Stellaris: Apocalypse

Det har gått ett par månader sedan vi först bekantade oss med Stellaris, som är lite av en mix mellan sci-fi 4X och Grand Strategy från Paradox, och släppet av 2.0 Cherryh-uppdateringen tillsammans med Apocalypse-expansionen har verkligen gjort rätt för sig. Så, efter att ha tillbringat ett par kvällar med att försöka erövra galaxen med någon typ av reptilaktig ras är jag redo att berätta vad jag tycker. Det är dock lite svårt, för gratisuppdateringen Cherryh erbjuder egentligen de största förändringarna och bygger om själva grundupplevelsen med ett nytt tempo.

Den största förändringen är också den mest splittrande för spelarbasen. Ovetande om vad som låg framför mig så fick jag förvånande nog inte välja på vilket sätt jag skulle resa i ljusets hastighet genom min fortsatta spelsession. Istället tvingas jag och alla andra att välja "hyper-lanes". Många kommer säkerligen att sakna sitt gamla transportsätt, men när jag tänker tillbaka på min senaste spelsession innan uppdateringen så var den till stora delar dominerad av katt- och råttalekar med phantom-liknande fiendepatrask, så att hela transportsättet nu har förändrats är faktiskt positivt. Nu kan du endast förflytta din flotta genom förbestämda rutter, och även om det kan kännas en smula stelt så blir själva försvarsdelarna av Stellaris mycket mer taktiska då du kan se på kartan vart potentiella fiender kommer att anlända - och utefter det kan du bygga din taktik för att bli enväldig super-dikator över hela rymden.

En annan förändring är att du nu kan uppgradera dina stjärnbaser på en massa olika sätt, som i slutändan kan göra dem grymt stryktåliga och som kommer stå emot nästan allt förutom riktigt välsvarvade fiendetrupper. Det tar ganska lång tid att få till själva uppgraderingarna, men när det väl är gjort kommer du också få ut ännu mer av förändringen till "hyper-lanes". Om du är en spelartyp som gillar att dundra upp det kanske största försvaret och vara sparsam på offensiven så kommer du också uppskatta de nya förändringarna ännu mer då de låter dig använda kraftfulla "orbital platforms", hangarer fullpackade med soldater, och en salig blandning av andra uppgraderingar till dina stjärnbaser.

Den mer offensiva spelartypen däremot kan istället bygga titan-klassade skepp och planetdödande vapen, men den största förändringen kommer i form av att du kan kontrollera din attackerande flotta på ett bättre sätt nu. Att skapa ett större antal av de allra bästa skeppen brukar gå hand i hand med storleken på ditt imperium - detta på grund av de stora kostnaderna som följer för att använda de starkaste krigsfarkosterna. Men även om du har stålarna så är du fortfarande begränsad till ett visst antal skepp som du kan kontrollera. I Stellaris 2.0 får du inte strida i onödan, och allt annat än noggrant planerande kommer förmodligen att resultera i att du får ordentligt med stryk, vilket i sig ger konsekvenser till hur goda dina chanser blir i slutet av spelet.

Jag själv fick uppleva en riklig omgång med stryk från "marauders", en ny fraktion som slugt nog gömde sig i horisonten och som sedan brakade till med en banbrytande offensiv som överväldigade både mig och mina grannar. Det såg ut att gå bra för motståndarna, för en stund åtminstone, för medan de tog över min huvudplanet så delade sig deras trupper på deras egna hemmabas upp i mindre, mer sårbara grupper. Skadan var dock redan skedd och jag fick spendera de nästkommande timmarna med att bekanta mig med min nya planet, samla ihop trupperna med en tragisk blick mot horisonten, mot vår gamla planet som nu kryllade av fiendeslusk. Allt detta kryddade verkligen till själva "mid-game"-tiden för min del, men jag lade också märke till, både här och i en annan kampanj, att ett sådant stort bakslag alltid ger ordentliga konsekvenser framöver då det kostar så fasligt med tid och resurser för att bygga upp mitt imperium igen, på grund av de många strukturella förändringarna som har gjorts i andra områden av spelet.

En annan förändring som kommer kännas bekant för Paradox-torskar är det nya "claim"-systemet, som på ett effektivt sätt låter dig spendera "unity"-poäng för att lägga labbarna på fiendeläger redan innan du officiellt deklarerar krig. Det hela känns direktplockat från en av utgivarnas andra speltitlar, och faktiskt så fungerar ändringen rikigt bra i Stellaris. Med det sagt så är de AI-kontrollerade fraktionerna fortfarande inte speciellt övertygande, och några av dem gör ett par brakmärkliga beslut. Jag har också doppat tåspetsarna i de diplomatiska delarna av Stellaris, men den delen av spelet känns fortfarande väldigt undernärd, så att säga. I en framtida uppdatering önskar jag mig istället mer nyans och djup (med något typ av spionupplägg, exempelvis), för att ge lite mer krydda till helt våldsbefriade äventyr. Risken är nämligen att ständigt uppgradera dina baser hit och dit kan bli lite tröttsamt efter ett tag, så det hade varit intressant att se lite nyheter på den diplomatiska sidan.

För mig har nyheterna i Cherryh-uppdateringen stökat om själva spelupplevelsen på ett trevligt sätt. Vissa kommer säkerligen inte vilja ta till sig nyheterna och istället backa tillbaka till den äldre versionen av spelet, men jag tycker att allt detta är en härlig uppfräschning. Förändringarna har åtminstone passat mig, även om de påverkar själva tempot till en oväntad utsträckning och jag måste medge att det finns vissa bitar som studion behöver tajta till för alltsammans ska flyta på bra.

Det mest uppenbara problemet med Apocalypse-versionen är att den har anlänt samtidigt om Cherryh-uppgraderingen, så när jag enbart ser till själva expansionen är den något dyr i förhållande till vad jag får ut för stålarna. Dödsstjärne-mördande supervapen och nya soldater är inte tillräckligt för att göra den här expansionen till ett måste till din Stellaris-upplevelse, men de är förmodligen tillräckliga för att komplettera förändringarna som inkluderas i Cherryh på ett bra sätt.

2.0-versionen känns i stora drag som vanligt, men Paradox har gjort ett par rejäla förändringar i spelet, framförallt när det kommer till stridandet och att administrera ditt rike. Den nya riktningen kommer säkerligen splittra en del av spelarbasen, framförallt de som hatar "hyper-lanes" och känner att en stor del av spelupplevelsen stals framför näsan på dem. Men nyheterna har känts trevliga för min del och jag har uppriktigt sagt haft det skittrevligt i mitt återbesök till Stellaris. Apocalypse-expansionen är i sig inte speciellt nödvändig om man skiljer den från gratisuppdateringen - därav betyget - men jag tycker att spelet i sig är i god form och sammanfattningsvis levererar det en fet strategi-upplevelse.