Monster Hunter är hutlöst populär i Japan. Tänk dig hysterin kring Pokémon + rå fisk, dubbla det och du får en ganska rättvis bild av hur tokiga japanerna är i Capcoms stilbildande spelserie. I Europa är vi inte alls lika tokiga i följetongen men den japanska kärleken för upplägget i sig har naturligtvis resulterat i flertalet kopior såsom God Eater 2: Rage Burst, Lord of Arcana och Toukiden. Utvecklarna bakom det sistnämnda har nu försökt kopiera Capcoms framgångsrecept ännu en gång, med blandat resultat.
Toukiden 2 börjar riktigt dåligt. Din resa inleds utan någon egentlig introduktion och du slungas rätt in i hetluften då spelvärlden attackerats av en fiende som kallas Oni. Spelaren sugs in i en demonisk portal (av en demon) och efter att ha mist medvetandet, vaknar du upp tio år senare till en dyster verklighet. Mänskligheten har i stort sett utrotats och folket som återstår har delats in i grupper och placerats i olika zoner. Trots att du är en främling för de flesta i de olika zonerna handlar det till en början mycket om att bilda grupper, skaffa vänner och allierade för att kunna slåss mot de regerande Oni-skurkarna.
Utanför säkerheten som erbjuds i zonerna lever Oni rövare och luften är giftig vilket gör att endast starka krigare med massa erfarenhet kan leva här ute. Det handlar om att förbereda sig väl inför varje resa utanför zonen och upplägget är lika simpelt som det är atmosfäriskt även om Omega Force knappast kommer att vinna några storslagna priser för innovation och originalitet, direkt.
Spelvärlden i Toukiden 2 är stor, expansiv och inbjudande - åtminstone delvis. Det finns gott om variation eftersom den delats in i de olika zonerna och under äventyrets gång får jag chans att upptäcka nya delar av den. Det finns förvisso inte särskilt många olika saker att göra förutom att samla saker och slåss mot fiendemonster, men det hade räckt långt om det grundläggande spelmekaniken hade varit bättre.
Spelkänslan och spelkontrollen känns geggigt medioker och jämfört med Monster Hunter har utvecklarna Omega Force gjort ett ganska risigt jobb med att skapa den där härliga känslan av att verkligen träffa när man attackerar sina fiendemonster. Det finns gott om monster här och gott om vapen men på det stora hela spelar det ju ingen jätteroll då allt känns blekt. Hela kalaset blir till slut så monotont och enformigt att jag näsan somnar framför TV:n, vilket som sagt är synd och skam med tanke på att upplägget är så fantastiskt bra som det faktiskt är, åtminstone i Capcoms original.
Precis som i Monster Hunter är det viktigt att kapa av fiendebestarnas olika kroppsdelar efter att man hackat ned dem till marken. Detta måste gå snabbt, dock. Ilsnabbt. Och där har spelaren sina datorstyrda medhjälpare som alltid finns till hands för att assistera. Chockerande nog är den artificiella intelligensen hos dessa riktigt bra och oavsett om det handlar om att samla kroppsdelar eller samla pengar ute i spelvärlden, beter de sig trovärdigt och hjälper till på ett sätt som den här typen av medhjälpare sällan gör.
En av nyckelfunktionerna i det här spelet heter "Demon Hand" och med den kan spelaren dra sig närmare fienderna på ett kick. Demonnäven krävs dessutom för att kapa av lemmar, fälla stora Onis och har en viktig del i berättandet av handlingen i Toukiden 2. Denna del hade varit underhållande om det inte vore för att funktionen, rent spelmekaniskt, är gräsligt designad. Att följa en Oni som rör sig, med siktet, för att sedan skicka iväg näven vid rätt ögonblick är i stort sett lika svårt som att utföra 200-slags-combos i Tekken 6 eller att köra fläckfria tävlingsvarv i iRacing. Och den typen av döds-utmaning när det kommer till en så pass supersimpel funktion som detta, handlar bara om slarv i designfasen av det mekaniska. Inget annat.
Toukiden 2 försöker koka ned grundreceptet bakom Monster Hunter till en mer... Koncentrerad soppa men det blir aldrig något annat än en osammanhängande och spelmässigt enfaldig sörja som inte underhåller mer än någon ynka halvtimme. Visst finns det en del riktigt goda idéer i den här produktionen som vi inte vill ignorera, men på det stora hela vore det direkt lögnaktigt att konstatera något annat än att Omega Force misslyckats med att norpa Capcoms upplägg och göra något vettigt av det. Tyvärr...