Svenska
Gamereactor
recensioner
Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past

Björn har spenderat otaliga tågresor med att spela och njuta av Dragon Quests fantastiska värld...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jag vaknar upp i en sömnig fiskebyn, vattnet från det ändlösa havet kluckar utanför och någonstans i mörkret hörs mina föräldrars bekymmersfria snarkningar. Tyst som en kyrkmus smyger jag ur sängen och går över det försiktigt knarrande golvet mot ytterdörren, mot friheten och nattmörkret utanför. Det är en underlig värld jag lever i, bestående av en enda ö i ett gigantiskt hav. Men det har börjat gå rykten, tisslas och tasslas, om att det en gång för länge sedan funnits en annan större och sedan länge bortglömd civilisation. Tillsammans med mina närmaste vänner ger vi oss ut, mestadels nattetid, för att försöka reda ut sanningen kring denna försvunna tid, övertygade om att vår värld måste vara större än denna ensamma ö vi kallar hem.

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past letar sig inom kort ut på butikshyllorna. Första gången var år 2001 till Playstation med titeln Dragon Warrior VII. För 15 år sedan mottogs spelet av en mestadels lyrisk speljury och sålde smått obscena summor i Japan. Lika positivt blev inte bemötandet i västvärlden, även om spelpressen gav spelet fina recensioner kunde det inte stå pall mot ett annat populärt rollspel med den välkända titeln Final Fantasy. Med sin avsaknad av filmiska mellansekvenser, stelare strider och betydligt sämre grafik kunde det inte rå på konkurrensen. Nyversionen av spelet släpptes i Japan redan 2013 och mötes då av glädjerop och nu har det alltså blivit vår tur att avnjuta denna kultförklarade spelinstallation. Undertecknad har spenderat större delen av sin fria tid med att göra just detta och är nu redo för ett betyg.

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten PastDragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past
Original mot remake, dåtid mot nutid. Ser du likheterna?

Tidskrävande är ett ord som passar väl in för att beskriva Dragon Quest. Jag överdriver inte i framförandet att det tog 2 timmar innan min första strid och ytterligare 22 timmar innan jag förärades nöjet med att välja klass för mina karaktärer. I jämförelse med dagens, ofta bombastiska introduktioner, är således Dragon Quest en udda sten.

Man tar sig an rollen som son till byns legendariska fiskarkapten. Tillsammans med bästa kompisarna, prins Kiefer och Maribel utforskar man ön som hyser det lilla kungariket. Utan att avslöja för mycket handlar berättelsen om tidsresande. Det är i detta resande mellan tid och rum som man får möjligheten till att besöka nya miljöer, byar och diverse grottor med tillhörande tunnlar. Den långsamma introduktionen väver ett tätt nät av mysterier och drar sakta men säkert in mig i sin intrikata väv. Det tål att nämnas att det är först efter 6 timmar som spelet på riktigt börjar engagera och faktiskt få mig intresserad. Allt innan känns i stort som en transportsträcka där man ska springa mellan punkt A och B.

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten PastDragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past
Grafiskt är Dragon Quest gediget myslöjligt. Jämfört med förlagan bredvid snackar vi ett visuellt hästkliv framåt.

Efter ett av sina nattliga äventyr vid öns mystiska tempel transporteras vår grupp tappra hjältar till en annan mystisk ö än den de är bosatt på. Här uppdagas att man via upphittade stentavlor kan återställa världens försvunna landmassa. Således blir det ens sakrala plikt att uppbringa dessa sedan länge borttappade tavlor och göra världen hel igen. Trots sin långsamma start blir narrativet väldigt engagerande och det är en tämligen mörk historia som förtäljs. Teman som förbjuden kärlek, isolering samt utanförskap behandlas och det är hela tiden en fröjd att utforska nya människoöden, hur mörka de än är. Spelets framtoning kan vid första anblick kännas något barnslig men denna falska känsla förändras snabbt mot andra mer adekvata sinnesförnimmelser.

Grafiskt är Dragon Quest en mysig historia. När det först släpptes till Playstation fick det mängder med kritik för sin begränsade visuella presentation. Detta är något som man nu gjort bot och bättring på. Världen som möter en är verkligen hutlöst charmig, full med liv och så hejdundrande mysgullig att man storknar. Vi snackar lummigt gröna öar blandat med genomtrevliga hus med fantasyklassisk framtoning.

Dock ska framföras att mängden ansikten på världens invånare återanvänds lite för flitigt och förtar lite av karaktärernas identitet. Avsaknaden av någon form av röstskådespeleri gör också att man ibland tröttnar på de mängder av textremsor som med bestämda tryck måste hamras undan. Detta är dock petitesser i en annars utomordentlig estetikfest. Monsterdesignen är en av de mer särpräglad jag skådat, med allt från stora rosa flodhästar iklädda blöjor, till miniriddare ridandes på slimebollar. Spelets i mångt och mycket humoristiska design skapar en vågad kontrast värd att applådera mot den annars mestadels mörka berättelsen.

Ljud samt musik glänser också och gör ett gediget jobb med att sätta rätt atmosfär. Stråkarna och pianomusiken som stämmer upp i de mer sentimentala partierna är ljuvliga samtidigt som de episka trumpettonerna gör underverk för att få fram känslorna av storartat äventyrande. Överlag är den samlade ljudmattan genomtrevlig och om något negativt ska tas upp är det att den hade mått bra av lite mer variation. Kort och gott skiner det audiovisuella i Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past med sin unika estetik och design samt ljuva toner, en genomgående röd tråd är dock att mer variation, såväl i designen som i musiken hade varit trevligt.

Striderna i Dragon Quest fungerar på klassiskt manér för japanska rollspel med turbaserade bataljer i överflöd. I den tidigare upplagan av spelet var dessa strider slumpade, och kunde således inte undvikas. Detta har man valt att ändra på och man kan nu se monstren fysiskt gå runt i spelvärlden och därför undvika dem om man så vill. Spelmekaniskt fungerar detta faktiskt sådär och jag är osäker på om detta var rätt väg att gå. Problematiken ligger i att bestarna är så kopiöst många, och kameravinkeln så snäv att det nästan är omöjligt att inte gå in i något av odjuren.

Faktum är också att ifall man inte rör sig förbi när monstren har ryggen mot ens glada äventyrare så upptäcks man och får springa för livet för att undvika slagsmålspisk. Ännu värre blir det i de många tunnlar och grottor som måste utforskas, där det begränsade rörelseutrymmet gör denna smygmanöver till en nästan omöjlig konst. Nu tänker du säker, varför vill man undvika knogmacksbråk? Det finns ett flertal aspekter för detta. Dels är Dragon Quest ett svårt spel, och en hel del fiender tar in kopiösa mängder stryk, dels förstör de enorma horderna av blodtörstiga odjur och de frekventa striderna mot dessa spelets tempo.

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past
Monstren har verkligen en karaktäristik utformning.

Eftersom varje strid innebär en förflyttning till den turbaserade stridsplanen och det kan finnas flertalet monster på väg till nästa framsteg blir bataljerna ibland till en upphackad frustrationslek utan dess like. Ytterligare en faktor som många gånger gjort att jag varit nära att kasta min 3DS i huvudet på närmsta pendlarkollega är hur snabbt monstren återuppstår. Vi snackar sekunder tills besten du dödade är ersatt, på samma ställe som den förra, av något nytt patrask. Lämnar du också en sektion för en annan, men sedan måste gå tillbaka, i de förvirrade nätverk som många gånger utgör Dragon Quests utmaningar (dungeons) kommer alla monster tillbaka igen. Börjar du förstå varför jag vill undvika monsterpisk till största möjliga mån? Missförstå mig inte, striderna är i mångt och mycket fantastiska, engagerande och djuplodade. De växer även än mer när man får chansen till att välja klass för sina tappra karaktärer och utveckla nya förmågor till dem. Det är dock synd att en del av nöjet med slagsmålen förtas på grund av denna spelmekaniska brist.

Dina äventyrare klättrare i nivå desto mer skärmytslingar de deltar i. Som spelare har man mindre inverkan på hur aspekter som hälsa, styrka, uthållighet och magi utvecklas då dessa ändras automatiskt efter en nivåklättring. Det är istället genom upphittandet av magiska frön som finns gömda runt om i världen som karaktärernas förmågor kan förändras. Du väljer själv vem som ska få dra nytta av det upphittade fröets kraft och således vem som ska ha mer uthållighet, vara lite starkare eller bättre på att kasta trollformer.

De olika klasserna som erbjuds är roliga, och tillför en nödvändig känsla av progression men det tål att nämnas att det tar ordentlig tid innan man får chansen till att ta del av dem. Iden med de nämnda fröna är smått genialisk och uppmuntrar till än mer utforskande av den redan inbjudande världen. Rollspelsaspekten växer och blir således både djupare och tydligare desto mer speltid man sänker in i Dragon Quest. På tal om tid. Du måste ha mycket av den om du ska kunna njuta av spelet och allt det har att erbjuda. Vi snackar om en fabulös hållbarhet och jag har efter 40 timmar bara skrapat på ytan av denna virtuella best.

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten PastDragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past
Striderna i Dragon Quest är ordentligt underhållande, om dock allt för frekventa i vissa partier av spelet.

Rörande svårighetsgraden finns det en hel del att nämna. I början av spelet känner man sig i mångt och mycket osårbar och monstren kräver inte mycket för att bita i gräset, men detta ändrar sig desto längre man lirar. Efter några timmar har motståndet försvårats avsevärt och risken för att bli oplanerat monsterkäk är överhängande. Tillkommer gör också det intrikata sparsystemet för att ytterligare försvåra ens framgång. Man kan nämligen enbart spara i kyrkor, eller hos någon av spelets sporadiskt utplacerade präster. Om du, likt undertecknad, spelat och slagits till du blivit grå och sen dukat under utan att kunnat spara och måste göra om denna ansträngningsfest igen finns det stor risk för tårar, skrik och sönderslagna Nintendo maskiner. Spelet är dock aldrig orättvist, men det gäller att förbereda sig inför diverse situationer genom att inhandla allsköns prestationsförhöjande materiel och stärkande växter och örter. Och acceptera att du kommer dö (mycket).

Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten PastDragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past
Klasserna är utomordentligt trevliga och tillför än mer längd till den redan eminenta hållbarheten.

Med sin fantastiska design, mysestetik, intrikata och mångfacetterade berättelse samt hållbarhet och ett rollspelselement som växer med tiden är Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past verkligen en fantastisk produkt som osar kvalité. Dessvärre gör spelmekaniska brister relaterade till striderna samt en alltför segdragen introduktion att helheten dras ned något i vad som annars är ett äventyr du absolut inte får missa.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Vacker grafik, estistiskt tilltalande design, engagerande handling, lång hållbarhet
-
Spelmekanisken förstör tempot, seg introduktion
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy