Svenska
Gamereactor
recensioner
Inside

Inside

Limbo-skaparna Playdead är nu redo för att släppa lös deras nästa spel, Inside, i det vilda. I vår recension förklarar vi varför vi är mer än nöjda med spelet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det hela börjar med en flykt. En liten, oskyldig pojke glider ner för en slänt i ett mörkt, dystopiskt landskap och missar precis de vassa, lysande strålkastarna. Jakthundar har släppts loss och deras frenetiskt aggressiva skall ekar genom det mörka landskapet. Maskerade män söker högt och lågt i varje vrå, allt medan horder av fångade människor fållas in i massiva fordon för att föras långt, långt bort.

HQ

Detta är början av Inside, det nya spelet från de danska utvecklarna Playdead som tidigare tagit världen med storm med deras excellenta debutspel Limbo. Inside är en subtil, mörk och obskyr berättelse om en nedslagen värld som du behöver röra dig igenom, gömma dig från och - viktigast av allt - frukta varje aspekt av. Allt vill skada dig och ingen kan hjälpa dig. Allt du kan göra är att fortsätta röra dig framåt och försöka komma undan det växande mörkret.

Inside är Limbo 2.0. Det är inte bara en andlig uppföljare, i avseendet att du kan känna föregående spels DNA. Nej, vi pratar om det närmaste du någonsin kan komma till att kalla det en sanna uppföljare på Limbo, både artistiskt och mekaniskt. Inside är en 2D-plattformare strösslad med en hel del pussellösning för dig att dyka ner i, och det kräver väldigt ofta att du interagerar med ett föremål eller två i miljön för att lyckas. Berättandet är extremt subtilt och helt befriat från så mycket som en enda dialograd. Det enda du kan göra är att granska noggrant, analysera och göra det samma som pojken du kontrollerar gör - var medveten om din omgivning.

Detta är en annons:
Inside
När vi först får bekanta oss med pojken som du får kontrollera genom spelet verkar han befinna sig i en enorm knipa. Mer kontext får vi inte.

Inside svämmar över av atmosfär från start till slut och lyckas att berätta en lika djup som simpel historia utan att protagonisten säger ett knyst eller ens med textbaserad kommunikation. Allt är gömt mellan raderna men det lyckas lämna ett magnifikt intryck på spelaren. Faktum är att Inside vinner mycket på att inte ha dränkts i onödigt väsen. Spelarens upplevelse av spelets miljöer och händelser är i centrum genom hela grejen och den mer avskalade tillvägagångssättet uppmanar till spekulation - du aktiveras konstant och tvingas dra dina egna slutsatser. Jag recenserade nyligen Deadlight: Director's Cut och en av de större problemen med det spelet var huvudrollen Randall, vars eviga monolog blev som ett tjockt lager av plastfolie över det egentliga berättandet. Allt liv i spelets narrativ kvävdes, som följd. Överexponering stryper allt. Inside faller aldrig offer för denna fälla, precis som Limbo inte gjorde heller, och även om du aldrig får svar på alla dina frågor så är spänningen som kommer med nyfikenheten det bränsle som håller igång dig.

Playdead har uppenbarligen några riktigt talangfulla grafiker och animatörer för om du tyckte att Limbo var en fantastisk visuell upplevelse kommer Inside få din käke att falla. Designen är medvetet "edgy" och simpel och som i fallet Limbo är färgpaletten begränsad. Detta betyder att balansen mellan ljus och skuggor får utrymmet att komma till liv och som följd ser Inside ofta ut som en rörlig silhuett, en målning. Det gör spelet till en magnifik syn att skåda och jag blev flertalet gånger tvungen att bara stanna upp och uppskatta faktumet att jag var en del av denna vackra men ack så lömska värld. Det grafiska i Inside snor verkligen showen, så enkelt är det. Allting från de 1989-inspirerade robotvakterna till de förfallna resterna av vad som en gång var en modern civilisation känns helt rätt inom spelets ramverk.

Inside
Medan världen i Limbo kändes mer abstrakt och drömlik känns världen i Inside mer påtaglig och förankrad, men minst lika skräckinjagande.
Detta är en annons:

Det finns som sagt ingen dialog i Inside och inte ens övriga ljud är ofta förekommande. Precis som i berättandet blir mindre i slutändan mer för pojkens fotsteg ljuder mer sant i de tomma industrihallarna och regnet som vibrerar på de rostiga tunnorna på de mörka fälten ekar med mer djup och karaktär - när det finns så lite att lyssna på, lyssnar du mer noggrant. Den kusliga musiken är inte heller där ofta men den finns där för att ackompanjera dig när situationen kräver det som mest. Blir du plötsligt jagad av något ondskefullt stiger tempot snabbt och musiken kickar igång. Det är fortfarande mörka, pulserande, elektroniska melodier som gäller men när du rör dig genom miljöerna är det väldigt ofta så att det enda som håller dig sällskap är ljudet av dina egna fotsteg och andetag. Känslan av isolering höjs hela tiden av ljuddesignen.

Inside handlar om själva upplevelsen, kompositionen av dessa utsökta ingredienser som när de blandas formar en harmonisk enhet och det är anledningen till att ingen enskild aspekt av spelet är särskilt avancerad. Detta gäller särskilt inom spelets mekaniska struktur. Ja, som i Limbo finns det serie av fysikbaserade pussel, som bland annat låter dig kontrollera andra, människoliknande zombies i olika riktningar genom en speciell hjälm. Strukturen är dock, återigen, medvetet simpel men aldrig till den grad att den lämnar dig besviken. Som med Journey eller Monument Valley är det inte pusslens vikt eller utmaningen som skapar underhållningen. Nej, underhållningsvärdet och ditt engagemang kommer i en mer subtil form. Inside är ett av de där spelen som tar sig in under skinnet på dig från första bildrutan och släpper inte taget om dig förrän flera timmar efter att eftertexterna har rullat.

Inside
Känslan av ensamhet och att vara jagad är ständigt påtaglig här och du kommer ställas inför nya fasor med jämna mellanrum.

Flera stycken i denna recension innehåller jämförelser med Limbo och även om du behöver recensera ett spel på dess egna meriter och se de båda som två separata ting liknar Inside sin föregångare på mestadels positivt sätt - men även lite negativt. Det råder inga tvivel om att detta representerar ett enormt hopp fram för Playdead som studio men på samma gång känns Inside lite väl bekant stundtals och ibland ser det faktiskt lite ut som en direkt uppföljare till Limbo, istället för något nytt som bygger på de bästa elementen från det. Inside är sannerligen mer ambitiöst och det känns både större och bredare och som en naturlig förlängning av föregångaren men det kan också kännas som ett eko från det förflutna. Att hoppa med huvudkaraktären känns exakt som att hoppa i Limbo, precis som rörelsemönstren, spelets filosofi kring berättande och pusseldesign. Detta är inte ett klagomål, nödvändigtvis, då idén att bygga ett nytt spel på en grund så solid som Limbo inte är dålig - det är bara så att spelet inte känns så färskt som man hade kunnat hoppas.

Detta innebär dock som tur är inte att Inside är mindre magiskt, för det är verkligen en plattformspärla vi har att göra med här vilket än en gång bekräftar att Playdead är en studio att räkna med, som kan skapa spelupplevelser som definitivt lämnar spelaren påverkad. Inside är en mörk berättelse om en dystopisk framtid och sällan har ett spel med såhär lite narrativ exponering känts så verkligt. Det säger verkligen mycket om studions artistiska talang och berättarförmåga. Förväntar du dig något helt annorlunda i jämförelse med Limbo kommer du mest troligt att lämnas besviken men det stoppar inte Inside från att vara ett fantastiskt spel.

HQ
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastisk atmosfär, solid pusseldeisgn, grymt vacker grafik, stark känsla av ensamhet
-
Kanske lite väl likt Limbo
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Oliver Thulin
Bland alla spel som har släppts hittills i år står sig Playdeads Inside som det absolut obehagligaste. Världen som jag, i rollen som en namnlös pojke, tvingas röra mig igenom kan vara bland de sjukaste jag sett i ett TV-spel på länge. I Inside utforskar jag inte min omgivning, jag gör allt jag kan för att överleva den. Och allt detta i den mest positiva av bemärkelser. Visst känns formeln igen från den andliga föregångaren Limbo och något enstaka moment kan kännas något långdraget men de bristernas betydelse ter sig så liten när de ställs emot vad som gör spelet bra.

Jag gillar berättelser som säger mycket med lite och Inside säger verkligen oerhört mycket med enastående lite. Spelet borde användas som ett skolexempel på hur något som är simpelt, i allt från kontroll till grafik till berättande, kan bli något så stort. Med Inside har Playdead bevisat att framgångarna med Limbo inte var en engångsförteelse och för mig finns det inte mycket annat att göra än att utfärda en solklar rekommendation. 9/10

Medlemsrecensioner

  • fille49
    Det hela liret börjar väldigt konstigt upplagt och musiken gör en ganska ledsen. Vill jag verkligen spela detta. Jag är en liten pojke i en... 3/10

Relaterade texter

2
Playdead släpper fysisk utgåva av Inside

Playdead släpper fysisk utgåva av Inside

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Playdead, utvecklaren bakom de unika äventyren Limbo och Inside, utannonserade tidigare i år en kraftigt begränsad samlarutgåva av sistnämnda. Intresset tycks ha varit...



Loading next content