Svenska
Gamereactor
recensioner
Star Ocean: Integrity and Faithlessness

Star Ocean: Integrity and Faithlessness

Sju år efter The Last Hope är det dags för ett helt nytt kapitel i Star Ocean-sagan. Calle har utforskat fantasybyar och rymdskepp och satt betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Kommer ni ihåg Star Ocean: The Last Hope? Kommer ni ihåg När skämskudden åker fram? Star Ocean: The Last Hope kammade hem en stabil förstaplacering på vår lista över de mest pinsamma spelögonblicken, någonsin. Behöver ni friska upp minnet om varför vi satte det som etta - ta en titt här. Var redo att stänga av ljudet snabbt ifall du har en sjuk familjemedlem närvarande. Gamereactor ansvar ej för svimningar, kräkanfall eller panikattacker. Star Ocean: The Last Hope bjöd på en ensemble av genuint horribla röstskådespelare och dialog så krystad och obekväm att vi hade skämts mindre av att stå och högläsa svenska översättningen av Fifty Shades of Gray för svärföräldrarna.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det... men jag önskar att Star Ocean: Integrity and Faithlessness var lika uselt på den fronten. Jag önskar att vi fått en ny Lymle som säger "kay" och en ny scen likvärdig den när Sarah Jerand tumlar nerför en backe och skriker "AaaaAAAaaaaAAaaaah!" Då hade jag åtminstone haft något att reagera över. Något att skratta åt, peka på och säga: Det här är ju hemskt. Istället är hela spelet som Immortan Joe i Mad Max: Fury Road brukar säga: "Mediocre!" Vare sig det handlar om röstskådespelarna, karaktärerna, berättelsen eller spelbarheten är allting väldigt, väldigt mediokert.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Räkna med att återbesöks samma platser flera gånger, då utvecklarna gillar backtracking lite mer än vi andra.

Vi kan börja med berättelsen. Premissen är simpel: Barndomsvännerna Fidel och Miki lever i en by som är under attack från ett skurkaktigt rövargäng. Fidel och Miki drar till huvudstaden för att be om hjälp, men då hela landet befinner sig i krig med grannlandet till väster så finns det ingen hjälp att tillgå. "Rövhatt!", säger Fidel och Miki och drar hemåt igen. På vägen ser de ett mystiskt "rymdskepp" krascha. Jag skriver "rymdskepp" med citationstecken för att Fidel och Miki inte har en aning vad ett "rymdskepp" är. Fidel och Miki är av mer klassiskt medeltids-fantasy-snitt; de slåss med svärd och magi och klär sig i ringbrynjor och kortkorta kjolar. Några "rymdskepp" har de minsann aldrig sett. Tills ett kraschar precis framför dem.

Ur skeppet kommer en liten flicka. Efter henne kommer ett gäng mystiska typer som ser ut att ha rymt från en Tron-inspelning. "Ge oss flickan!", vrålar de, men Fidel och Miki skyddar henne (såklart). Snart visar det sig att flickan, Relia, ruvar på mystiska krafter (såklart) och att mörka, kosmiska skurkar är ute efter henne (såklart), och att Relia i fråga inte kommer ihåg vem hon är eller varifrån hon kommer (såklart!) Fidel och Miki ger sig fan på att lösa mysteriet och på vägen mot gåtans svar får de (givetvis) sällskap av en trave andra brokiga figurer. Exakt varför många av dem bestämmer sig för att hänga på och riskera sina liv för en random flicka som knappt pratar är oklart; spelet slösar inte mycket tid på triviala detaljer som motiv eller karaktärsfördjupningar.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Kistor ligger strösslade lite varstans i spelets värld. Helt enligt klassisk JRPG-logik.

Utvecklaren Tri-Ace har försökt väva in dialog och händelser "sömnlöst" under spelets gång. Det är sällan som scener bryts för en traditionell mellansekvens; oftast saktar karaktärerna istället ner och börjar traska alltjämt som de pratar sinsemellan. I många scener står de i ring och pratar och under tiden tillåts spelaren spankulera runt i låst gångläge. En osynlig barriär hindrar dig från att gå för långt. Visst är det trevligt att Tri-Ace försöker sig på något nytt, men som resultat blir jag som spelare ännu mer distanserad till berättelsen. Det är ofta otydligt vem det är som pratar och det uppstår aldrig en känsla av nerv eller dramatik när karaktärerna till 80 procent bara står/går/lutar sig framåt och raljerar med knappt synbara ansiktsanimationer.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Striderna är ofta fartfyllda och bjuder på snabb underhållning i sin enklaste form. Kaotiska, javisst. Trasiga? Kanske, i viss mån. Men roande.

Tri Ace har snickrat ihop ett hyfsat habilt byggde om vi tittar på det yttre. Spelet är långt ifrån Uncharted 4-snyggt (långt, lång ifrån) men flyter på i stabila 60 bilder per sekund och bjuder på tillräckligt putsad fasad för att ögonen inte ska skjuta ur hålorna, rulla ner till kajkanten och dränka sig själva. Miljöerna kunde definitivt ha mått bra av lite mer detaljer men designen på karaktärerna, på monstren och på en del av platserna vi besöker lyfter det till godkända nivåer.

Stridssystemet är också helt okej, om än defekt. Tänk Final Fantasy XII och valfri Tales of-titel; du styr en av karaktärerna men kan växla mellan dem med ett simpelt knapptryck. Det finns olika roller att lära sig och fördela i gruppen. Någon kan tilldelas rollen som helare, en annan krigare. Rollerna ska - i alla fall enligt spelet självt - göra det möjligt att skräddarsy hur du vill att dina karaktärer ska bete sig under fighterna. Jag kan inte påstå att det märks särskilt väl när det väl hettar till. Även om jag sätter en karaktär på att agera defensivt så går fanskapet ändå på som en murbräcka i nästa fight.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Som mest kan du ha sju karaktärer med dig. Du styr en medan resten sköter sig själva.

Spelets tutorial ältar också om den så kallade sten-sax-påse-principen där en viss attack är effektiv mot en annan attack, som i sin tur är effektiv mot en tredje attack. Sten-sax-påse, ni fattar. I kaoset som uppstår när sju karaktärer går loss samtidigt och skärmen exploderar i ljuseffekter och blixtar är det dock helt åt helvete omöjligt att spela efter någon sorts sten-sax-påse-princip. Det blir ren hack'n slash istället, och det funkar oftast precis lika bra. Ytligt och småtrasigt stridssystem till trots är fighterna ändå ganska roande. Övergångarna mellan utforskande och pryglande går apfort, striderna har högt tempo, ser bra ut och känns oftast belönande.

Till spelets allra mest irriterande inslag hör några av bossfighterna; när mitt gäng måste skydda en viss karaktär från att dö. Jag avskyr den sortens inslag som bygger på att skydda en NPC som antingen ska desarmerna en bomb, öppna en dörr eller ledsagas från punkt A till punkt B; alltid lika hjälplös och usel som en begagnad IKEA-möbel. I Star Ocean: Integrity and Faithlessness dras det till sin spets under flera strider när jag måste dräpa bossen innan en viss karaktär i mitt lag dör. Bara principen irriterar mig, men Tri-Ace gör det ännu jävligare genom att låta bossarna närmast rusa mot karaktären som inte får dö. Än mer frustrerande blir det när flera av dessa moment föregås av långa, tradiga pratsekvenser som inte går trycka förbi. Dör jag - eller snarare, dör karaktären som inte får dö - måste jag alltså se om samma pratsekvens igen. Det blir snabbt mer än lovligt frustrerande.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Utdela tillräckligt mycket stryk och du fyller en mätare som låter dig utföra spektakulära superattacker, perfekta vid trilskande bossmöten.

Ska vi prata lite bilspråk såhär mot slutet av mitt raljerande kan vi betrakta Star Ocean: Integrity and Faithlessness som en tråkig gammal Saab. Den funkar; den tar oss i mål, men själva resupplevelsen är ganska obekväm och det finns varken AC eller radio. Översatt i spelterminologi: Det visuella är okej, spelkontrollen okej, musiken typiskt JRPG-mysig och stridsystemet habilt. Samtidigt dras spelet med en kamikaze-AI som gör att all form av speldjup försvinner. Det öser på med alldeles för mycket backtracking där jag måste springa fram och tillbaka genom samma korridor (förklädd till skog eller dalgång) flera gånger, och jag blir mer engagerad av innehållet i Åhléns-katalogen än av berättelsen och karaktärerna i Star Ocean: Integrity and Faithlessness.

I slutändan är det enda som verkligen sticker ut titeln: Integrity and Faithlessness. En fruktansvärt osexig titel och en solklar kandidat till "Årets fulaste titel" jämte Kingdom Hearts HD 2.8: Final Chapter Prologue. Och det säger väl det mesta om spelet som helhet, egentligen. Att undertiteln är det mest unika med det.

Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
Star Ocean: Integrity and Faithlessness
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Helt okej design, helt okej musik, helt okej stridssystem
-
Ytliga karaktärer, generisk historia, trist berättargrepp, mycket backtracking, frustrerande bossfighter
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Star Ocean 5 tycks vara på väg till PC

Star Ocean 5 tycks vara på väg till PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Efterlängtade japanska rollspelet Star Ocean: Integrity and Faithlessness släpps till Playstation 4 nästa vecka, men det verkar som det kanske kommer kunna avnjutas till...

Ny information om Star Ocean 5

Ny information om Star Ocean 5

NYHET. Skrivet av Oliver Thulin

Square Enix bekräftade att Star Ocean: Integrity and Faithlessness (som vi för vårt sinnestillstånds skull helt enkelt kallar Star Ocean 5) är under utveckling av Tri-Ace...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy