Skidstorm

Jag älskar att åka på ställ, eller sladda - som det egentligen heter. "Drifta" säger ungdomen men jag känner mig alltid för gammal för att använda den termen. Att sladda med sin bil, oavsett om det sker på torr asfalt eller på grus, snö eller is - är groteskt underhållande. Det finns något väldigt belönande med att lyckas slunga ut bakändan på bilen, hålla sladden levande med rätt mängd rattpåslag och styra bilen med hjälp av gaspedalen. Jag är en drifting-torsk, helt enkelt, och brukar lägga tid på Formula D-klipp likväl som att jag under denna fantastiska vinter lever loppan ute i snön med min WRX STi.

När det gäller drifting i spel är jag minst lika betuttad i hela grejen med att kontrollera sladdar som jag är i verkligheten. Gamla drifting-klassiker som Ridge Racer (1), Juiced samt Forza Motorsport 3 (jag driftade skiten ur det spelet och lade alldeles för mycket tid på att bygga specialkärror) har jag tillbringat olustiga mängder tid med och varje gång det släpps nånting som har med drifting att göra, är jag sällan sen med att slunga min blekvita lekamen över produkten i fråga.

Skidstorm är en mycket enkelt minispel till Iphone och Android som handlar om att sladda runt korta små minibanor, tjäna ihop nitros och använda dem smart för att klå motståndarbilarna. Själva bulken i spelet består av ett karriärläge som jag lirade igenom på cirka 90 minuter för att sedan ge mig i kast med online-portionen. Sladdar (eller "styr" bilen) gör man genom att tumma på två stycken pilar som befinner sig i bildens utkant och för att aktivera sina nitro-boosts trycker man på en N-symbol som ligger strax under de semi-transparenta pilikonerna. Bilen gasar av sig själv och det finns alltså inget sätt som man kan bromsa på.

Att sladda är superenkelt, sköter sig nästan själv. Bilarna i Skidstorm har extremt lite fäste och sladdar i princip direkt när man börjar svänga, vilket gör att multiplayermatcherna blir rena sladdkaoset, något som roar - åtminstone under den första halvtimmen. I längden finns det inte särskilt mycket djup i det spelmekaniska vilket har lett till att utvecklarna Cheetah Technology Corporation Limited istället strukturerat tävlingsportionen i Skidstorm runt ett garage där man uppmuntras att spendera riktiga pengar för att kunna få tag på de bästa bildelarna. Efter varje vunnet lopp vinner man dessutom pengar (i form av lootlådor) och dessa går att nyttja för att köpa bättre turbo, växellåda, däck eller nitro-tank. Efter att karriärläget avklarats blir mängden mikrotransaktioner som Skidstorm slungar upp på skärmen och helt enkelt ber mig köpa - fler och fler. Att uppgradera sin bil så att man kan hålla sig tillräckligt konkurrenskraftig bland det online-baserade motståndet som existerar - är svårt utan riktiga pengar vilket innebär att jag stoppat in cirka 250 kronor i Skidstorm, något som såhär i efterhand känns ganska korkat.

För jag är inte särskilt förtjust i det här spelet, trots allt. Det är lite småroligt till en början och grafiken är trevligt enkel och städad men Skidstorm håller inte i längden eftersom spelmekaniken saknar djup, fart och utmaning.