Abzû

Azur-blått vatten omger mig och vart jag än vänder mig går det inte att urskilja vart horisonten slutar och vattenbrynet börjar. Jag är en dykare, omgiven av vatten och blir via en illustration av en Dualshock 4 instruerad att trycka på R2, för att dyka. Jag bryter vattenytan och i samma sekund som världen ovanför försvinner möts jag av samma syn som jag på daglig basis mötte när jag för nio år sedan var i Thailand - kritvit sandbotten kantad av djupgrönt sjögräs och kristallklart vatten. När jag via samma illustration lärt mig hur man kontrollerar sin karaktär och börjar paddla framåt sätter stråkarna, som i olika intensitet kommer att hålla mig sällskap äventyret igenom, igång och jag känner mig redan avslappnad och i perfekt harmoni med vattnet. Jag har startat spelet klockan halvtvå på morgonen och blir uppe en timme längre än planerat, för Abzû är bland det mysigaste testat på länge och det spelar bitvis även på hjärtats skörare strängar.

Abzû är utvecklarna Giant Squids första spel och ger dig som spelare i uppdrag att utforska djupet för att se vad som döljer sig under vattenytan. Utvecklarna har lovat tonvis med överraskningar och läser man på spelets Steam-sida står det: "Utforska en dold värld och färdas allt djupare ned i det färgsprakande och levande havet." Det är i princip det jag var redo på handlingsmässigt och spelet ger dig inte mycket till kontext i början. Det lär dig hur man kontrollerar dykaren och sedan gäller det att simma. Nedåt, uppåt, åt sidorna och bakåt för att upptäcka. På vägen möter du alla tänkbara vattendjur som kan tänkas leva under ytan. Guppies, krill, späckhuggare, delfiner, bläckfiskar, blåvalar och olika typer av hajar... Sistnämnda får mig att tänka på utvecklarnas sista ord på Steam: "Tänk dock på att faror lurar i djupet.".

Spelet är uppdelat i olika zoner och dessa är hem åt olika sorters flora och fauna. Utan direkta pilar eller informationsrutor styr du din dykare med vänster styrspak och spanar runt med höger. Simmar framåt gör du med R2 (eller med RT om du som jag spelar med en Xbox 360-kontroll). Sen interagerar du med fyrkant (eller X) vilket du kommer göra ett flertal gånger under simturens gång. Första gången du använder sagda kommando är när du hittar din kompanjon. Denne krabat är en mekanisk liten robot i gul metallklädnad och utrustad med bland annat ett lyse och sylvassa, utfällbara armar. Det är, i princip, en högteknologisk konservburk som kommer flyta vid din sida från zon till zon och vara behjälplig där vägen blockeras.

Med det är inte bara metallbitar på botten som är av intresse. På flera ställen finns statyer föreställandes olika fiskar som du kan sätta dig på för att meditera. Handlingen i sig är inte så upphetsande men här har vi ett av Abzüs starkaste kort, nämligen möjligheten att utan ens egen inblandning kika runt på havets alla invånares egna liv. Kameran flyger från dig till närmsta fisk, visar dennes namn och låter dig sedan följa firrens göromål. Ackompanjerat med spelets stråkar är det rent utsagt tidvis hypnotiserande och jag har suttit i flera minuter och sett på när en "common dolphin" simmar tillsammans med sin flock, undviker mötande fiskar eller tar sats för att göra ett hopp för luftintag. Använd vänsterspak för att byta fisk och hitta sedan alla dessa platser spelet igenom för att utforska varje fisks sysselsättning.

Miljöerna är sagolikt vackra och varierande. Från att jag till en början kan se både botten och havsytan samtidigt till ett smalt, klaustrofobiskt rör till en öppen yta där vattnet omsluter mig helt och hållet och det enda jag ser är det mystiska djupet underifrån, knappt upplyst från strålarna ovanjord långt ovanför. När jag spelar tänker jag främst på filmen Det Stora Blå, då jag flertalet gånger känt mig otroligt liten och maktlös (speciellt när man simmar sida vid sida med en kaskelot). Andra rullar som jag tänker på är The Abyss och Avatar då jag möter det ena skådespelet efter det andra, vissa med lite övernaturliga element. Jag vill som du kanske redan märkt inte säga så mycket om detaljer då spelets mening är att upptäcka dessa själv, men vad jag kan tala om är grafiken. Bakom den står samma art director som Flower och nu senast det mästerliga Journey. Och det märks. Gnistrande klara, kontrastrika färger är vad som bjuds i djupet. Spelet är som jag redan sagt sagolikt vackert och att se det gröna sjögräset vaggas av det vykortsblåa vattnet är en fröjd för ögat. Jag skulle kunna sätta en tia enbart för det grafiska här, så vackert är det. Och det måste upplevas, helst i 4K (jag körde större delen av äventyret i 1440p tack vare AMD:s virtuella supersampling, på en 24" 1080p-skärm). Och jag säger dig, sjögräset, korallerna, stenarna, sanden och de antika skatterna som väntar var kristallklart krispiga. Jag låter bilderna tala för sig själva - men det är fortfarande bäst i rörelse.

Rent tekniskt är det också väldigt stabilt. Jag började med att vrida upp allt på ultra och ställde in upplösningen på 1080p. Avsaknaden av V-sync gör mig lite fundersam då jag skulle vilja se hur spelet uppfört sig låst till antingen 30- eller 60 bilder i sekunden. Jag började med solida 60 rutor men så fick jag en dipp ned till 30 (direkt alltså). Sedan upp igen. Sedan ner. Vanligtvis skulle jag avfärda det här som ostabil skärmuppdatering och sätta det som ett fett minus men här är det inget irritationsmoment, i alla fall inte för mig. Efter lite spelande drog jag slutsatsen att skärmuppdateringen sjunker då det händer lite fler saker samtidigt eller då du som spelare befinner dig i trånga utrymmen. Vid stora öppna ytor var det inga större problem. När jag sedan skruvade upp upplösningen ytterligare (1440p) utan att ändra övriga inställningar landade mätaren på 40-60 bilder per sekund, vilket inte heller störde mig. Anledningen är nog för att spelet inte har någon som helst form av screen-tearing vilket, om detta fenomen infaller, kan vara väldigt tröttsamt. Ett önskemål hade dock varit möjligheten till V-sync, som sagt. Jag har, som indirekt nämnt, spelat PC-versionen och för jämförandets skull kan jag nämna att min dator består av en Intel Core i5 4690 på 3,5 Ghz tillsammans med ett R9 290 4 GB, inget av vardera överklockat.

Nackdelarna med det här spelet är få. Otroligt få. Det skulle väl vara att den kräsne rynkar på näsan åt den något instabila skärmuppdateringen men annars är det så gott som fritt från klagomål. Jag önskar dock att det var lite längre. Efter drygt två- tre timmar har jag simmat igenom äventyret men då det är så satans vackert (ursäkta min franska) så har jag inget emot att komma tillbaka till dessa vatten för lite R&R. Jag kan dock se att inte alla kommer hålla med mig om mitt höga betyg då detta spel säkerligen inte är för alla. Det är inte snabbt, det händer inte så överdrivet mycket som höjer pulsen utan är snarare för den som inte har något emot en lugnare resa, för den som hellre spenderar lite extra tid än springer förbi. Har du överseende med tiden spelet tar att klara ut, älskade antingen Flower eller Journey, eller bara är intresserad av ett spel som inte håller dig i handen det minsta och samtidigt vill uppleva något lite annorlunda, då råder jag dig starkt att titta närmare på Abzû