Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

LIVE
HQ
logo hd live | Forza Horizon 5
See in hd icon
Svenska
Gamereactor
recensioner
The Legend of Zelda: Twilight Princess HD

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD

The Legend of Zelda: Twilight Princess är återigen butiksaktuellt nästan tio år efter dess initiala release. Vi har tagit reda på hur bra det håller i det moderna spelklimatet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

The Legend of Zelda: Twilight Princess var, och är, ett väldigt speciellt spel för undertecknad. För att förstå varför måste vi kanske ta en titt på min relation till spelmediet i mina tidiga år. Det första spelet jag någonsin spelade var Duck Hunt på NES. I det ögonblicket var det något av det coolaste jag någonsin sett och det introducerade mig till underhållningspotentialen som mediet höll. Det var dock först när jag spelade Ocarina of Time till Nintendo 64 som jag insåg att spel kunde vara så mycket mer än bara underhållning.

För mig var Zelda-seriens tredimensionella debut det ultimata beviset för att spel kunde agera som en portal till främmande världar där du som spelare fick möjlighet att lära känna figurer som du aldrig hade annars och ta del av äventyr som i vår värld, som helt plötsligt kändes lite tristare i jämförelse, vore helt omöjliga. Ocarina of Time har varit mitt favoritspel sedan dess. Och om så inte vore fallet hade Twilight Princess mest troligt inte haft samma genomslagskraft hos mig. Det är nämligen det närmsta vi kommit en riktig uppföljare till Ocarina of Time, såhär nästan arton år senare. Jag kommer aldrig glömma när det utannonserades på E3 år 2004. Jag ryser bara vid tanken. För detta var ju vad fansen ville ha just då. Både Majora's Mask och Wind Waker var enastående spel (och enligt många bättre spel än just Twilight Princess) men de var inte detta.

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD
Twilight Princess är tio år gammalt i år och det syns. Men det är fortfarande ett urcharmigt äventyr som du borde spela.
Detta är en annons:

I år är det tio år sedan Twilight Princess släpptes och det firar Nintendo genom att släppa titeln igen, i remastrad form, på Wii U. Det är lättare för mig att granska spelet kritiskt idag än då. Mycket tack vare att jag inte är sexton år gammal nu men också för att jag spelat det från början till slut åtminstone fem gånger vid det här laget. Och även om det idag inte känns som "herregud, detta är det bästa som existerar i universum" är det ändå ett kärt återseende.

Låt oss börja med vad som är nytt för denna återutgivning. Det är som sagt en remaster, snarare än en remake - det vill säga mer av en retuschering av originalet än en total makeover. Den som har spelat The Legend of Zelda: Wind Waker HD, en annan remaster också släppt till Wii U, vet vad det är vi har att göra med. Karaktärsmodeller är de samma, strukturellt är det heller ingen skillnad och musiken spelas fortfarande i MIDI-format.

Nu kör vi dock i widescreen, upplösningen är uppskruvad till moderna standarder och texturer har piffats till märkbart - vilket är den mest iögonfallande förbättringen på det stora hela. Det är inte ett vidare snyggt spel, vi talar trots allt om ett tio år gammalt spel som redan när det släpptes såg gammalt ut - Gears of War släpptes nästan samtidigt, för sjutton - men man ska inte underskatta hur mycket de förbättrade texturerna gör. Nu är detaljer som motivet på spelets första sköld tydliga för mig, och så var inte fallet på Wii.

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD
Det är svårt att inte tänka på hur mycket bättre The Legend of Zelda: Skyward Sword hade gjort sig i HD, med tanke på den mer stiliserade grafiken. Tyvärr är det nog så att spelet är på tok för beroende av Wii-fjärren för att en remaster skulle vara logisk att producera.
Detta är en annons:

En annan faktiskt lite förvirrande skillnad här är att spelet har spegelvänts, något som kanske låter lite konstigt för den som inte spelade Wii-versionen. Ni förstår, Link har alltid varit vänsterhänt så när Twilight Princess flyttades från Gamecube till Wii stod Nintendo med dilemmat att majoriteten av de som kommer spela spelet är vänsterhänta. Eftersom att Wii-fjärren skulle simulera känslan av att svinga ett svärd fick de fixa det på något sätt och istället för att göra Link högerhänt valde de att spegelvända hela världen. Väst blev öst och vice versa. I Wii U-versionen är inte det längre en faktor så världen erhåller sitt ursprungliga Gamecube-tillstånd och Link är en lefty igen. Detta har egentligen ingen som helst konsekvens men för mig som är van vid att finna Kakariko Village i väst och Lake Hylia i öst blev det ibland lite desorienterande när det var helt tvärtom.

Spelet har också stöd för Amiibo och här finns tydligen en grotta för varg-Link att utforska som är låst bakom det men eftersom att jag inte har fått tillgång till figuren (och inte äger en enda av de gamla heller) är det inget jag har fått chans att testa. Utöver detta tillkommer de uppenbara Wii U-gimmickarna som möjlighet att ha kartan på Gamepad-skärmen, byta föremål med touch-kommandon och använda gyron för att sikta med pil och båge. Samtliga av dessa moderna nymodigheter fungerar väl och tjänar ett syfte men det går lika väl att spela utan med Wii U Pro-kontrollen, vilket jag i slutändan föredrar framför den bulkiga och betydligt mindre ergonomiska Gamepaden.

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD
För den som spelade Wii-versionen av Twilight Princess när det begav sig kanske minns att det inte gick att vrida kameran på grund av avsaknaden av en andra styrspak. I HD-upplagan är det problemet ett minne blott.

Annars är det samma gamla Twilight Princess som du känner till sedan innan som gäller. De små problem jag hade med spelet förut känns betydligt större nu, dock. Världen i sig, exempelvis, känns så öde att jag finner det svårt att leva mig in i den. Att den är så stor, vid och tom på vegetation och andra naturliga objekt gör knappast saken bättre. Jag är ännu mindre av ett fan av Links vargform nu också, mycket på grund av att hans färdighetsrepertoar aldrig riktigt utvecklas men också för att strider är så mycket trögare med honom än människo-Link. Fiender trillar nämligen ofta ner på marken och förblir orörliga i liggande ställning en stund innan de reser sig igen och som varg kan du inte anfalla en liggande fiende. Det resulterar i en nedrans massa menlöst väntande, vilket sällan är kul.

Detta är en annons:

Jag tycker heller inte om gimmicken med "den mörka världen", eller "twilight-världen" som det kallas. Det är redan på ett konceptuellt plan något som är så urbota uttjatat och det är inte ens en ny idé för Zelda-serien. Det är dessutom i twilight-världen som de flesta av de påtvingade varg-sektionerna utspelar sig i och för att "knuffa undan mörkret" måste du (som varg) leta upp och döda massor av stora insekter. Det är precis lika olidligt trist som det låter.

HQ

Det värsta av allt är kanske hur jobbig jag upplever twilight-atmosfären i sig. Det är mörkt och färglöst, musiken är underligt otrevlig och snudd på omöjlig att nynna på och jag kan aldrig göra något annat än att längta tillbaka till det "vanliga" Hyrule när jag befinner mig i twilight-varianten. Lyckligtvis tvingas jag inte vara där lika länge som det känns och när du mot slutet kan vista dig där i mänsklig form är det inte riktigt lika hemskt som när man är fast i vargform, men överlag hade jag lätt kunnat leva utan spelets titel-gimmick.

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD
Midna fick snabbt en hängiven skara fans och det är inte oförtjänt. Av alla följeslagare vi haft att göra med i serien är Midna utan konkurrens den med mest av en egen personlighet och hon har sina egna anledningar till att hjälpa Link i hans uppdrag.
Detta är en annons:

Ovanstående är dock de enda egentliga "stora" problem jag har med Twilight Princess i helhet. Annars tycker jag att det är ett oerhört bra spel, precis som jag minns det. Jag uppskattar att spelet delar mycket av sitt bildspråk med sin andliga föregångare Ocarina of Time och även om berättelsen och inramningen har sina egenheter är detta väldigt, väldigt Ocarina of Time i sin struktur. Det går definitivt att dra paralleller till hur Nintendo 64-titeln i sin tur var väldigt likt A Link to the Past.

Precis som man kan förvänta sig från ett Zelda-spel är musiken här helt underbar i sina bästa stunder. Även i detta avseende hämtas det mycket inspiration från Ocarina of Time. Jag älskar Zora-drottningens vackra ledmotiv, som är ett nytt arrangemang av Serenade of Water. Det nya Kakariko Village-temat är mycket mer annorlunda än sin 64-bitarsmotpart men passar som handen i handsken och stråkarna samt gitarrplinkandet i Lake Hylia-musiken är förtrollande. Särskilt förtjust är jag i melodin som spelas efter att man har besegrat en boss och det slutar alltid med att jag stannar kvar lite längre än jag behöver bara för att få höra mer av den.

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD
I Twilight Princess lär du dig olika svärdattacker genom spelets gång, i mycket större utsträckning än i andra titlar i serien. Tyvärr kräver spelet aldrig att du använder nya tekniker men de hjälper i alla fall till att hålla striderna någorlunda engagerande - även om striderna aldrig har varit i fokus för Zelda-spelen.

Det jag tycker Twilight Princess gör bäst är dock templen. Och tur är väl det - här finns det nämligen gott av dem och det är inte mer än en eller två som jag inte tycker håller måttet. Faktum är att jag tycker att detta spel erbjuder några av seriens absolut bästa. Jag gillar hur skogstemplet leker med konceptet att låta en armé av apor hjälpa dig i din framfart. Arbiter's Grounds tar idéer från ett par av Ocarina of Times mest ikoniska tempel och sätter en ny spin på dem och bossfajten tillhör en av seriens mest unika. Snowpeak Ruins är spännande för att det inte är ett tempel alls, det är någons hem och jag gillar när Nintendo kastar runt konventionerna för vad en Zelda-dungeon är och bör vara. Tyvärr har Twilight Princess sitt alldeles egna Water Temple - Lakebed Temple. Om det inte vore för denna styggelse till vattenbana hade Twilight Princess stått sig som den mest fläckfria av Zelda-titlar, åtminstone sett till just templen.

Detta är en annons:

Och detta är ju ändå The Legend of Zelda. Dåliga Zelda-titlar är extremt sällsynta och för mig tillhör Twilight Princess topp fem i serien. Här finns all den härliga design, alla kluriga pussel, minnesvärda karaktärer och hinkvis av gammal hederlig spelglädje som man förväntar sig från Zelda-spelen. The Legend of Zelda: Twilight Princess HD får givetvis en solklar rekommendation, trots att det inte har åldrats lika väl som Wind Waker eller är lika unikt som Majora's Mask. Om du aldrig spelat detta förut har du just nu ett guldläge att ändra på det och även om du spelat det förut kan det definitivt vara värt att plocka upp för att återbesöka Hyrule tillsammans med Midna.

HQ
HQ
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastiska tempel, urcharmig musik, uppdaterade texturer, smart pusseldesign, rikt på nostalgikickar, Midna är en grym kompanjon
-
Tom värld, jobbiga twilight-sektioner, Lakebed Temple suger
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

The Legend of Zelda: Twilight Princess HDScore

The Legend of Zelda: Twilight Princess HD

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

The Legend of Zelda: Twilight Princess är återigen butiksaktuellt nästan tio år efter dess initiala release. Vi har tagit reda på hur bra det håller i det moderna spelklimatet...



Loading next content