Svenska
Gamereactor
recensioner
Outlast 2

Outlast 2

Mer död, skrik, skräck, svett, blod och små äckliga zombies som krafsar på din hjärna...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Det var snart fyra år sedan nu som Red Barrels läbbiga skräcksimulator skrämde skiten ur mig, bokstavligen. Detta må vara klassat som icke-rumsrent och ingenting som jag bör delge i en till synes seriös spelrecension men det finns ingen mening att hymla med det faktum att fekalier rann längs denne urgamle farbrors ljusgrå sugrörsben i samma veva som Outlast-fienderna kalasade på min virtuella hjärnsubstans. Jag är vek. I sinnet, gällande skräckspel. Lättskrämd och fjaskig. Och just därför borde jag väl egentligen aldrig ha startat Outlast, ens. Men! Jag är inte bara lättskrämd, jag är även dum i huvudet (branog-åh) vilket innebar att jag genomled Outlast såväl som Alien Isolation under 2013 och tvingades inhandla en ersättningsfåtölj till redaktionens spelrum, på kuppen.

Outlast 2
Spelvärlden är den här gången mycket, mycket större - och öppen för spelaren att utforska förhållandevis fritt.

Nu är skräcken tillbaka och tanken var givetvis att dela ut det här uppdraget till en icke ont anande frilansskribent (som Kim) och på håll se på när han skriker sig till sömns på regelbunden basis under de kommande månaderna, allt på grund av Red Barrels mustigt mastiga massgrav till spel. Men så blev det alltså icke. Att vara chef är vanligtvis mycket trevligt. Jag får alltid mest fika, alltid mest pengar och får bestämma vad de andra ska göra.

Men det finns såklart en baksida också och den stavas stress och det yttersta ansvaret för att maskineriet inte ska stanna. I fallet Outlast 2 ville flera av mina underbara skribenter ta sig an uppdraget att recensera det, men ingen hade tid. Detta eftersom recensionskoden anlände sent, vilket är en allt vanligare (och rätt äcklig) företeelse. Cue: Petters fekaliedränkta måndagkväll. Jag skrek så att min tålmodiga fru vaknade. Och minuterna som följde då, var om möjligt ännu läskigare än de levande döda, smittkoppe-prydda snuskprickarna som ätit mig levande i denna sotsvarta skräckuppföljare.

Men nu ska jag sluta raljera. Detta är inte seriöst! Och man ska ju såklart vara seriös när man recenserar seriösa underhållningsprodukter. Med Outlast 2 har Red Barrels inte tummat på i stort sett nånting och det är en seriös utmanare till det läbbigaste jag testat, någonsin. Mycket, mycket mer obehagligt än exempelvis Resident Evil 7: Biohazard. Den här gången har de krampaktigt klaustrofobiska korridorerna från ettan bytts ut mot en öppen, fri spelvärld proppad med otäckheter. Journalisterna Blake och Lynn Langermann reser till öknen strax utanför Arizona för att rapportera om ett mystiskt mord av en flicka som i polisrapporten endast nämns vid namnet Jane Doe. Allt går fel, såklart. Parets helikopterskjuts störtar och Blake och Lynn slungas ut ur farkosten likt disktrasor i en stormvind, för att sekunden senare vakna till och inse att de kidnappats av en satanistisk sekt. En riktigt skittråkig måndagmorgon, med andra ord.

Outlast 2
Blake tvingas ofta kika på spelvärlden genom sin videokamera.

Blake sätter av för att hitta sin bortrövade fruga och det är här Outlast 2 tar sin rysliga början. Handlingen äger rum inom samma universum som föregångaren och små, små ledtrådar rörande slakten som ägde rum på psykiatrikliniken Mount Massive Asylum, finns utspritt lite här och var. Förutom en välgjord introsekvens och ett par snygga mellansekvenser proppade med atmosfär, berättas själva storyn mestadels genom brev, dagboksinlägg och ljudfiler som ligger utspridda i spelvärlden. Blake känns som en levande, trovärdig karaktär med mängder av mänsklighet vilket gör att jag som spelare känner en annan slags empati för honom och hans problem än vad som var fallet med föregångarens huvudperson Miles Upshur.

Spelvärlden i Outlast 2 är som sagt öppen (om ändå inte helt) och mer dynamisk än i föregångaren och detta får hela upplevelsen att kännas mer varierad och ombytlig än tidigare. Blake färdas mellan skogspartier in i övergivna slakthus, lagerlokaler, gravplatser och vidare till majsfält även om det finns områden som är lite väl enformiga. Det känns på det stora hela väldigt välgjort sett till struktur och atmosfären och stämningen är om möjligt ännu bättre än i Outlast och Red Barrels har blandat snyggt mellan massor av effektiva ljud och detaljer som gör att jag spelar hela äventyret med kroniskt kalla kårar. Spelvärlden känns mycket större och därmed även mer otäck eftersom jag inte vet vad som väntar runt hörnet och eftersom det finns mer utrymme för större fiender och framförallt fler fiender.

Outlast 2
Outlast 2 har lika mycket gemensamt med Resident Evil 7 som det har med sin föregångare.

Den öppna spelvärlden erbjuder mig som spelare att attackera varje situation och varje problem på en rad olika sätt vilket skapar nyfikenhet, såklart. Jag älskar "open world"-titlar och hatar skräckspel vilket i en kombination bildar en rätt märklig förskräckelse. Jag behöver dessutom inte gå tillbaka till särskilt många platser vilket känns befriande när jag mycket väl vet att det lurar skräck bakom varje litet hörn. Ibland blir det ologiskt dock, lite väl ologiskt. Jag begriper inte var jag ska gå, varför eller hur och medan fienderna hotar med att förpassa mig direkt till dödsriket - blir stressen till frustration och min frustration till ren dödsilska. Det hör ju skräckgenren till, men ibland anser jag att Outlast 2 är lite för drygt.

Precis som i Alien Isolation handlar Outlast 2 i mångt och mycket om att smyga, gömma sig och att undvika fienderna, vilket ger mig som spelare en känsla av att vara sårbart skör och försvarslös, något som bara bidrar till skräckkänslan och mina rätt pinsamma fekalie-läckage. Det går att gömma sig i träskvatten, i gamla ihåliga trädstammar samt bakom rostiga oljefat och diverse byggnader (såklart) men ingenting blir någonsin lika fantastiskt obehagligt som när jag i vild panik försöker hitta skydd från tre vilt skrikande, knivbärande skurkar med köttigt knallröda, slemmigt otrevliga köttansikten.

Outlast 2
Ljudet är bra. Suggestivt och effektivt.

Precis som i föregångaren måste Blake under långa partier förlita sig på sin videokamera och det "nattläge" som den optiken erbjuder. Det innebär en grynigt ljusgrön, otydlig verklighet som är sådär Blair Witch-snuskigt synonym med akut skräck. Outlast 2 är inte särskilt snyggt rent tekniskt, framförallt inte om man börjar syna spelet i sömmarna men det är designmässigt lyckat och estetiken är väl avvägd mellan realistiskt skräck och det lite väl överdrivna. En av de minuspunkter som drar ned betyget för mig, dock, är fiendernas artificiella intelligens som inte är särskilt bra, särskilt inte under äventyrets sista halva. Stealth-momenten förstörs ibland av jobbigt enfaldig "trial & error" och det, egentligen enbart, hindrar det här spelet från att belönas med betyget 8/10.

Temat "religiös övertygelse" och då framförallt satanism behandlas på ett finurligt sätt och jag gillar såväl karaktärerna som sensmoralen i Outlast 2 precis som hur sanslöst skraj jag blev under min fem timmar och 40 minuter långa (korta?) genomspelning. Det är ett väldigt läbbigt skräckäventyr detta, proppat med atmosfär. Det är dock inte problemfritt ur ett tekniskt perspektiv och därför stannar mitt betyg på "bra".

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Den öppna spelvärlden är välgjord, väldigt läskigt, väldigt spännande, bra spelkamera, trevlig spelmekanik, bra struktur
-
Det visuella saknar polish, quick time event-bitarna suger, ibland lite väl enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Outlast 2Score

Outlast 2

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Mer död, skrik, skräck, svett, blod och små äckliga zombies som krafsar på din hjärna...

Outlast 2 är snart en miljonsäljare

Outlast 2 är snart en miljonsäljare

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Den 25 april släpptes Outlast 2 till PC, Playstation 4 och Xbox One och sedan dess har spelet snart sålt en miljon. Detta bekräftar Red Barrels ena grundare och tillika...

Red Barrels antyder mer Outlast 2

Red Barrels antyder mer Outlast 2

NYHET. Skrivet av Fredrik Säfström

Outlast 2 var ett ganska skrämmande skräckäventyr som åtminstone skrämde slag på oss här på redaktionen. Nu har Red Barrels skickat ut en ny bild på deras sociala medier...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy