Svenska
Gamereactor
recensioner
For Honor

For Honor

Björn har dragit på sig riddarrustningen, slipat sitt bredsvärd och spenderat mer tid än vad som nog är rimligt i For Honors stenhårda värld för att till slut sansa sig för betyg

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Långsamt går vi mot varandra, min motståndare och jag. Våra rustningar skimrar i ljuset från solen som värmer upp den fuktiga marken de bepansrade fötterna sjunkit ner i. Luften omkring oss är fylld av strids och dödsvrål. Våra bredsvärd är dragna och de tunga sköldarna lyfta så att de täcker strategiska punkter på kroppen. Med ett gutturalt skrik gör min opponent till sist ett utfall med sitt svärd och jag lyckas med nöd och näppe blockera det tunga hugget. Utan att tänka och med en brinnande ilska måttar jag ett slag tillbaka.

Jag ser hur mitt svärd skär igenom sidan på min fiende och hur blodet forsar fram i floder från det köttiga sår som uppstår. Med tomma, blanka ögon faller min vedersakare ihop i en hög på marken. Ett lyckoskri letar sig upp ur min strupe men klipps av lika snabbt som det börjat. Ett svärd har tryckts in i min rygg med ofattbar styrka och exploderat igenom bröstkorgen likt något ur en Alien-film. Det fanns två av dem, hinner jag tänka, innan det mörknar för ögonen. Välkommen till For Honor.

Ubisofts medeltidsinspirerade multiplayerkalas är äntligen här och det är med nöje jag har avnjutit spelet ifråga. Herrn är nämligen en historienörd utan dess like och om det är någon epok som ligger mig lite extra varmt om hjärtat är det "The Dark Ages", medeltiden. For Honor blandar på ett ytterst unikt sätt aspekter från den nämnda epoken med inslag och influenser från andra forna kulturer likt de nordiska vikingarna och österländska samurajerna. På pappret passar detta lir mig som handen i riddarhandsken.

När du väl drar igång spelet får du göra ett aktivt val kring vilken av For Honors tre faktioner du vill slåss för. Valen som finns är mellan nobla riddare, råbarbariska vikingar eller hyperfarliga samurajer. Detta begränsar dig dock inte i vilken "hjälte" du kan slåss som. Även om du bankar huvuden för riddarnas faktion kan du således springa runt och göra det som både viking och samuraj. Efter detta mindre svåra val gjorts möts du av en klassisk träningsgenomgång kring de mest basala aspekterna i For Honor. Du kan sedan välja att ta del av djupare simulerade genomgångar, något som jag också rekommenderar om du vill undvika att bli alltför smiskad i dina första matcher.

Detta är en annons:
For Honor
Här har du dem. For Honors tre väderbitna fraktioner, redo att ge pisk.

For Honors Story Mode fungerar också väl sett ur ett träningsperspektiv i hur det presenterar en drös olika scenarion tagna från eller inspirerade av multiplayerkomponenten. Att beskylla historien för att vara engagerande skulle vara en överdrift. Man märker att Ubisoft lagt en hel del krut på att sälja in kriget mellan de olika faktionerna, men utan minnesvärda karaktärer och större djup missar man många basala aspekter. Du bjuds på tre kapitel med sex uppdrag i varje att svinga dig igenom. Det hela må vara roligare än det renodlade träningsläget och det faktum att man kan spela igenom det tillsammans med andra höjer värdet något. Ett slag måste också slås för de mumsiga mellansekvenserna som många gånger var härligt episka att bevittna. Inslängd som något slags obligatoriskt ock känns Story Mode dessvärre inte särskilt kul i längden. Men nu tror jag i och för sig inte att det är denna del av For Honor folk kommer lägga sitt krut på. Det är såklart i den solida multiplayerkomponenten omåttligt många timmar (förhoppningsvis) kommer bankas in.

Det är i sina underbara strider och skärmytslingar som Ubisofts senaste spelspektakel riktigt skiner. Det är må vara hutlöst enkelt att lära sig grundpremisserna för stridsschemat, men att sedan bemästra och anpassa det till motståndets varierande stilar och strategier är mycket (mycket) svårt. I sin helhet bygger det på att tajma din attacker och utfall på så vis att du lurar dig runt fiendens försvar. Initialt känns detta svårt för mig, som vanan trogen, gick in huggandes hals över huvud i tron att detta skulle ge någon form av bra resultat.

Det gjorde det inte. Oräkneliga var de gånger min tappra hjälte föll som en blodig trasa till marken utan att lyckats få in ett (!) endaste slag mot mina hånskrattande motståndare. Det gäller att bemästra blocktekniken till fullo och sedan varva den med de tunga och lätta attackerna som finnes. En man mot man duell kan ofta te sig långsam, och kan både vara tålamodskrävande samt nagelbitsaktiga på samma gång. Ett litet felaktigt utfall eller missad block kan vara direkt ödesdiger för stridens resultat. Glöm med andra ord alla de snabba, energiska och kombo-berikande lir du spelat innan då den typen av strategi leder till snabb och slafsig självdöd.

Detta är en annons:
For HonorFor Honor
När For Honors stridsmekanik är i sitt esse leverar det otroligt täta och taktiska upplevelser.

Du "låser" fast på din motståndare med ett snabbt tryck på L2-knappen och riktar sedan dina hugg med den högra analoga spaken. Det är även med denna du styr hur du blockar inkommande attacker. Enkelt må det låta, men utmaningen är större än man tror. Särskilt om du möter flera hack-glada motståndare på en gång. Beroende på hur bra du är på att försvara så bygger du upp till en "hämndmätare" som när den fylls ger dig möjlighet till att släppa loss lite mer kraftiga attacker för att vända oddsen mot din fiende. Du kan också kombinera din defensiva och offensiva strategi med kontrautfall i direkt anslutning till en antagonists angrepp, vilket kan vara ack så viktigt för att vända en hård strid till seger.

Det finns fyra klasser i For Honor, och det gäller att känna till dem väl för att kunna lyckas ute på det digitala slagfältet. Enbart genom kunskap kring hur de fungerar, vilka svagheter samt styrkor de skryter med kan du adaptera rätt strategi mot dem. Vanguards är den enklaste klassen att börja med, de är mer eller mindre Allround- hjältar som fungerar väl mot det mesta motstånd och är förhållandevis lätta att lära sig spela som. Den snabba och dödliga lönnmördar- klassen fungerar som bäst i duell mot enskilda fiender och kan generera orimligt mycket stryk, men är sämre mot flera opponenter. Det finns också en tung klass som är ypperlig i försvar och som slår väldigt hårt. I spelandet av denna karaktär krävs mängder av tålamod då en enda felaktig attack lämnar dig vidöppen för ett dödligt mothugg eftersom att man i sin bastanta rustning är väldigt långsam.

Slutligen kommer vi då till hybrid-hjältarna som är en kombination av flera av ovan nämnda klasser och unika för varje enskild fraktion. På riddarnas sida har vi Lawbringers, som i korthet kombinerar aspekter från Vanguards samt Heavies och är experter på att kontra attacker. Vikingarna har i sin tur Valkyrie, som är mycket snabb och oberäknelig i hur de kan spelas. Sist men inte minst bjuder samurajerna på Nobushi, som är ordentligt svår att spela och använder sig av en lång, dödlig pik för att hålla distans mellan sig själv och hackköttet.

Ett tips är att du testar på alla om du vill öka dina chanser till framgång på de blodiga krigsfälten. Samtliga av klasserna kändes trevligt nog välbalanserade och genuint roliga att lira. Dock har en del relativt hög inlärningskurva, likt Nobushi men även Lawbringers som var tämliga svåra att få effektiva. Jag fann även lönnmördarna för dödliga i nuläget och möjligen måste deras snabbhet korrigeras då det just nu är hutlöst lätt att racka upp obscena mängder döda motspelare. Detta digra bibliotek av spelbara karaktär ger en fabulös variation värd att applådera.

For HonorFor Honor
Varje faktion har fyra klasser att välja. Samtliga är ett nöja att lira, även om min personliga favorit är riddarnas Warden. Customization-möjligheterna som erbjuds till dessa krigare är fylliga, djupa och framförallt obotligt tjusiga.

For Honor bjuder också på en form av loot och crafting-system. Genom att spela såväl Story Mode som Onlinekomponenten låser man upp diverse ny utrustning som du kan beklädda din redan vackra lekamen med. Får man något icke önskat eller som man redan äger kan detta omvandlas till stål för att uppgradera din redan existerande rustning och vapen. Utformningsmöjligheterna för din karaktär är digra och det är verkligen kul att klä din karaktär med nya bestialiska dödskläder. Utöver att vara estetiskt tilltalande så kan de också ge dig bättre offensiva och defensiva färdigheter. Din tappra hjälte går även upp i nivå efterhand som du lirar vilket låser upp olika förmågor som kan brukas i strid. Det hela är en mycket progressiv upplevelse som ger djup samt möjligheten till att utforma sin alldeles egna hjälte.

Apropå strid. Mängden spelsätt som finns i For Honor sträcker sig till fyra: Dominion, Deathmatch samt Duels & Brawl. I dominion spelar man fyra mot fyra och tävlar om att hålla flest strategiska punkter på kartan. Bataljerna är ofta händelserika, och med AI-styrda soldater i rollen som kanonmat kan du räkna med mängder av blod. Även om jag gillar spelläget finns det ett litet minus som verkligen drar ner upplevelsen. Det ovan nämnda stridssystemet fungerar mycket bra i strid en mot en, men slänger du in flera spelare i mixen är det en annan historia.

Det blir ofta en enda rörig sörja och oavsett hur förfinat och genomtänkt det är så förstörs en del av For Honors nöje i de spellägen som slänger in fler än två spelare. Det var till exempel ytterst enkelt för mig att, utan att ens låsa fast på motståndarna, banka dem i ryggen medan de slogs mot en av mina lagkamrater. En annan problematik i just dominion är plottrigheten. Med mängder av datorstyrda soldater och övriga spelare blir det ofta otroligt svårt att utnyttja sig av den annars eminenta stridstekniken och få överblick samt struktur på de energiska matcherna. Detta hindrar som tur inte dominion från att vara beroendeframkallande, involverande samt härligt säreget i sitt upplägg.

Deathmatch är uppdelat i två varianter. Elimination och Skirmish. I Elimination lirar man totalt fem ronder och din karaktär återuppstår inte vid död, men kan dock återupplevas av en lagkamrat. På pappret låter detta spelläget riktigt kul, men dessvärre förstörs en del av dynamiken i hur ens hjältar kan komma in i leken igen med hjälp av lagkamrater. Det blir ofta till ett evigt campande vid de döda liken för att förhindra att de bringas tillbaka till jordelivet, vilket gör att tempot i matcherna förstörs. Detta sker inte alltid, och när Elimination fungerar är det en alldeles fantastisk kreation i dödens tecken. Skirmish är din vanliga, traditionsenliga variant på dödsmatch. Flest inslagna skallar vinner, helt enkelt. Det är mestadels väldigt roligt och lagarbete är oumbärligt för att segra. Fungerar inte samarbetet i gruppen blir resultatet nästan alltid negativt då det är i princip omöjligt att solospela mot flera blodtörstiga kombattanter.

For HonorFor Honor
For Honors spellägen är ljuvliga när de fungerar som tänkt även om Dominion är något för smetigt.

Duels & Brawl är strider en mot en, eller två mot två. Duels är min personliga favorit. Här kommer nämligen spelmekaniken till sin rätt och bringar precis rätt mängd spänning och taktik. Brawls är även de roliga, men blir ibland något förutsägbara i hur det oftast blir till att slakta ner en opponent så fort som möjligt för att sedan göra processen kort med den kvarstående motståndaren i två mot en-stil. Utöver allt som redan nämnts finns också ett övergripande meta-spel som sammanväver de olika spellägena. Det är i form av en karta, över de olika faktionernas land, som man väljer var man vill slåss och långsamt men säkert försöka erövra landområden. Det hela fungerar väl och tillför mervärde till spelupplevelsen.

Ett problem med Online-portionen för mig har varit Matchmaking-haveriet som flertalet gånger gjort det svårt att komma in i matcher och även genererat onödigt mycket väntetid. Ett antal gånger har jag även funnit mig utkastad, utan förklaring, ur en pågående spelomgång. Vidare känns det lite absurt att en stor del av matcherna har innehållit bots på antingen mitt lags eller motståndarnas sida, en många gånger helt avgörande faktor för förlust eller vinst då de är lätta att läsa och utmanövrera. Detta är såklart aspekter som Ubisoft måste och kan jobba bort, men som det är nu förstör det tyvärr en del av njutningen.

For HonorFor Honor
Dessa dystra skärmar är tyvärr mer av en normalitet än raritet i nuläget.

For Honor är otroligt vackert, såväl estetiskt som tekniskt. Vi talar om ett smått sinnessjukt detaljarbete rörande både miljöer och karaktärer. Omgivningar som finns är omsorgsfullt genomarbetade och avspeglar väl de olika kulturerna i spelet. Allt från riddarnas karga borgar, vikingarnas ogästvänligt kyliga marker och samurajernas grönbeväxta land är utomordentligt läckert. Många är de gånger jag stannat upp för att insupa allt det ljuvliga, och belönats med ett svärd i plytet. Jag upplevde aldrig några större tekniska brister, utan imponerades istället över hur väl liret flöt. Möjligen hade fler banor varit trevligt att få ta del av, något som såklart kommer åtgärdas framåt i tiden.

Animationsarbetet är snudd på äckligt bra, vilket såklart är ett måste i ett spel som bygger på närstridsstrid med vassa tillhyggen. Audiovisuellt finns det dock lite att önska. Musiken känns tämligen generisk och är allt annat än minnesvärd. Desto bättre är då ljudeffekterna när du slafsar ditt svärd genom en kropp, blockar inkommande hugg eller sprintar över olika underlag.

Att sätta ett slutgiltigt betyg på Ubisofts ultra-ambitiösa projekt är inte lätt. Det är ett tekniskt samt visuellt mästerverk av rang och när stridsmekaniken fungerar är den fantastisk och unik. Antalet klasser samt loot-systemet tillför en utomordentlig variation och ger bra hållbarhet samt djup. Det märks verkligen att Ubisoft ansträngt sig i att skapa något utöver det vanliga. Till viss månn lyckas de också i sin grandiosa vision med att injicera nytt blod i en värld berikad av multiplayer-spel där fokus är på strid medelst stort skjutvapen. Tyvärr dras helhetsintrycket ner av aspekter som osystematisk matchmaking samt att spelmekaniken inte riktigt samspelar med en del av spellägena. Möjligen är detta brister som kan plåstras över och förbättras, men som det är nu känns handen lite för liten i den annars blankpolerade riddarhandsken som är For Honor.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastiskt djup, taktisk spelmässig dimension, härlig grafik, vacker estetik, ljuvlig stridsmekanik
-
Instabil matchmaking, stridsmekaniken och vissa spellägen kompletterar dåligt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Stridssystemet i For Honor är superdjupt, fyllt av nyanser/lager och utmaningar och det känns redan under mina första timmar att detta kommer att ta veckor att till fullo bemästra. Kanske månader. Att kalla det för en svärdsimulator är (hör och häpna) inte särskilt överdrivet och den biten är väldigt lätt att tycka om. Här har Ubisoft överträffat sig själva. Det är resten av spelet som inte håller tillräckligt hög kvalitet, enligt mig. For Honor är nämligen slarvigt presenterat, dränkt i märkligt jobbiga menyer och nedlusat av tomma spellägen och dryga mikrotransaktioner. Det ekar tomt, är idag ett rätt ihåligt spel som jag förmodar kommer att växa till sig med tiden. Det är dock svårt att kalla det något annat än "bra" med tanke på hur underhållande/utmanande själva fighterna verkligen är. 7/10

Relaterade texter

For HonorScore

For Honor

RECENSION. Skrivet av Björn Ragvald

Björn har dragit på sig riddarrustningen, slipat sitt bredsvärd och spenderat mer tid än vad som nog är rimligt i For Honors stenhårda värld för att till slut sansa sig för betyg

0
For Honor passerar 35 miljoner spelare

For Honor passerar 35 miljoner spelare

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Som otaliga spel redan bevisat är det mycket svårt att både lansera och underhålla en live service-titel under lång tid. Ett spel som dock yckats över all förväntan är...

2
Prince of Persia utannonserat till For Honor

Prince of Persia utannonserat till For Honor

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Ubisoft har inte exakt varit sparsamma med att låta sina populära serier gästspela i For Honor, så dagens utannonserande lär inte bli någon enorm chock. Från och med nu...



Loading next content