The Walking Dead: No Man's Land

Tänk dig att du tar en stadig skopa med spel likt Boom Beach och Clash of Clans i höger hand. Ta sedan en likvärdigt redig näve med turbaserad strategiaction likt Xcom i din vänstra. Smäll sedan ihop de båda labbarna och bilda en fin liten klump. Häll sedan en ordentlig hink med den kritiker- och publikhyllade TV-serien The Walking Dead över klumpen. Voilá: The Walking Dead: No Man's Land.

Som du säkert förstår så uppfinner inte No Man's Land hjulet på nytt när det kommer till mobilspel. Utvecklarna Next Games har skamlöst plockat på sig de finaste partierna från andra framgångsrika titlar för att sedan slänga över en attraktiv The Walking Dead-kostym och med TV-bolaget AMC i ryggen har de kunnat rida på den rådande fetisch som är just zombies. Resultatet? Ett rätt så underhållande licensspel.

Spelet går delvis ut på att upprätta en bas åt överlevande, där du ska kunna erbjuda alltifrån förnödenheter till vapen, och hålla alla i livet. Ju längre in i spelet du kommer så kommer du bland annat kunna kontakta andra överlevande och få dem till din bas och skjuta ned zombies som försöker ta sig in. Den här delen av spelet är rätt standard och även fast det är rätt tillfredsställande att se sin bas växa sig större och större så finns det inga vidare överraskningar att finna. Men det värsta problemet är utan tvekan tempot. Ju längre in i spelet du kommer och ju högre rang du uppnår, desto mer kostar alla byggnationer och de tar avsevärt längre tid. Båda delarna kan så klart kringgås om du snällt flippar upp din lilla plånbok och köper mer guld för att på det sättet kunna snabba på alla processer.

Jag förstår hela grejen med mikrotransaktioner vid det här laget, det är en nödvändighet för att pengarna ska kunna rulla in till utvecklare och hela maskineriet, men jag avskyr när de sätts på ett sådant sätt att de irriterar oss spelare mer än vad de eggar oss. Mångfalden av människor som spelar No Man's Land kommer att njuta fram till den punkten då de ombeds att betala för att inte behöva vänta i en timme och trettio minuter på att deras tomatplantage ska uppgradera sig till nästa nivå. Och även om det går att hitta guld under spelets gång så är det aldrig i sådana volymer att det täcker de största uppgraderingarna som behövs. I fortsättningen hoppas jag att utvecklarna väljer att implementera mikrotransaktioner, för de är här för att stanna, på ett sådant sätt att de inte dödar spelglädjen och tempot. För det gör väl ingen glad?

Turligt nog är basbyggandet inte hela spelet utan den roligaste biten är att köra uppdrag. Det finns tio olika episoder, i nuläget, med sju olika uppdrag i varje. Du får välja ut tre personer från ditt läger innan varje uppdrag och ge dem de vapen och skydd som du för tillfället sitter inne på. Uppdragen är turbaserade och du får röra varje person i din grupp ett visst antal steg eller utföra en viss attack eller öppna en specifik låda/container/baklucka innan det är dags för zombieäcklen att traska runt lite. Du kan välja att gå på offensiven och döda alla elakingar du ser eller så kan du istället satsa på att smyga runt och utföra uppgifterna (oftast öppna olika skåp eller lådor) för att sedan ta dig säkert i mål. Efter varje uppdrag, om du utfört alla de olika uppgifterna, får du öppna tre lådor som kan innehålla allt från vapen till extra förnödenheter.

Uppdragsdesignen känns som tidigare sagt igen från många andra spel, men allt flyter på väldigt bra och är riktigt underhållande. Med en bra balans mellan strategi och action får det mig att glömma den där temposänkningen som sker borta i basen. Men problemen kommer om någon i gänget råkar bli allvarligt skadad under ett uppdrag, då du måste vänta en viss tid för att denne ska kunna delta igen. Om du inte fläker upp plånkan självfallet. På ett sätt får detta dig att tänka några gånger extra innan du gör ditt drag på uppdragen då du kanske inte vill att din uppgraderade karaktär ska bli ofantligt skadad och ute ur matchen alltför länge. Men oftast blir du bara frustrerad.

The Walking Dead: No Man's Land må inte sköta sin mikrotransaktioner särskilt snyggt då dessa inkräktar både på spelarens tålamod och spelsug samtidigt som de drar ned spelets tempo något oerhört, men många sektioner av spelet håller en ändå kvar. Uppdragen erbjuder en härlig mix av både strategi och action, grafiken är klart smakfull, musiken från TV-serien används väldigt bra och även fast basbygget har sin beskärda del med problem så är det ändå tillfredsställande att uppgradera och utrusta sina lägervänner med allt från skydd till vapen. Detta gör No Man's Land till ett helt okej mobilspel.