika egenskaper han idag använder för att berika sig själv.

The Hammers: Ett våldsamt släkte religiösa fanatiker som tror på en bestämd gud kallad "Byggaren". De tror på hantverksskicklighet och på disiplin, men tar gärna fram sina stridshammare för att banka vett i de som inte rättar in sig i ledet.

The Pagans: De här naturmänniskorna är The Hammers totala motsats. The Pagans tror på naturen och de andar som bor där. De vill föra tillbaka staden till ett naturligare, och enklare tillstånd.

Detta är en annons:

Precis som i Deus Ex: Invisible War kan man i olika situationer välja vilken fraktion som för tillfället passar de egna planerna bäst. Hjälper man en så är risken stor att man hamnar i onåd hos en annan. Man kan inte vara kompis med alla helt enkelt. I Deadly Shadows så påverkar de här valen verkligen spelets historia och till skillnad från Deus Ex, där de här valen egentligen var ganska verkningslösa så förändrar de här spelet på ett helt annat sätt. Spelet har en väldigt öppet spelsätt och man kan själv bestämma mycket när och om man vill ta sig an uppdrag utifrån. Eftersom man jobbar åt sig själv så är det ingen stor organistion som kommer till undsättning eller hjälpen en med vapen och utrustning. Nej, sådant måste man helt enkelt skaffa själv. Då Garrett är ute på farliga uppdrag åt någon av de olika fraktionerna kan han givetvis passa på attlägga vantarna på allt värdefullt inom synhåll. Man kan även ficktjuva värdesaker av folk på stadens gator. Givetvis måste man hela tidan passa sig så att man inte blir upptäckt. Sakerna man snor säljer man sedan till någon av de olika hälarna i staden. För pengarna han man köpa magiska drycker som återställer hälsa, nya pilar till pilbågen med mera. Pengar är sällan ett problem då man lätt kan skaffa nya genom att bryta sig in hos oskyldiga stadsbor.

Garrett är ingen Sam Fisher. Han är ingen übersoldat som ska utföra USAs planer med hjälp av list och vapenmakt. Nej, han är en figur som helst lurar i skuggiga hörn än ger sig in i handgemäng med sina motståndare. Blir man upptäckt så får man oftast stora problem. Även om Garrett har dödliga vapen i sin arsenal så är han inte alls lika stark som de rustade vakter med bredsvärd som han kan råka ut för. Bättre fly än illa fäkta är ett talesätt som passar utmärkt på den taktik man måste använda om man ställs inför folk som inte alls gillar att man lägger vantarna på deras dyrgripar. Det här ger spelet tyngd och gör att man inte förlita sig på sin trogna automatkarbin utan måste göra just det - smyga. Garrett är inte helt utan tekniska hjälpmedel utan kan använda både magi och tekniska innovationer för att rädda skinnet. Bland annat är hans ena öga ersatt med ett mekaniskt som kan användas för att zooma in och se detaljer på lång håll med. Kanske inte lika fränt som Sams googles, men det glimmar minst lika läckert i mörkret.

Spelet bygger på samma motor som Ion Storm använde till Deus Ex: Invisible War. Det betyder, bland annat tre saker:

1: Spelet är snyggt men dras med prestandaproblem.

Detta är en annons:

2: Oavsett om du spelar Xbox eller PC-versionen så kommer det att kännas som en portning från den andra plattformen.

3: Istället för stora och öppna banor så måste spelet ladda nya delar av banorna titt som tätt - irriterande tätt.

På spelets övriga minuskonto hamnar också den irrationella AIn. Ibland är vakter otroligt smarta och undersöker både skrymslen och vrår. De kan springa iväg för att hämta hjälp och göra livet riktigt surt för allas vår favorittjuv. Andra gånger struntar de helt i att det ligger döda polare och skräpar i korridorerna. Spelet känns tyvärr lite hastigt ihopslängt. Menyer och gränssnitt är inte direkt snygga och är rätt struliga att använda. Synd på ett spel som i många andra delar är riktigt bra. Grafiken är annars riktigt vacker, men även om miljöerna är snygga så håller inte animationer och den grafisk finishen samma höga klass som i Splinter Cell. I Thief så har man verkligen jobbat hårt med ljuset. Något som är mycket viktigt i ett spel där man stor del av tiden kämpar för att hålla sig i skuggornas omfamnande mörker. Tyvärr har man tagit i lite för mycket och speciellt Xbox-versionen har ibland stora problem med att hålla skärmuppdateringen på en acceptabel nivå. En annan, småsak kanske, som gör att stämningen tappar lite är att Garrett, och många andra karaktärer talar amerikansk engelska. Inte för att jag har något emot den dialekten, men på medeltiden var den nog lika ovanlig som Internet. Garrett hade varit ännu bättre som väsande farlig britt än som Sam Fishers lillebror.

När jag först spelare Thief: Deadly Shadows blev jag djupt besviken. Kalkonvarningens gälla klocka ringde högt i bakhuvudet. Jag tyckte att Ion Storm hade stressat ihop en blek Splinter Cell-kopia istället för att förvalta det ljuvliga arv som Thief-serien innebär. Nu, massor med spelade timmar senare, har jag gjort en total helomvändning. Spelet har verkligen blommat ut och historien har mig i ett järngrepp. Jag smyger själv runt bland radhus och rabatter i min jakt på obevakade rabarberplanteringar. Hade Ion Storm fixat de tekniska småmissar som plågar spelet hade betyget blivit ännu högre och det första intrycket av att spelet är lite ihopstressat lämnar mig inte riktigt. Nu är det tack och lov rätt lätt att bortse från vissa mindre brister när helheten är så pass bra som här. Spelet som skapade stealth-genren har återtagit tronen.

Thief: Deadly ShadowsThief: Deadly ShadowsThief: Deadly ShadowsThief: Deadly Shadows
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Snygg grafik, god hållbarhet, spännande
-
Buggigt, sjunkande skärmuppdatering
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content