Enter the Gungeon

Det gäller att blanda smart idag för att sticka ut. Här har vi action och utforskande i en smaskig cocktail proppat med karaktär. Här krävs skicklighet och framförallt tålamod och det är inte sällan som jag slitit mitt rödlätta hår i renodlad frustration. Allt handlar om vapen. Låsa upp nya, skaffa nya, skjuta nya vapen, blanda vapen och mysa tillsammans med spelets alla krutpåkar. Ibland blir det kanske lite väl stort fokus på just detta men när jag hittar den Nintendo Zapper-liknande bössan som avfyrar blixtar och pixlade ankor (kärlek!) är allting förlåtet.

Det blir ofta frustrerande. Lite som Super Meat Boy, jag skriker och formar min högerhand till en liten pil och hackar frenetiskt mot skärmen, som en galen människa. Enter the Gungeon har den effekten. Det kan mycket väl göra dig permanent galen om du har otur, så extremt enerverande kan det ibland vara. Men samtidigt kroniskt underhållande/utmanande. Detta går, precis som i Dark Souls-spelen, hand i hand.

Spelkontrollen är intuitivt supersmidig, mekaniken väl fungerande och väl balanserad. Designen är slående snygg, handritat tjusig och tilltalande hela spelet igenom precis som den tekniska biten. Snyggt formgivna omgivningar har satts samman med ryslig fingertoppskänsla till en spelvärld proppad av personlighet. Variationen är toppenbra och spelet känns konstant fräscht. Det finns dessutom gott om lyckad humor här. Mängder... Det märks att Dodge Roll haft riktigt roligt när de utvecklade Enter the Gungeon.

En av de bästa aspekterna i det här spelet är dessutom "tutorial"-biten, något som vi nästan enbart nämner i våra recensioner om den stinker stjärtskåra (vilket den verkligen inte gör här). Här erbjuds en finurligt utförd omgång för att sakta men säkert vänja spelaren vid den grundläggande mekaniken och allting flyter på så pass bra att jag nästan skulle vilja använda detta som ett praktexempel på hur en riktigt välskapt tutorial ska fungera.

Det finns massor att upptäcka i det här spelet och lusten att krypa in i nästa rum är ständigt påtaglig. Mycket på grund av hur högt uppskruvad själva svårighetsgraden är. Medan fiendernas projektiler rör sig i hanterbara hastigheter till en början, blir det snabbt snudd-på omöjligt att "dodge-roll:a" sig förbi strila strömmar av dödliga laserstrålar och vinande kulor. Under äventyrets gång kommer du att stöta på gott om dödliga fällor och läskiga fiender och det handlar om att ha tungan rätt i mun, hela tiden. Fiendedesignen är originell och det finns en riktigt imponerande variation av olika karaktärstyper här som boostar känslan av att man faktiskt spelar en titel vars utvecklare haft genuint tokskoj under hela processen.

Den största missen i det här spelet är att jag inte får leka med mina favoritvapen så mycket som jag hade önskat samt att random-lådorna innehållande hemliga bössor är för få. Svårighetsgraden är lite väl högt ställd, också, men i övrigt är det för min del mycket enkelt att rekommendera Enter the Gungeon.