King of Fighters XIII

Det är inte särskilt konstigt för mig att det alltid funnits en stor önskan att återgå till det bekanta. Istället för att behöva lägga energi på någonting nytt som skulle kunna svika. Det finns få industrier där detta fenomen är mer självklart än i vår egen, då det i flera år varit populärt att ta gårdagens klassiska spelserier och försöka ge dem nytt liv med den senaste tekniken.

Skillnaden med denna konsolgeneration är att det i de flesta fallen inte varit tillräckligt med att bara ge spelet ny, fräsch grafik. Fler utvecklare blir istället bättre på att analysera vad det var som gjorde originalen så oemotståndliga, för att däremot kunna fokusera på att vidareutveckla konceptet helt och hållet. Detta är en positiv utveckling, och jag kan erkänna att den resulterat i några av mina bästa spelupplevelser. Det är en utveckling som jag hoppas fortsätter i framtiden.

Det är också denna sortens kärlek och utveckling King of Fighters XIII dryper av första gången jag startar upp det. För även om jag fortfarande inte riktigt kunnat bli av med smaken av den ljumna föregångaren, krävs det inte många rundor med det nya spelet innan det blir tydligt att det nu handlar om ett betydligt bättre kapitel i serien.

Före King of Fighters XII släpptes hade SNK Playmores berömda fightingserie fått tae mot allt mer kritik för ett spelsystem som bara blev mer ojämnt för varje ny iteration. Det klagades även på det pixelerade utseendet. Därför låg det ett stort fokus på det grafiska i King of Fighters XII, där det stora karaktärsgalleriet och de många bakgrunderna ritats i mycket högre upplösning och fått mjukare animationer. Tyvärr fick inte spelbarheten samma uppmärksamhet, då det fortfarande var onödigt komplext och klumpig.

Min rädsla att utvecklingarna inte lärt sig sin läxa denna gång heller försvinner dock så fort jag får se den behagliga menyn, som erbjuder enkel tillgång till ett träningsläge och tre andra sätt för den ensamme spelaren att bemästra King of Fighters XIII på. Mission fokuserar på inlärningen av en enda specifik karaktär, och lär dig hur alla unika attacker länkas samman och hur timing spelar in i en viss combo. Arcade ger dig möjlighet att bygga upp ett lag bestående av tre olika karaktärer och resa jorden runt för att testa dina färdigheter mot andra kampsportsexperter.

I Story kan du bara välja mellan förbestämda lag, som alla har en roll i en historia som inte kommer att kännas särskilt engagerande om du inte redan har en god förkunskap om vad som försiggås i King of Fighting-serien. Det är dock trevligt att man vid ett flertal tillfället får möjligheten att välja mellan olika vägar att ta i berättelsen, och man kan gå tillbaka när man är klar för att se hur de olika valen påverkar handlingen.

Vare sig du är nybörjare eller expert när det kommer till King of Fighters bör du ta vara på de tips spelet kommer med, då SNK Playmore har utökat den spelmässiga kärnan med hela tre nya delsystem som måste utnyttjas på rätt sätt för att man ska kunna stå som segrare i slutet av en match.

Power-mätaren laddas upp regelbundet och ger dig tillgång till extra kraftfulla versioner av de normala specialattackerna, och riktigt effektiva Desperation Moves. Hyperdrive-mätaren laddas genom att utföra manövrer och tricks som spelet ständigt beskriver i vänstra hörnet av skärmen, och kan bytas ut mot så kallade Drive Cancels. Dessa är turbo-attacker som kan avbryta en specialattacks animation, vilket möjliggör att en helt ny combo kan inledas. Tillsist har vi Guard-mätaren som minskar varje gång en inkommande attack blockeras, vilket efter ett tag lämnar en i ett försvagat tillstånd.

Men spelsystemet har inte bara förbättrats med nya funktioner. Balansen är justerad och resultatet är ett fightingspel som flyter på mycket bättre än tidigare och som också känns mer lättillgängligt för nya spelare. Detta eftersom det krävs färre knapptryckningar för att utföra någonting som ser imponerande ut nu. Speldjupet är dock inte glömt. Självklart finns det väldigt komplexa kombinationer med oförlåtande timing att lära sig om nu man skulle känna för det. Det bör också nämnas att kontrollen är oerhört skarp, och förlorade möjligheter är nästan alltid ditt eget fel.

Alla som tidigare försökt hitta motstånd online i King of Fighters-serien har troligen gång på gång möts av en hackig och nästa ofärdig spelupplevelse, som fått dem att fråga sig vad utvecklarna hållit på med. I King of Fighters XIII har multiplayer-komponenten lyckligtvis förbättras avsevärt, men den är fortfarande inte så pass välutvecklad att den skulle kunna utmana exempelvis Street Fighter IV.

Jag stötte på allt från disconnects till hackande spel med destruktivt lag som fick mig att trycka på konsolens på/av-knapp av rent frustration. Det tar också relativt lång tid att hitta en match, men en läcker lösning på detta är möjligheten att kunna spela Pratice och Arcade för dig själv medan du väntar - smart. Generellt sett är dock online-delen fortfarande inte tillräckligt bra, och även om det är en punkt som många fightingspel haft problem med förr så borde det flesta problemen idag vara helt eliminerade.

Det är ganska uppenbart att SNK Playmore tittat på några av de större problemen som tidigare spel i serien haft, som stridssystemet, spelkontrollen och balansen. De har tagit åt sig av kritiken och fokuserat på att åtgärda allt detta, och det har i sin tur resulterat i ett spel som är bättre än sin föregångare på alla sätt och vis. Tyvärr handlar det fortfarande om en spelserie som inte riktigt lärt sig tilltala en bredare publik, och den ligger fortfarande efter på den allt för viktiga online-fronten. King of Fighters XIII är utan tvekan ett steg i rätt riktning, men det är inte den definitiva delen i serien.