Svenska
Gamereactor
recensioner
Middle-earth: Shadow of War

Middle-earth: Shadow of War

Kim axlar rollen som Talion och är tillbaka i Mordor för att buffla sig igenom horder av orcher, bygga armeér och försöka stoppa Sauron... Igen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

När Middle-earth: Shadow of Mordor visades upp var det många som var skeptiska. Riktigt bra spel på Sagan om Ringen-licensen har inte direkt växt på träd och förväntningarna på utvecklaren Monoliths projekt var inte direkt skyhöga. Helt felaktigt, skulle det visa sig. Middle-earth: Shadow of Mordor tokälskades av kritiker och spelare världen över för superb spelbarhet, meningsfull värld och sitt Nemesis-system. Det var 2014. Fyra år senare är det dags för uppföljaren där det mesta är sig likt, på både gott och ont.

Berättelsen fortsätter där det första spelet slutade, Talion och Celebrimbor har lyckats smida den perfekta ringen och nu är det dags att stoppa Sauron en gång för alla. Det utspelar sig någonstans under de 60 åren mellan Hobbit-boken och Sagan Om Ringen-trilogin vilket betyder att det kan tas en del friheter i hur världen byggs upp. Är du ett riktigt Tolkien-fan och kan prata Alviska, referera precis varenda detalj från universumets rika lore och berätta vilket shampoo Gimli använder till sitt skägg kan du säkerligen hitta detaljer som inte riktigt passar in, men överlag känns det som en trovärdig sidohistoria där älskade karaktärer som Gollum återigen dyker upp och gör vad han gör bäst... väser schizofrena repliker och springer på alla fyra, alltså.

Det ska sägas på en gång - och det ska sägas ordentligt; Middle-earth: Shadow of War är extremt likt det första spelet. Nästan såpass att du kan kolla på bilder sida-vid-sida och inte kunna avgöra direkt vilket spel som är vilket. Det är såklart ingenting unikt när det gäller uppföljare, det som däremot är tråkigt att se är att i princip alla de problem som de första spelet drogs med fortfarande är kvar, i någon utsträckning. Kvar sitter jag med ett spel som har mycket potential med ett par riktigt intressanta delar men är för spretigt och osammanhängande för att jag ska kunna njuta och känna mig underhållen i längre stunder.

Detta är en annons:
Middle-earth: Shadow of War
Mordor erbjuder en rad olika platser att besöka...
Middle-earth: Shadow of WarMiddle-earth: Shadow of War
Industriella orch-fabriker, snåriga skogspartier...
Middle-earth: Shadow of War
... och snötäckta bergskedjor. Vissa ställen vackrare än andra.

Vad exakt är det som är nytt kanske du frågar dig? Förutom ny grundpremiss (eftersom det är en fortsättning på det första spelet) är spelvärlden betydligt större. I Shadow of Mordor fanns det egentligen bara två områden, de var omfattande, men totalt två stycken. I Shadow of War (det är svårt att hålla reda på vilket spel som är vilket här) finns det flera olika områden, bland andra Minas Morgul och Gorgoroth och de är stora till ytan och fullproppade med orcher, caragors och andra elaka varelser som helst av allt står i vägen för mig. Fler omgivningar betyder såklart mer variation också, vilket är bra. Där området Sergerost stoltserar med snötäckta bergstoppar och frusna sjöar är Nurnien grönskande med stora skogspartier och höga träd och känns lite mer exotiskt.

Detta är en annons:

Om du hade väntat dig en svulstig berättelse som spänner över alla regioner komplett med orcher, alver, dvärgar och ond bråd död i varje hörn måste jag tyvärr varna för besvikelse. Visst finns det gott om orcher att hugga sig igenom, men tyvärr faller spelets berättelse platt innan den ens hinner starta. Spelets kampanj är uppdelad i olika faser där var och en fungerar som sin egna lilla berättelse nästan helt fristående från de andra. Det är en konstig struktur som kanske hade fungerat bättre om det fanns en tydlig röd tråd och som framförallt var intressant. Uppdragen i sig är allt som oftast slentrianmässiga i sin design där varje egen del har ett gäng uppdrag som tenderar att utspelas på nästan exakt samma sätt varje gång. Jag kan gå så långt som att säga att spelets huvuduppdrag på det stora hela är rent av tråkiga, underutvecklade och saknar det sammanhang som krävs för att jag ska känna mig ens en smula intresserad.

Visst finns det ljuspunkter, uppdrag som är välgjorda, spännande och tillfredställande att klara men det är dessvärre mer ett undantag än en regel. Utan att spoila någonting är det en uppdragsdel som som görs tillsammans med orch-kompisen Brûz som är extra underhållande. Om du spelade första spelet kanske du minns Ratbag? Han har en roll att spela även den här gången och tillsammans med Brûz fungerar de utmärkt till att lätta upp stämningen när Middle-earth: Shadow of War tar sig självt på lite för stort allvar.

HQ
HQ

Storyn i Middle-earth: Shadow of War fungerar i slutändan som ett nödvändigt ont som presenterar spelets grundpelare; Nemesis-systemet, och lär dig hur du ska spela effektivt. Det var enskilt den bästa delen med föregående spel och det är även den stora stjärnan här. I Mordors olika regioner finns det massor och åter massor av orcher. De har en utarbetad hierarki för att hålla reda på vem som bestämmer och var och mitt slutgiltiga mål är att ta över och styra allihopa. Systemet är uppbyggt på det sättet att de extra ruskiga orcherna är kaptener och de svarar i sin tur till warchiefs som svarar till Warlords. Under spelets andra akt får jag egenskapen att kunna dominera orcherna och på så sätt infiltrera deras ranker och sakta men säkert ta över mer och mer.

Det är ett komplext system, åtminstone till en början, som uppmuntrar mig att söka upp alla kaptener i de olika regionerna för att bygga en maffig armé och sedan attackera med full kraft. Alla kaptener kommer med olika egenskaper som jag först behöver luska reda på för att kunna besegra dem effektivt i strid, vissa är livrädda för eld medan andra helt immuna och vissa blir mycket, mycket (mycket) arga om jag försöker smyga mig på dem. När en kapten är på brinken till att dö får jag valet om jag vill avrätta eller rekrytera och genom att göra det sistnämnda ställs jag inför fler val. Jag kan anlita honom som min egen livvakt, skicka in honom som spion hos en warchief (som han sen hjälper mig att ta kål på) samt andra uppdrag för att han ska bli mer kraftfull.

Det finns många tillvägagångssätt för att lyckas och det är riktigt kul att skicka iväg sina underhuggare på uppdrag och sakta se sin armé växa. Skulle du däremot få äta gräs tack vare en kapten du slåss mot kommer han inte bara bli mer erfaren, han kommer också komma ihåg hur ert senaste möte gick när du stöter på honom igen, och räkna med att han kommer håna dig för det. Hela systemet är verkligen fullsmockat med små nyanser samt detaljer som förräderier åt alla möjliga håll och kaptenernas olika personligheter är imponerande. Det råder ingen tvekan (som jag skrev innan) att Nemesis-systemet är den bästa delen av spelet.

Middle-earth: Shadow of War
Nemesis-systemet är tillbaka och det är fortfarande spelets bästa del.
Middle-earth: Shadow of WarMiddle-earth: Shadow of War
Uppdragen som utförs ridandes på en drake är mediokra, som bäst.
Middle-earth: Shadow of War
Det blir viktigt att dominera orcher för att bygga armeér.

För att kunna rekrytera kaptener eller klara olika uppdrag kommer du givetvis behöva vässa din klinga och hugga kroppsdelar av de illaluktande orcherna som befolkar spelvärlden. Talion har ett omfattande uppgraderingssystem där du investerar poäng i de delar som passar din spelstil bäst. Gillar du att smyga dig på fiender finns det sätt som gör att du blir mer effektiv på det området och det samma gäller för bågskyttet eller striderna som görs sittandes på en av spelets ridbara kreatur. Det tar inte särskilt lång tid in i spelet innan jag känner mig övermäktig (på den normala svårighetsgraden) och stora horder av fiender som kändes läbbiga innan blir en barnlek. Jag fastnar lite extra för egenskapen som heter "Shadow Strike" som gör att jag kan sikta på en fiende med pilbågen och sedan teleportera mig direkt fram och smygdöda på direkten. Det är exakt lika tillfredsställande som det låter.

Tyvärr är merparten av striderna rätt tråkiga. Systemet är likt det i förra spelet som är direkt hämtat från Batman: Arkham Asylum. Det finns inga kombinationer att utföra utan jag knapphamrar mig fram, kontrar ibland och använder en avrättningsmanöver då och då. Det största problemet är att det saknas tyngd i slagen och det är ofta så många fiender samlade runt mig att det blir stökigt att försöka se när någon som är utanför min synvinkel ska attackera. Det leder nästan alltid till en misslyckad kontring och hela mitt flyt blir sabbat på grund av det. De striderna som blir mest intressanta är föga förvånande de mot spelets kaptener där det krävs lite finess för att lyckas.

Det är oftast mest fördelaktigt att försöka smyga sig på fiender i den mån det går och sedan dominera dem för att få dem att jobba för dig istället. Exempelvis går det att smyga in i ett fiendeområde och ta över alla bågskyttar som finns utplacerade för att sedan hoppa ner och börja hacka orcher för glatta livet med understöd som heter duga.

Om du tröttnar på att harva dig fram genom grå-gröna orcher finns det faktiskt ett flerspelarläge också. Det innehåller också grå-gröna orcher. Det fungerar på det sättet att du kan anfalla en annan spelares fort och genom att effektivt göra slut på kaptenerna och tar över fortet vinner du. Det går att spela rankat också med skillnaden att alla dina kaptener som stryker med under attacken dör i ditt spel också. Givetvis betyder det här att du måste se till att dina fort är skyddade också. Det görs enklast genom att se till att försvaret är väl genomtänkt och uppgraderad. Ju fler spelare du besegrar desto mer ökar din ranking och systemet i sig är intressant, synd bara att det dras av alla andra problem spelet har.

Middle-earth: Shadow of War
Huvudpersonen Talion är detaljerad men animationerna i Middle-earth: Shadow of War lämnar en hel del att önska.

Det har pratats en del om att Middle-earth: Shadow of War jämsides med Xbox One X, 4k-stöd och detaljerad grafik. Jag har spelat på en Playstation 4 Pro och grafiken där har varit allt annat än imponerande. Animationerna, både på Talion och fiender, är ryckiga och stela vilket skapar en onaturlig rytm i allt jag försöker göra. Texturerna ser ut som någonting från flera generationer sedan på vissa ställen, vi snackar alltså Playstation 2-grafik här och designen saknar den där pampiga Tolkien-känslan som Peter Jackson lyckades väl med i filmerna.

Givetvis finns det områden som inte är lika horribla och framför allt ljussättningen övertygar på några få utvalda platser. Det är snålt med saker som partikeleffekter eller annat för att skapa atmosfär men jag har åtminstone inte haft några problem med flytet. Det är alltid något. Ljudbilden är däremot desto bättre. Även om berättelserna inuti Shadow of War inte är minnesvärda gör skådespelarna ett bra jobb med vad som finns. Talion, Celebrimbor och framförallt de olika orch-kaptenerna imponerar och musiken kickar igång vid rätt tillfällen och känns den som den ska.

Jag tror inte jag kommer undan med huvudet kvar på kroppen om jag inte nämner att det finns mikrotransaktioner instoppade i Shadow of War. Tyvärr (?) är funktionen för att köpa kistor för riktiga pengar låst just nu vilket innebär att jag inte kan uttala mig exakt hur du kan köpa dig till extra kraft och vilka delar av spelet det kommer påverka, men det är lite oroväckande i ett spel som ändå har ett flerspelarläge som i mångt och mycket avgör hur kraftfull du är och hur många följare du har (ja, Shadow of War är Mordors svar på Snapchat). Jag lovar att återkomma i frågan efter att spelet har släppts

Det går inte komma ifrån att Middle-earth: Shadow of War känns som en besvikelse. Visst är den bästa delen från det förra spelet kvar och förbättrad men det är även det som verkligen står ut som bra här. Själva sandlådan kan underhålla på rätt premisser men storydelarna är ostrukturerade och osammanhängande, grafiken rutten och merparten av striderna är tråkiga. Jag välkomnar fler spel i Tolkiens fantastiska universum men de behöver bli bättre än såhär.

HQ
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Nemesis-systemet är underhållande, ett par välgjorda uppdrag, intressant flerspelarläge
-
Horribelt ojämn grafik, undermålig struktur, tråkiga strider, menlös berättelse
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Oliver Thulin
Precis som sin föregångare börjar Middle-Earth: Shadow of War rätt ljummet. Monolith vaggar inte in mig i världen de skapat lika elegant som CD Projekt Red och äventyret känns rörigt från första början. Spelkartan täcks av ett hav av sammansmältande ikoner och användargränssnittet är rena mardrömmen för mig som vill ha så lite plotter som möjligt på skärmen. Grafiken är inte den bästa och historien om Talion och hans vålnadskompis känns oinspirerat presenterad och klumpigt berättad. Å andra sidan känns det som att berättelsen existerar enbart för att rättfärdiga spelarens orchslakt. Detta är en sandlåda i första hand och allt annat i andra.

Och trots sina många brister är Middle-Earth: Shadow of War en riktigt bra sandlåda. Det omtyckta Nemesis-systemet som debuterade med föregångaren återvänder givetvis här och det är fortfarande coolt så till den grad att det är helt okej att systemet är det enda unika som serien har att komma med. Spelet blir roligare ju djupare du dyker i det och i takt med att du låser upp nya roliga förmågor att leka med. Shadow of War är, i ännu större utsträckning än föregångaren, ett spretigt spel och jag finner det svårt att hålla mig engagerad i sessioner längre än ett par timmar åt gången -men under de två timmarna är det utmärkt som kvällsunderhållning. 7/10

Relaterade texter

Middle-earth: Shadow of WarScore

Middle-earth: Shadow of War

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Kim axlar rollen som Talion och är tillbaka i Mordor för att buffla sig igenom horder av orcher, bygga armeér och försöka stoppa Sauron... Igen...



Loading next content