Svenska
Gamereactor
recensioner
Rock Band 4

Rock Band 4

Efter fem års dvala är världens bästa musikspel äntligen tillbaka. Petter har rockat loss...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag var en av dem som sörjde när musikgenren i princip dog där för fem långa år sedan. Activision dödade merparten av genren genom att släppa 300 000 Guitar Hero-spel i månaden medan Harmonix hjälpte till när de förvandlade Rock Band till rena rama omöjlighetssimulatorn med spel nummer tre. Hundratals gitarrknappar och svårighetsgrader som gjorde det svårare än att lira låtarna på riktigt - skrämde bort mången ickeiniterad soffrockare och Guitar Hero / Rock Band föll i glömska. Plastinstrumenten försvann från butikshyllorna och de pliktskyldiga Gamereactor-notiserna om nysläppta låtar till båda titlarna slutade att publiceras.

Många var de här på redaktionen som ryckte på axlarna och uttryckte något i stil med "jag var ändå skitleds" när det stod klart att båda spelserierna skulle begravas. Jag var inte en av dessa. Jag lirade så pass mycket Rock Band 2 och Guitar Hero: Metallica (brutalt bra spel... minus Metalliclåparnas egna låtar då) med vännerna att det mot slutet näsan blev otäckt. Vi tillbringade minst fem timmar i veckan med att expert-traggla oss igenom Powerslave med Iron Maiden och diverse Pearl Jam/Rush-dängor. Och på flertalet (barnsliga) sätt var det i omgångar en rätt rolig färdighet att ruva på. Att kunna plastrocka likt en besatt människa, menar jag.

Rock Band 4
Rock Band 4 är verkligen ingen storslagen musikrevolution och det finns inte mycket här som känns innovativt eller nytt - istället handlar det om en attraktiv finslipning av ett redan fantastiskt koncept.

2009 var jag på en fest där jag kände ungefär 2% av gästerna. Det strömmade in folk jag aldrig sett tidigare och efter en stressig arbetsvecka blev jag sittande i en fåtölj, som en byfåne, med ett dövstumt, dödstrist uttryck i ansiktet. Jag kan tänka mig att personen som bjöd in mig knappast hurrade av lycka över sitt beslut. Men kvällen gick, fyra timmar in i festligheterna plockade värden fram en komplett uppsättning av Guitar Hero: World Tour och drog igång en Playstation 3 proppad med inköpta bonuslåtar. Jag satt kvar i fåtöljen, som ett fån... men började nu vakna till.

Detta är en annons:

I nästan två timmar testade säkert 30 personer lyckan i spelet men trots Easy-svårighetsgrad och några av de enklaste låtarna var det väldigt få som ens lyckades slutföra vald melodi. De allra, allra flesta hade aldrig tidigare testat ett musikspel och i synnerhet inte Guitar Hero: World Tour. Trots detta var det en grupp som inte gav sig. De testade säkert 20 olika låtar och dog efter 16 takter (varje gång) innan en av dem frågade om inte jag ville prova? Jag spelade dum, bara för sakens skull (samt för att jag i grunden faktiskt är ganska dum) och frågade "Hur funkar det då?". Killen försökte förklara hur plupparna var noter och skulle prickas i rätt ögonblick. Sen gav han mig trumpinnarna och gjorde en inbjudande gest för att få mig att sadla trumpallen.

Rock Band 4
Mad Catz har även denna gången snickrat ihop plastinstrumenten och förutom trummorna som är exakt samma kit som tidigare (utan cymbaler, tyvärr) handlar det om riktigt trevliga doningar.

När det var sedan var dags för mig att "för första gången" testa att spela plasttrummor valde killen som lämpade över stockar och kit på mig, spelets svåraste låt. Detta medan han skrattade lite hest genom ena mungipan. He-He-He! Van Halens "Hot for Teacher" med fem brinnande djävulsikoner på svårighetsgradsstapeln som representerade trumpartierna. "Experrth" viskade han och gav mig en dunk i bröstryggen. Efter vald låt utbrast herren som nu satt till vänster om mig på en köksstol att folk skulle komma och kika, eftersom en aningslös nybörjarklåpare mest troligt skulle se ut som en mycket gammal farbror som försökte fånga ett litet skogsdjur med en fjärilshåv. Folk strömmade in i vardagsrummet. Låten drog igång...

Rock Band 4
Att sätta en svår låt tillsammans med tre kompisar som alla lirar på "Expert" är en lika svettig som belönande upplevelse. Rock Band är fortfarande kungen av subgenren.
Detta är en annons:

Det ingen visste var att jag, nörd som jag alltid varit, lirat säkert 100 timmar Guitar Hero och framförallt tränat in det vanvettigt idiotsvåra trumintrot till Hot for Teacher likt en illbatting. Vad han inte heller visste om var att jag lirat trummor sedan 12-årsåldern och lyssnat mer på Van Halen än vad som bör anses hälsosamt. Låten drog igång med det där furiösa Alex an Halen-pukdunkandet och skärmen fylldes med färgade pluppar varpå jag började tokdänga de små plasttrummorna som om det inte fanns någon morgondag. Jag lirade igenom Hot for Teacher med 99% och i rummet stod det 20+ personer och bara gapade. Killen som valde låten samt svårighetsgraden åt mig skrattade vid det här laget hysteriskt och insåg naturligtvis att han gått i en fälla, och jag - larvig och nördig som jag är - torkade en svettdroppe från pannan efter avslutad låt och utbrast; "Det där var väl ingen konst?".

Denna skamlösa mallgrodiga skrythistoria är bara en av många otroliga spelminnen jag har från den genre som Harmonix trots allt lade grunderna till. Guitar Hero och Rock Band står sig som två fantastiska spelserier, trots vissa skamfläckar, och jag har varit genuint lycklig över att det sistnämnda nu återvänder i form av Rock Band 4 till Playstation 4 och Xbox One. Jag har tillbringat en dryg vecka tillsammans med spelet och har förutom den inkluderade låtlistan lirat igenom ett hundratal nedladdade låtar från Harmonix väl tilltagna musikbank. Jag är, efter en hel del svammel här ovan, äntligen redo att dela ut betyg.

Rock Band 4
Laddningstiderna är korta, menyerna är smidiga och skärmuppdateringen samt mängden fördröjningar i själva spelandet är minimal. Rock Band 4 är inget häpnadsväckande snyggt spel men istället ordentligt finpolerat rent tekniskt.

Det första som slår mig när jag först startar Rock Band 4 är hur städad och steril själva presentationen känns framförallt i direkt jämförelse med Rock Band 2. Borta är stora delar av den där lekfulla designen proppad med tatueringar och spännande typografi som nu ersatts till stora delar av mer stilren, intetsägande menyer och grafik. Personligen anser jag såhär 30+ timmar senare att detta är ett nedköp, enbart. Trots att jag älskar stilistisk design är Rock Band 4 för tråkigt för sitt eget bästa och den nya stilen på presentationen gör det inte heller enklare att navigera i menyerna, snarare tvärtom.

Det andra som slår mig är hur blek låtlistan är. Det råder ingen tvekan om att den samling låtar som erbjuds i det här spelet är den svagaste som Harmonix någonsin satt ihop. För bortsett från en och annan Rush-, Dream Theater- och Van Halen-dänga är det mesta slöa halvmesyrer till rocklåtar som varken funkar särskilt bra i en band-setup eller är utmärkande rent tekniskt. Nog för att Elvis var en kung av sällan skådat slag men "Suspicious Minds" i ett rockspel? Brandi Carlile? REM? Four Non Blonds? Spin Doctors? Det doftar utspädd, lastgammal mellanmjölk lång väg och flera av grupperna/artisterna som finns med i låtlistan skulle inte kunna känna igen en rocklåt om den så kröp upp i näsan på dem. Tillkommer gör B-band som Outfield, Eddie Japan och .38 Special som enligt mig inte har något i ett Rock Band-spel att göra.

Tur är det därför att samtliga av de 1600+ gamla låtarna från tidigare tre spel (plus DLC) finns tillgängliga via Harmonix onlinebibliotek. Här trängs hela album från Foo Fighters, Iron Maiden och Rush med dängor från Peal Jam, Soundgarden och Judas Priest. Det finns med andra ord massor och åter massor med högkvalitativt utmanande dunderrock att köpa, synd bara att låtarna fortfarande är oförskämt dyra (17 kronor styck).

Rock Band 4
Rock Band-konkurrenten Guitar Hero är också snart tillbaka, då endast i form av ett renodlat gitarrspel utan trummor, sång och bas (Guitar Hero Live). Något som enligt mig känns betydligt mindre intressant.

Rent spelmekaniskt är Rock Band 4 riktigt, riktigt bra. Precis som vanligt med andra ord. Harmonix musikspel har enligt mig alltid lyckats otroligt väl med att inte bara bygga atmosfär och nyfikenhet på musikalisk uppbyggnad för min del utan även skapat en bandkänsla som Guitar Hero helt enkelt aldrig kunnat tävla med samt proppat mekaniken med belöningsmoment som sporrar till nya utmaningar, att hela tiden bli bättre. Spelbarheten är fysisk, något man i allra högsta grad kan ta på och det är ingen konst att börja svettas under ett köttigt Dream Theater-pass, något som gör subgenren till en given favorit för min del. Det är överskådligt, lättkalibrerat, städat, tight och vansinnigt beroendeframkallande och de nya funktionerna är för det mesta suveräna.

Nya sololäget "Freestyle" är den enskilt största och mest lyckade spelmässiga förändringen och efter att ha lirat säkert 150 solon likt en plastutrustad Yngwee-wannabe är jag helt övertygad om att detta är en briljant funktion som jag inte förstår hur vi kunde leva utan. Varje gång det nalkas gitarrsolo aktiveras en freestyle-sektion med passande tonalitet som möjliggör byggandet av egna solon som sedan kan återanvändas eller finslipas. Första gången jag testade detta hade jag problem att begripa exakt hur det fungerade, i detalj, eftersom det finns en överraskande stort djup i själva mekaniken men det tog inte många omgångar med Van Halens "Panama" för att jag skulle flippra knappar likt Eddie köttar strängar på sin älskade Peavy Wolfgang.

Även trumpartierna har fått sig en släng av freestyle-momenten fast i något annorlunda form. Dynamic Fills är en ljuvlig liten nyhet som gör trumspelet i Rock Band 4 till det bästa såhär långt. Instrumentdelarna är helt enkelt suveräna i det här spelet och tack vare nya, mer kraftfulla konsoler är mängden fördröjning minimal och laddningstiderna härligt korta.

Rock Band 4
Rock Band 4 backar tillbaka till Rock Band 2 och slopar mycket av simulationsaspekten från trean.

Rent tekniskt är Rock Band 4 fantastiskt. Visst, vare sig karaktärerna (som du kan skräddarsy) eller själva rockklubbarna/arenorna andas "new gen" då det märks att Harmonic återanvänt massor av modeller från Rock Band 3 men det är fyra gånger så högupplöst, grafiken är renare och känns väldigt polerad utan minsta lilla bekymmer. Ljudkvaliteten är ännu bättre. Harmonix har alltid varit grymt bra på just mixning och här är de verkligen skarpare än någonsin. När alla instrument, inställda på Expert, prickar alla noter helt perfekt och aktiverar "Overdrive" samtidigt i exakt samma ögonblick - är kvaliteten på musiken som strömmar ut ur redaktionens Klipsch Reference Premiere-högtalare inget annat än fantastisk.

Karriärläget heter den här gången "The Tour" och är lika väl utbyggd som humoristiskt klockren och proppad av variation och utmaning. Visst, det tar inte särskilt många timmar att spela igenom den och därmed gå från aspirerande rookie till världens största rockband jag hade roligt från första till sista sekund och här har Harmonix lyckats bygga mycket god balans mellan små, intima klubbar och riviga rockdängor till stora arenaspelningar med låtar från U2 och Foo Fighters.

Rock Band 4
En liten mysig nyhet är att trummisen nu kan räkna ned på hi-haten när låten startar, något som många trummisen gör i verkligheten.

Medan karriärdelen är lyckad lyser såväl online play som träningsläget med sin frånvaro, likväl som stöd för Pro-gitarren från Rock Band 3 samt synthen. Detta är mycket, mycket tråkigt - såklart, och något som tillsammans med den bleka/tunna låtlistan drar ned betyget från 8 till 7 för min del. Rock Band 4 är för det mesta strålande men känns ibland lite som en light-produkt utan den mängd spellägen och innehåll som föregående spel erbjöd. Att man dessutom inte pulat in fler låtar och framförallt bättre låtar gör att jag stannar vid att kalla detta för "bra" och reserverar utlåtandet "jättebra" till dagen då Harmonix DLC-adderar ett träningsläge, mer låtar samt online play.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Klockren spelmekanik, fantastiskt ljudkvalitet, 1600 låtar i musikbiblioteket, härliga nya funktioner
-
Blek låtlista, saknar practice mode, saknar onlineläge, stödjer inte keyboard
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Rock Band 4Score

Rock Band 4

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Efter fem års dvala är världens bästa musikspel äntligen tillbaka. Petter har rockat loss...

5
En ny omgång uppsägningar hos Harmonix

En ny omgång uppsägningar hos Harmonix

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Saker och ting har inte gått lika bra för Harmonix på slutet. Rock Band 4 blev aldrig den återuppståndelse gör genren som de hoppades på och Fig-crowdfundingen för att...



Loading next content