Svenska
Gamereactor
recensioner
Battlefield: Hardline

Battlefield: Hardline

Studion bakom Dead Space har förvandlat Dice helsvenska multiplayerkrig till en intensiv snut-thriller proppad av personlighet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det sladdas med muskelkärror, slängs käft och byts svordomar på löpande band, det delas ut käftpisk och snacket i mellansekvenserna försöker himla hårt med att vara precis som ett visst gangsterspel signerat Rockstar North. Visceral Games prickar verkligen inte rätt överallt, men tillräckligt många gånger för att jag med enkelhet ska kröna singleplayerkampanjen i Battlefield: Hardline till den överlägset bästa i ett Battlefield-spel, någonsin. Jämfört med Battlefield 4 är detta en riktig story, med riktiga karaktärer och vettiga beslut tagna av en utvecklare som bevisligen kan berätta en historia, om det nu var oklart efter tre fantastiska Dead Space-titlar.

Orsaken till detta är att ambitionsnivån legat högre, att man skippat alla tusentals, superskriptade händelser som gjort Modern Warfare-slask av så gott som varenda nyckelscen i de två föregångarna, samt satsat på en historia om människor snarare än krig. Storyn och knarksnuten Nick Mendoza och hans skakiga resa ned i en djup spiral av skurkar, förräderi, heder, lojalitet, brutalitet och drogmissbruk är en intressant och välspelad sådan, åtminstone under den första halvan.

Battlefield: Hardline
Det kryllar av kända ansikten i historien om två hårdkokta, ambitiösa drogsnutar och deras resa genom den undre världen och det råder ingen som helst tvekan om att storymode aldrig varit bättre än såhär i ett Battlefield-spel förut.

Att Visceral Games tjuvkikat en del på såväl Payday som Grand Theft Auto i utvecklingen kommer knappast som någon nyhet för dig som deltagit i betan under det senaste året. EA har bytt ut de jämnbruna sanddynerna och militärtugget mot skinnjackor, hölstrade polispistoler, bankrån och attitydsfriska mellansekvenser proppade med igenkänningsbara TV-serieansikten. Tänk dig Battlefield möter Payday 2 med Grand Theft Auto V-touch och Call of Duty-kryddning.

Det tog mig sex timmar och 40 minuter att klara av själva enspelardelen och även om stealth-mekaniken blev lite väl tjatig mot slutet hade jag roligt under nästan hela tiden. Jag hade på förhand ingen som helst aning om att Visceral Games skulle bygga en fullt fungerande, förhållandevis belönande och spännande smygmekanik som skulle få mig att vilja tassa runt fienderna, arrestera knarkkungar och under hela kapitel inte avfyra ett enda skott. Presentationen är som sagt hårt influerad av diverse polisserier och även om det både finns endimensionella skurkar samt en hel del klyschor inbakat här är det enkelt att gilla den här delen av Hardline.

Det som däremot har varit svårare att svälja för min egen del gällande singleplayer är det faktum att utvecklarna inte skräddarsytt uppgraderingssystemet och därmed gjort stora delar av belöningssystemet med diverse uppgraderingsbara vapen helt poänglöst. För att ta ett av flera exempel styrs inte vapenmöjligheterna av din spelstil - vilket känns som ett grundkrav i den här typen av spelstruktur. Smyger du genom banorna erbjuds du mer och bättre vapenuppgraderingar än om du skjuter dig fram, trots att den smygande spelaren är den som behöver större puffror allra minst. Skjuter du dig fram (vilket givetvis är en möjlighet) tar det för lång tid för att tjäna tillräckligt med poäng för att kunna uppgradera vapen och utrustning på ett användbart sett och uppgraderingarna skräddarsys aldrig för den mer skjutglada spelstilen.

Battlefield: Hardline
När det kommer till själva singleplayerdelen av Hardline märks det väl att utvecklarna sneglat både en och två gånger på serier som The Shield och CSI medan man rent spelmässigt hämtat inspiration från framförallt Grand Theft Auto.

Här borde naturligtvis Visceral ha tänkt om, belönat den som skjuter mycket med mer och mer kraftfulla vapen att uppgradera till medan stealth-spelaren borde belönas i form av knäpptysta verktyg och vapen som kan förstärka smygupplevelsen. Men ja, nog om singleplayer nu. 99% av alla som köper ett Battlefield-spel gör det tack vare multiplayerdelen som i mångt och mycket varit marknadsledande i flera generationer.

För den som hängt med, för den som lirat Battlefield 3 och Battlefield 4 kommer den spelmekaniska grunden i Hardline kännas rysligt bekant. Att avfyra sitt gevär, springa, hoppa och manövrera fordon är funktioner som direktimporterats från Battlefield 4 och även om förändringar i både balans och tempo gjorts är spelkänslan från tidigare delar väl bevarad.

Den största skillnaden är storleken på miljöerna, matchernas furiösa tempo och det faktum att spawn-punkter såväl som vapenstyrka styrts om ganska radikalt. De flesta av banorna i Battlefield: Hardline är ungefär hälften så stora som de i Battlefield 4 och detta förändrar eldstriderna mer än vad jag först hade trott. Istället för att vakna upp två kilometer från stridens hetta efter att ha blivit skjuten händer det nu att jag spawnar runt hörnet från där jag nyss krigade mot motståndarlagets mest skjutglada spelare och detta innebär att spelkänslan framstår som mer kaotisk. En positiv förändring enligt mig som ibland har tröttnat på de rätt långa transportsträckorna i framförallt Battlefield 4. Hardline främjar en mer intim upplevelse, det blir mer intensivt och jag trivs i det kaos som uppstår. Tempot hamnar någonstans mitt i mellan Battlefield 4 och Call of Duty: Ghosts och jag trivs med att slippa de långa transportsträckorna in mot stridens mitt från föregångarna.

Den negativa aspekten av detta är såklart risken att vakna upp bredvid en motståndare och bli skjuten i skallen innan man ens hunnit greppa avtryckaren, något som hänt mig otaliga gånger på spelets minsta banor. Det finns naturligtvis områden där Visceral Games måste polera och finputsa nu efter release för att balansera och slipa till delar som inte riktigt fungerar som de ska. Det är dock ett betydligt mer buggfritt och genomarbetat spel jämfört med föregångaren, vars horribla lansering vi verkligen aldrig kommer att glömma.

Battlefield: Hardline
Grafiken i Hardline är en besvikelse. Inte fult men heller inte särskilt snyggt.

Förutom gamla spellägen som direktimporterats från Battlefield 4 innehåller Hardline fem helt nya typer av multiplayermatcher och de är alla förhållandevis lyckade. Givetvis har jag plockat ut några favoriter. Heist handlar om att bryta sig in i en byggnad och plantera en bomb på en specifik plats. Efter bomben briserat ska man hämta två paket och leverera dem till en specifik plats. Matcherna byggs upp av en underhållande och väl genomtänkt trestegsraket där det krävs att jag både attackerar, försvarar och slutligen jagar mina motståndare. Den typ- samt mängd av taktik och strategi som krävs i Heist förändras under matchernas gång och detta innebär att Visceral Games kan spänna musklerna ordentligt och visa prov på en typ av dynamik som jag verkligen uppskattar.

Blood Money är i princip en ny variant på Capture the Flag där båda lagen avser att stjäla pengar från en central plats på varje bana för att sedan kuta tillbaka till där man först började och leverera pengarna. Motståndarlaget kan enkelt norpa pengar ut den hög som du nallar på, vilket gör att man hela tiden tvingas prioritera om hur mycket man ska bära med sig per gång. Även om jag föredrar Heist, är Blood Money även det ett lyckat spelläge vars enkelhet slukar tid.

Hot Wire är det mest kaosartade, helknasiga spelläget och här uppstår obetalbar komik flera gånger per match. Vi snackar helvild vansinnesaction som vid flera tillfällen fått mig att gapskratta likt en frustande slutboss med maximalt vidgade näsborrar. Det handlar om fordon, biljakter och poängplockning. Om att ratta runt en poliskärra och skjuta på allt som rör sig med den grövsta kulsprutan som går att hitta. Banorna i Hardline är dock aningen för små för att detta verkligen ska fungera i längden kan jag tycka, och det handlar lite för ofta om att bara köra runt i en sladdrig kärra i cirklar och vänta på nästa kill.

Crosshair och Rescue är de två minst intressanta spellägena enligt mig då de båda påminner för mycket om Counter-Strike och fokuserar på ultrasnabba ronder där fem spelare möter fem motståndare utan möjligt till re-spawn. En rond går oftast vanvettigt snabbt och gammal och seg som jag är hinner jag sällan komma in i matchen innan den är över. Dessa två lägen är bevisligen riktade mot e-sport och seriöst turneringsspel vilket inte är något jag pysslar med. Av de fem spellägena är Heist min absoluta favorit och något som jag till och med tycker överglänser Payday 2.

När det gäller avancemanget i multiplayer och känslan av att bli belönad för sina timmar i Hardline har Visceral gjort ett bättre jobb än vad Dice gjorde i Battlefield 4, enligt mig. Det känns mindre enformigt att tjata sig igenom match efter match för att i slutändan endast belönas med minsta möjliga uppgradering. Det känns även som om det finns fler prylar och vapenuppgraderingar som bättre passar min spelstil den här gången.

Battlefield: Hardline
De små banorna i kombination med det uppskruvade speltempot skapar en kaotisk, intensov spelkänsla som påminner om Call of Duty.

Inför föregångaren pratades det mycket om förstörelsen kallad "Levolution" och hur skyskrapor som rasar samman skulle förändra hela vår syn på multiplayeraction. I Battlefield: Hardline har Visceral medvetet tonat ned mängder broar och byggnader som trillar ihop vid minsta lilla beröring och även om jag uppskattar delar av det känns det som om Battlefield på flera sätt tagit ett steg bakåt snarare än in i framtiden. Visst används Levolution för att dra igång en sandstorm på en av banorna vilket skymmer sikten ordentligt (och skapar en helsnurrig dynamik där en motståndare kan stå fyra meter framför mig och skjuta i blindo) men överlag hade jag velat se att man stoppat in pansarvagnar och mer förstörbara hus.

Grafiken har sedan Battlefield 1942 varit en av spelseriens främsta förtjänster, något som dessvärre inte gäller Hardline. PC-utgåvan ser förvisso helt okej ut med stundtals riktigt läcker ljussättning och snygga partikeleffekter men modelleringen lämnar massor att önska och delar av spelvärlden känns platt efter att spelat Battlefield 4 på maxinställningar. Konsolupplagan är klart fulare och framförallt till Xbox One känns den kanske lite väl nedbantad rent grafiskt. Det finns delar av vissa banor som ser ut som Battlefield 3 till Playstation 3 vilket givetvis måste kritiseras. Att upplösningen ligger på 720p respektive 900p till Xbox One/Playstation 4 skapar inte heller några direkta glädjevrål från min sida. Visceral och Dice kan bättre, det vet vi.

Ljudet är desto bättre med tunga vapenljud och strålande, strålande akustik. Battlefield: Hardline är underhållande och innehåller en mer ambitiös singleplayerportion än vad det gör multiplayerparti. Det är välgjort och jag har inte stött på ett enda litet serverbekymmer på över en vecka vilket såklart gör det till en ofantligt mycket mer lyckad release än föregångaren. Detta är riktigt kaotiskt och kul, men inte särskilt unikt eller originellt. Jag kan liksom inte skaka av mig känslan att det lika gärna hade kunnat släppas som ett påkostad expansionspaket till Battlefield 4.

Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
Battlefield: Hardline
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Raskt speltempo, intensiva eldstrider, härliga vapen, underhållande singleplayerläge, brutalt bra ljud
-
Inga pansarvagnar, endimensionella fiender, halvdan grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jonas Mäki
Även om jag till viss del håller med Petter om argumentet att Hardline faktiskt kunnat varit ett påkostat expansionspaket till Battlefield 4 är det för min del omöjligt att inte dela ut betyget 8 till Visceral Games härliga hopkok. Detta eftersom multiplayermatcherna aldrig varit roligare i Battlefield. Tack vare mindre banor, högre speltempo och en mindre seriös ton har jag roligare i det här spelet än vad jag haft på länge och rent tekniskt är Hardline ett ofantligt mycket mer polerat spel än katastrofen som var Battlefield 4. 8/10

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version PS4/PAL Få en del av kakan. En stark berättelse från båda sidorna av lagen. Det snabbaste Battlefield... 7/10

Relaterade texter

Battlefield: HardlineScore

Battlefield: Hardline

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Studion bakom Dead Space har förvandlat Dice helsvenska multiplayerkrig till en intensiv snut-thriller proppad av personlighet



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy