Svenska
Gamereactor
recensioner
Total War: Warhammer

Total War: Warhammer

Folket bakom Shogun, Rome och Medieval har blandat sin snustorra dunderstrategi med Warhammer...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det känns som ett vågat, lite annorlunda val av The Creative Assembly. Att blanda deras sedvanligt historiskt korrekta upplägg med en rollspelsvärld proppad av superskruvat tokbrutal och internationellt dyrkad fantasy. Som tur är vet vi sedan länge att teamet bakom Total War-serien vet vad de pysslar med. Deras våghalsiga chansning har i det här fallet resulterat i ett fullständigt fantastiskt strategispel som trollbundit mig under flera veckors tid.

Hur man än vänder och vrider på det är Total War som spelserie, med dagens mått mätt, en anrik sådan. Det allra första spelet, Total War: Shogun, släpptes för 16 år sedan och sedan dess har den Sega-ägda brittiska studion spottat ur sig åtta till i samma följetong. Vi har fått lekt skrivbordsgeneraler i olika tidsåldrar, i olika delar av världen i form av radikalt olika typer av krig. Det har dock alltid handlat om en historiskt korrekt inramning som månget fan av Total War såklart älskat.

Total War: Warhammer
Total War: Warhammer är det tionde spelet i serien signerat brittiska Creative Assembly.

I och med spel nummer tio har detta ändrats, radikalt. Games Workshops kultförklarade Warhammer-licens är allt annat än historiskt korrekt realism utan någon slags motsats till vad Creative Assembly vanligtvis proppar sina strategititlar med, trots detta känns hela upplägget med koncept och allt ruskigt naturligt redan från första musklicket. Kartan är fortfarande fullsmockad med krig även om delar av spelmekaniken förändrats. Taktiken består även om det nu finns båda magi och ordentligt överdrivna dundervapen att slunga fram och tillbaka på slagfältet.

Detta är en annons:

Det första som slår mig när jag startar Total War: Warhammer är den begränsade mängd val som jag som spelare ställs inför från start. I tidigare Total War-titlar har jag fått välja mellan upp till nio olika klasser att spela som medan det i Warhammer-versionen nu endast finns fyra. Den femte inkluderades aldrig i den recensionsversion som jag testat vilket gör att jag helt enkelt måste återkomma vid senare tillfälle med mitt utlåtande om just den hör delen av spelet.

Jag velar ett tag innan jag till slut väljer Empire, den mest allsidiga karaktärsklassen som köttar sig fram på slagfältet med spikklubbor, yxor, svärd och morgonstjärnor stora nog för att förstöra en mindre Jämtländsk by. Magi-klassen erbjuder eldbollsslungande trollpackor medan Orks som karaktärsklass fokuserar på mängd och att kriga med hjälp av sanslösa överdrifter när det kommer till rena antal. De gröna slempropparna är överlägsna när det kommer till närstrid och har mängder av olika specialtrupper såsom pilbågsskyttar som (vilt skrikande) rider på enorma spindlar eller gladiator-liknande häst/vagn-uppsättningar med frustande vargar istället för pålitliga pållar.

Total War: Warhammer
Detta är det första strategispelet av Creative Assembly som inte är grundat i verklig historia.

Dvärgklassen är motsatsen till Orks. De håriga pyttegubbarna har mycket god teknisk kunskap och lever mestadels i grottsystem vilket gör deras "Tech Tree" är proppat av kraftfull teknologi. De går att kriga med hjälp av såväl enorma kanoner till primitiva helikoptrar om man väljer att spela som dvärgarna och det är en klockren klass för nybörjaren. Enkla att bygga, svåra att ha ihjäl. De saknar dock kavalleri vilket gör att de är långsamma och att jaga ikapp fiendetrupper som drar sig tillbaka från en pågående strid är i stort sett omöjligt.

Detta är en annons:

Precis som Ork-klassen kan de förflytta sig underjord för att på så sätt ta sig runt hinder och flankera sina fiender. Om fiendetrupperna hittar dina dvärgar i tunnlarna underjord handlar det om att slåss till döden, dock. Utvecklarna har balanserat spelet så att det inte går att fly undan en fight om man som dvärg eller ork nyttjar tunnlarna och grottsystemen under själva slagfältet.

Sen har vi de vampyraktiga "Undead" som är spelets mest unika karaktärsklass. Deras främsta förmåga stavas "Vampiric Corruption" och med hjälp av den kan vampyrerna sprida skräck och sakta-men-säkert ta över hela byar utan att slå ett enda slag. Vampyrerna har väldigt kraftfull magi till sitt förfogande och de kan återuppliva sina egna döda soldater vilket gör dem till en mycket kapabel klass som tvingar dig som spelare att tänka annorlunda och hela tiden anpassa dig till vad som sker på slagfältet. Det märks hela tiden hur noggranna The Creative Assembly varit med att vara förlagan och Warhammer-universumet troget och de har verkligen lyckats skapa unika klasser som tydligt särskiljer sig från varandra.

Total War: Warhammer
Grafiken är finfin och spelet flyter mycket bättre än vad Rome II gjorde vid lanseringen.

Den femte rasen, Chaos, är inte med i standardspelet men skickas med (gratis) till alla som förhandsbokat Total War: Warhammer. Som jag nämnde tidigare fick vi i vår recensionsversion aldrig tillfälle att klämma på dessa herrar och får helt enkelt lov att återkomma med intryck vid senare tillfälle.

Den enskilt största omställningen för mig som tillbringat tusentals timmar med de nio föregående Total War-spelen är tillkomsten av flygande farkoster. Detta skapar en hel annan dynamik och likt Starcraft II krävs det att man har större uppsikt och en annan typ av närvaro när man spelar Total War: Warhammer än tidigare delar i serien. Spelmässigt har utvecklarna öppnat upp spelvärlden mer eftersom de nu tillåter nyttjande av luftrummen och det känns för mig som om de tillfört en extra dimension.

Att lämna pilbågsskyttar eller kanonmaskinister ensamma utan försvar kan snabbt bli ödesdigert då de i princip är kanonmat för fiendens luftburna attacker, inte minst om man lirar mot en "Undead"-armé proppad av lömska (likbleka) vampyrer. Trollformler och magier är också något som är helt nytt för Total War som spelserie och även om utvecklarna talade 100% sanning när de för ett halvår berättade för oss under en intervju att magi inte kommer att vara spelavgörande (eller spelförstörande) så är fiffigt nyttjande av trollformler ibland tillräckligt för att en jämn strid ska väga över i ens favör.

Det finns en balans i det här spelet som jag ärligt talat inte hade väntat mig. Inte för att det är perfekt och inte för att The Creative Assembly inte kommer att fortsätta att förbättra och polera Total War: Warhammer efter spelet rullats ut i butik - men med tanke på att man kastat snorgröna träskmonster mot svävande vampyrer samt kryddat med flygfarkoster och neongrönt gnistrande magi, hade jag förväntat mig något mer... Lekfullt och inte riktigt så polerat.

Total War: Warhammer
Vi saknar blod, inälvor och avhuggna lemmar men förstår varför Sega valde att utesluta det.

Det gäller i allra högsta graden den tekniska biten, också, som i Rome II gjorde mig väldigt besviken. Den här gången har studion haft mer tid på sig, det märks, och resultatet är ett spel som endast kraschat en enda gång för mig under de 40 timmarna som jag tillbringat tillsammans med Total War: Warhammer. Den artificiella intelligensen imponerar, grafiken är knivskarpt tydlig och designmässigt läcker när jag skruvar upp allt på "Max" och det flyter jättefint.

Striderna i den här titeln innehåller klart mer karaktär och klart mer personlighet än vad vi är vana vid när det gäller den här studions strategititlar. Det handlar inte längre om att välja mellan 29 versioner av i stort sett samma soldat (med varierande färg på kläderna) utan radikalt olika karaktärsklasser som tillsammans bildar en helhet fylld av originalitet och dynamik. En annan aspekt som imponerar är dessutom ljudet där framförallt röstskådespeleriet utmärker sig. Bra dialoger, härlig ljudkvalitet och trevlig musik gör detta till en fröjd för örat på samma sätt som för ögat.

När det gäller grafiken ogillar jag det faktum att utvecklarna uteslutit blod och inälvor, något som verkligen hör Warhammer-världen till. Detta har med åldersgränsen att göra, såklart, och jag förstår hur Sega har resonerat men jag hade velat se möjligheten att aktivera "Blood, Guts and Gore" eftersom det känns som att Warhammer förtjänar det.

Total War: Warhammer
Creative Assembly släpper Total War: Warhammer den 24:e maj till PC och Mac.

Under 16 års tid har jag njutit av den här spelserien och det är för min del enkelt att fastställa det faktum att jag aldrig haft roligare än såhär. Med lite (läs: mycket) blod hade jag delat ut vårt maxbetyg.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Underbar design, klockren grafik, härligt ljud, fantastiskt spelsystem, fenomenal dynamik, god variation, massor av innehåll
-
Det saknas blod, långa laddningstider
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Creative Assembly berättar om Wood Elves

Creative Assembly berättar om Wood Elves

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Förra veckan visade vi en ny trailer (finns längst ned i denna nyhet om du missat) för Total War: Warhammer-expansionen Realm of the Wood Elves, och idag kan vi bjussa på...

2
Två nya hjältar till Total War: Warhammer

Två nya hjältar till Total War: Warhammer

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Total War: Warhammer-tillägget Realm of the Wood Elves har just släppts med en väldans massa nytt innehåll. Men det betyder inte att Creative Assembly tänker lägga sig på...



Loading next content