Advance Wars: Dual Strike

Egentligen är det märkligt att det skulle ta så lång tid innan ett riktigt strategispel släpptes till Nintendo DS. Enheten är ju verkligen som gjord för det. Nå, väntan har varit väl värd för när Advance Wars återvänder är det bättre än någonsin, med ännu mer av allt, flera helt nya funktioner och precis samma lättillgängliga spelbarhet som alltid.

Onda Black Hole Army har oväntat snabbt rest sig efter den senaste sammandrabbningen och kriget är därmed i full gång igen. De har skaffat sig maskiner som ger dem möjlighet att suga kraft ur själva planeten, vilket gör att allt levande dör och bara karg öken återstår. Därmed faller det sig naturligt att just öken utgör en ny plats att strida på i spelet. Öknen plågas ofta av ökenstormar som gör att man inte alltid kan se var fienden står eller var denne flyttar sina trupper.

Annars är spelets stora nyhet naturligtvis de båda skärmarna som möjliggör mängder av info, utan att man behöver gå in i menyer och stöka. Det räcker med att klicka på enheter eller omgivningar för att få veta allt om dem på den övre skärmen och truppförflyttningar är mer självklara än någonsin tack vare styluspennan. Utöver detta går det också att använda den övre skärmen till att föra ett regelrätt tvåfrontskrig. Det är oerhört smart utformat och man kan även skicka trupper mellan de båda slagen om något håller på att förloras.

Som väntat är det mer av allt i Dual Strike och spelets tidigare huvudpersoner är utbytta mot nykomlingen Jake. Han talar med påfrestande mycket internetslang och är sådär lagom odräglig, som tonåringar stereotypt allt för ofta gestaltas. Snart träffar man dock stora delar ur det gamla gardet och som vanligt gäller det att med stor omsorg välja vem som ska ta hand om vilket slag. Min favorit, Grit är till exempel mästare på att slåss på distans och onde goth-bruden Lash är en fena på stridsföring i kuperad terräng. Dessutom finns såklart nya stridande enheter, bland annat Megatank som är det absolut starkaste i serien hittills. Det kompenseras dock av att den både är dyr att bygga och praktiskt taget immobil.

Advance Wars är verkligen spelet man kan spela oavbrutet i timmar. Det finns ingen tidmätare och slagen är helt uppdelade i rundor, vilket gör att man kan sitta hur länge som helst och fundera över om man ska försöka ta över en stad, inleda en våldsam attack eller vänta och se vad fienden gör. Spelets karaktär avgörs helt av hur man själv väljer att spela, och det är fascinerande att svårighetsgraden tycks passa alla oavsett tidigare erfarenhet av genren. Som kronan på verket går att spela upp till åtta personer på en enda kassett, vilket har fått Intelligent Systems att på allvar fokusera på multiplayer. Dessutom finns en oerhört välgjord baneditor, med vilken man enkelt skapar just de slagfälten man vill ha och det går naturligtvis även att dela med sig av dem till sina kompisar.

Innerst inne kan jag tycka att Nintendos rosa soldater, knallgula pansarvagnar och pastellgröna flygplan är ganska smaklösa. Advance Wars handlar trots allt om krig där folk dör och städer erövras. I spelet är allt så politiskt tillrättalagt som det bara går för att även kunna erbjuda krig till de yngre spelarna. Ändå går det inte att förneka att spelet lika gärna skulle kunna haft superrealistisk grafik därmed omedelbart förvandlats till en fullfjädrad konkurrent till riktiga militärsimulatorer på PC. Mer än det visuella skalet är det faktiskt inte som skiljer dem åt.

Med det sagt har Intelligent Systems verkligen lyckats dra nytta av den ändå förhållandevis lilla skärmen. Alla viktiga detaljer syns tydligt, trots att slagfälten stundtals kan bli riktigt packade av stridande enheter. Det är otroligt hur mycket fakta och specifikationer det finns om varenda pansarvagn, varenda trupp och varenda officer. Advance Wars: Dual Strike är om möjligt ännu djupare än sina föregångare, utan att ge avkall på spelbarheten. Skulle man inte ha spelat föregångarna finns dessutom en riktigt välgjord genomgång av spelet som förklarar allt. Dessvärre kan den faktiskt vara för noggrann och man kan inte klicka bort den, vilket gör att man får genomlida all information igen om man skulle missa och måsta göra om ett slag. En väldigt onödig miss i ett annars så superbt spel.

Sammantaget är Advance Wars: Dual Strike det för mig absolut bästa spelet till Nintendo DS såhär långt - till och med bättre än Castlevania: Dawn of Sorrow. Alla kan ha kul med spelet som verkligen formar sig efter de egna handlingarna och som erbjuder mer spelmässigt innehåll än vad jag trodde var möjligt på en så liten kasett. Det är absolut inte politiskt korrekt att säga det, men ibland kan krig vara det roligaste som finns.